OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: ”Varde ljus”, och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton och det vart morgon, den första dagen. 

Citatet är från Bibeln, minsann, närmare bestämt 1 Mosebok 1:1-5. I min utgåva står det ”vart”. Grammatiskt korrekt heter det egentligen ”blev”.

Med detta sagt vill jag tydliggöra att jag anspelar på en gammal Bibeltext i min rubrik, jag skriver medvetet grammatiskt fel. Var dag, och det vart det. Det blev både dag och vardag nästan genast.

Men… ett knappt dygn borta från vardagen som vanligen råder och som ibland är trygg, ibland som ett kvävande täcke – det är inte helt fel. Och även om det kostade en del i kraft och ork var det för mig sååå värt att åka till Stockholm och gå på konsert. Nånting helt annat än jobb. Input i själen. Fast sen efteråt, som idag… antiklimax, nästan en sorg och undran:

”Vad ska jag nu se fram emot?

För det är nog så att även en sån som jag behöver nåt att se fram emot. Nåt att hänga upp min längtan på. I tisdags fick jag en fråga om sommaren och semestern. Jag har inga planer alls, men har ändå framfört önskemål om fem veckors sammanhängande ledighet. Jag behöver vila, hämta krafter. Det kan bli bra. Det kan också bli nästan katastrof, som de lediga veckorna över vinterns storhelger. Men jag vet inte. Jag vet inte ens om jag lever i sommar. Det vet ingen. Lever jag april månad ut blir jag 63 år.

Igår hade jag tagit en semesterdag. Det var skönt att bara ta det lugnt när jag kom hem. Packa upp, softa i soffan, skriva lite, läsa, fixa med bilder. Och så ordnade jag en festligare middag utan större ansträngning: jag åt ost, kex och marmelad sam drack ett och ett halvt glas gott fyndvin från Toscana. Livet!

Onsdagsmiddag vid soffbordet.

∼ ♦ ∼

Torsdagsmorgonen var ljus och solig. Vi här i Uppsala hade att vänta ytterligare en härlig vardagsvårdag. Ryktet säger att Uppsala var varmast i Sverige igår. Men sen blir det helg och då ska det bli kallare igen. Lustigt nog hörde jag en meteorolog säga igår att det finns risk för snö och att en inte skulle hänga undan sina varma vinterkläder. Jag gjorde faktiskt det ändå igår eftermiddag. De två tjockaste dunjackorna och vinterbootsen åkte in i klädkammaren. Lättviktsjackorna, med tröja under, funkar även när det är några minusgrader.

Varmt i Uppsala och gula små påskliljor på gården.

Men idag och i morrn behövde/er jag inte gå iväg tidigt, jag jobbade/r hemifrån. För att lätta upp stämningen, som var lite… åt det tunga hållet, trots allt, tände jag levande ljus till frukosten. Och mitt frukostsällskap var min nuvarande familj, det vill säga min orange trägubbe Hopptimisten och boken jag läser, den som utspelar sig där jag var igår förmiddag och i tisdags eftermiddag och kväll…

Torsdagsfrukost med min familj.

I väntan på att Zoommötet ska börja.

Klockan hade inte slagit sju ännu när jag satte mig vid jobbdatorn, men nästan. Jag hade fått massor av mejl efter bara 1,5 dags frånvaro, så jag fick inleda med att beta av dem, det vill säga, läsa och besvara. Därefter följde två Zoommöten. Sen var jag igång igen i vardagen… Jag kände av hälsporren och ljumsken, så jag fick vara noga med att hoppa upp och studsa regelbundet under dan. Passade på att gå med dammvippan, perfekt sysselsättning. Magen är dock helt OK för tillfället – ta i trä!

På lunchen gick jag och handlade för att få dagsljus och lite sol på nosen. Tänk att jag gick till Korgtassen endast iförd luvatröja! Trots ond fot och ljumske bestämde jag mig för att tvinga ut mig på en friskvårdspromenad efter jobbet. Jag passade även på att panta när jag och handlade, men jag hade inte så mycket. Sen fixade jag lunch och den var inget utöver det vanliga. I muggen hade jag Varma koppen sparrissoppa.

Hemmalunch med familjen vid köksbordet.

Eftermiddagen blev varmare, men jag har skugga på den sidan av hemmet fram till kvällen, så det var perfekt klimat i arbetsrummet. Nån av arbetskamraterna skulle ta friskvårdstimme för att ge sig ut och springa. Jag tänkte jobba så länge jag behövde och måste och sen logga ut för friskvårdspromenad. Temperaturen ska sjunka i morrn igen, som sagt, så det gäller att passa på. Eller… ta tillvara på. Jag gick över gatan till Höganäsparken och traskade en halvrunda där. Men foten gjorde ont och likaså ljumsken. Satte mig därför en stund i en trägunga och njöt av solen. En lurvig herrhund stannade till och jag fick hälsa. Inte många vårtecken i parken, förutom några späda blommor i gult och blått.

Gick och satt en stund i solen…

…i Höganäsparken. Såg några späda blommor.

Hemkommen besvarade jag snabbt en enkät om kollektivtrafik. Jag undviker att åka med UL och mina svar visade vilket lågt förtroende jag har för dem. Gissa om jag är tacksam för att jag bor centralt (kan gå till det mesta) och har bil (kan åka egen bil om jag ska nån längre stans)!

∼ ♦ ∼

Redan i morse bestämde jag mig för att laga mat idag. Det finns massor av kycklingköttbullar i frysen, bara att värma i stekpannan. I skafferiet hittade jag pulvermos. När jag var och handlade köpte jag mer smörgåsgurka och räksallad. Det blev perfekt med kycklingköttbullar och mos. Maten tillagades ju snabbt och utan krångel. Det är bäst av allt när kocken är jag. Och mätt blev jag.

Snabbt och lätt och mätt blev jag av kycklingköttbullar, potatismos och tillbehör.

Ingen Antikrundan i afton, så jag får roa mig med att läsa. Det är helt OK.

∼ ♦ ∼

Mer litteratur!

Igår kväll blev jag kontaktad av ett förlag angående en författare som vill att jag recenserar hennes kommande bok. Det vill jag gärna. Boken är inte nån roman utan snarare en sorts biografi. Jag ser fram emot att få läsa en bok om… verkligheten. Nån annans verklighet.

Mer litteratur! Nästa vecka ska jag på ett evenemang i stan om påskekrim. Då ska jag bland annat få lyssna på en av mina svenska, nutida favoritförfattare klockan 17. Helt gratis på Akademibokhandeln.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.