OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Första april började som en helt vanlig tisdag, nästan. Ja jag skulle ju upp och jobba fast hemifrån. Eftersom termometrarna visade noll grader utomhus var jag glad att jag inte skulle traska iväg till jobbet. Men jag duschade och gjorde mig iordning, njöt sen av utsikten medan jag packade det sista och fixade frukost.
Tisdagsmorgonutsikt.
Käkade frukostfilen med magmedicin och fick nästan inte ont alls. Det kändes lovande – jag skulle ju ut på äventyr. Bort ett knappt dygn från vardagen i Uppsala för julklappsutdelning, kan man säga, i Stockholm.
Första april-frukostfil med Hopptimisten och Jamåhonleva.
Nej, nej. Varken plåster eller kirurgtejp utan kompress och nätstrumpa. Jag är allergisk mot klistret!
Jag satt vid jobbdatorn klockan sju och jobbade sen till cirka 8.30. Åkte hissen ner i garaget för att hämta bilen och åka på besök i vården och provtagning. Idag fick jag förresten reda på att det var doktor Noll som beställt provet. Asså fattar han trögt? Jag har skrivit till honom att jag inte vill att han lägger sig i min vård. Han svarade ungefär att han skulle respektera det. Ändå gör han det. Lägger sig i, alltså. Undrar om han har för lite att göra eller bara är jävligt nyfiken. Nåja. Vårdbesöket gjordes, stucken av proffsiga S blev jag också. Hon vet också att tejp och plåster orsakar allergi hos mig, så jag får kompress och nätstrumpa. Hemkommen blev det jobb fram till klockan 12 när jag slängde i mig ett par rostade mackor och ett kokt ägg till lunch.
Lätt och snabb hemmalunch.
Anna och jag hördes av per mobil innan vi strålade samman för gemensam tågresa till Stockholm. Jag hann vila en stund innan vi skulle ses. Ska jag göra nånting utöver det vardagsvanliga måste jag vila. Mycket och ofta.
Men så möttes vi för julklappsutdelning: jag fick en biljett till Alison Moyets konsert på Göta Lejon i julklapp av Anna förra året. Lustigt nog var det nästan exakt 40 (!) år sen jag var på min första konsert med Alison Moyet, då i Eriksdalshallen…
Äntligen julklappsutdelning!
Eftersom ingen av oss numera är ung, pigg, rask och frisk tog vi tunnelbana till hotellet för att checka in och lämna av ryggsäckarna. Det var inte första gången nån av oss var på Clarion på Ringvägen. Men jag var här första gången när hotellet var nybyggt… Konstateras kan därmed att åren visst går… Den här gången fick vi utsikt mot just Ringvägen och det är väl inte den bästa. Samtidigt skulle vi bara sova där en natt. Och utsikten mot Globen fick vi i alla fall när vi åkte hiss.
Tanterna rullade över Ringvägen till Wallins för en eftermiddagsfika. Vi måste ju stå oss till middagen som skulle infalla typ två timmar senare.
Efter fikat gick vi tillbaka till hotellet för en stunds vila och ombyte. Vi försökte kolla upp var vi skulle äta. Vissa saker oss emellan är precis som förut, andra inte. Vi velade vid valet av matställe. Skulle vi gå på grekiska restaurangen där vi varit 100 miljoner gånger eller skulle vi prova nåt helt nytt?
Ja vi åt inte grekisk mat utan fisk och skaldjur. Nära Göta Lejon hittade vi Melanders fisk. På cirka två timmar åt vi trerätters. Jag försökte äta långsamt med tanke på magen. Den protesterade, men väldigt lite.
Vi hittade till Melanders fisk.
Till förrätt åt vi musslor. Det skulle vi aldrig göra igen efter att vi ätit det första gången i Uppsala och nästan spytt, på ren svenska. Men hos Melanders var musslorna kokta i en härlig sås med ostsmak. Bröd och saffransaioli serverades till och vi drack var sitt glas öl. Till huvudrätt valde vi båda röding med Västerbottenpuré samt var sitt glas vitt. Det var också mycket gott, men jag åt inte mycket av purén eftersom jag var rädd att den skulle vara för stabbig för magen. Måltiden avslutades med kaffe och för min del en liten sötsak. Anna tog en lite större sötsak till kaffet. Suveränt god mat. Det här stället rekommenderar jag varmt!
Så gick vi ut på Götgatan igen till Göta Lejon. Där var vi inte ensamma. Byyyst med folk, så att säga. Vi var duktiga kickor och hängde av oss ytterkläderna i garderoben innan vi klämde in oss på våra platser. Platserna är ganska trånga – Göta Lejon var ju ursprungligen en biograf. Förväntningarna däremot var höga. Dessutom… I taket fanns det tuttlisor och en karl bakom Anna bet henne i huvet.
Klockan 20 började den, konserten med Alison Moyet, julklappen från Anna till mig. Och hon var sååå bra även 40 år senare. Tyvärr blev alla bilder skit. Men ärligt… jag fotade inte så mycket. Jag lyssnade och var där och då. Ett annat tyvärr var folk som skulle fram och tillbaka, gissningsvis på toa, under konserten. Kan men inte hålla sig i 90 minuter kanske man bör boka plats i början/slutet av en rad – såsom kloka Anna hade gjort. Men vi behövde inte gå. Däremot kändes det som om vi fick studsa upp och ner ett tiotal gånger under konserten. Skitdåligt, fölk!
But … Alison – I still love Only you (Is this love?) and I go weak in the presence of beauty. Tack Anna för den fina julklappen!
Promenaden hem till hotellet tog kanske tio minuter. Det susade och ringde lite i örona. Vi tog var sin GT på hotellet innan vi gick upp till rummet. Inte somnade jag särskilt sent, jag var mycket trött men mycket, mycket nöjd!
∼ ♦ ∼
Hotellfrukost med utsikt över bilköer och nästan Eriksdalsabadet.
I morse var vi visst mycket, mycket trötta båda två. Tyvärr hade Anna halvbrådis tillbaka till Uppsala för ett jobbmöte, men vi hann äta rejäl hotellfrukost, slappa på rummet och gå in i två affärer innan vi tog tunnelbanan till Centralen, tåget och åkte hem. Vi promenerade till Kvarnen, ungefär. Där tog Anna en scooter, medan jag gick de sista metrarna hem till Saint Ollie.
Jag packade upp, fixade lite med bilder, läste och vilade en stund. Det var 20 grader i Uppsala, så jag öppnade såväl balkongdörren som sovrumsfönstret. Tyvärr (igen!) är det en skola här intill och det verkade som om eleverna hade LEKtioner utomhus. Det kändes inte som den gymnasieskola det är utan mer som lekskola. Ja ja. Jag ville skriva det här och arbetsrummet ligger åt andra sidan från skolan sett. Och sen hade jag ju semester hela dan och kunde ta det lugnt ändå. Det blev ett par knäckemackor med gräddost och kardemummakaffe på eftermiddagen.
Gräddostknäcke och kardemummakaffe på Saint Ollie medan det jag läste om i boken bland annat utspelade sig på… Clarion…
Middag orkade jag inte fundera över. Det finns väl nåt skit ätbart i frysen. Det finns också goda ostar i kylen och en öppnad flaska rött från Toscana…
∼ ♦ ∼
I morrn och på fredag är det jobb igen, men hemifrån. Det ska bli skönt. Det tar på krafterna när det blir julklappsutdelning mitt i vardagen.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… tillbaka i vardagen igen konstaterar jag grinigt att jaa, äntligen är kärlen för pappersförpackningar i soprummet tömda. Dessvärre är kärlen för plast och kompost inte det. Bilderna nedan tog jag den 2 april 2025 vid 18-tiden. Svinstia! Tack för bytet till en entreprenör som inte klarar sitt uppdrag särskilt bra, Uppsala vatten.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 