OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Fredagskväll i soffan.

Det var ju inte så här Livet skulle bli, men så blev det. När jag var borta och nosade Döden i hasorna och bestämde mig för – ja, för det gjorde jag! – att inte ge upp den här gången heller – trodde jag att det nog skulle gå bra.

Nu vet jag bättre. Fredagskvällen var hemsk. Jag bara låg på soffan efter maten. Försökte slappna av. Titta på nåt spännande. Såg tredje och sista delen av läskiga true crime-serien Likets hemligheter på TV4 Play. Asså jag fattar inte varför folk skaffar barn, så många barn, dessutom, när de inte vill ha dem. Ruggig historia baserad på verkliga händelser där massor av människor är förlorare. Sen såg jag de två första delarna av Tyst vittne, säsong 27 på SvT Play. Också där… barn. Barn, som en förälder låtsats älska och som sen… Ja ja, se själv.

∼ ♦ ∼

Försökte läsa och njuta av kaffe på sängen i morse.

Varför utsätts jag för barn? Jag som inte vill ha, som valde bort. Håll dem borta från mig, jag är ingen barnmänniska. När ungjävlarna (kan inte säga annat) ovanpå dansar träskodansen, spikar (!) och har springtävling samtidigt klockan sju en lördagsmorron och jag har jävligt ont… Då… vrålar jag. Två gånger. Två olika svordomar. Det hjälpte lite. Sen fattar jag inte varför detta oljud måste föras tidiga helgmorgnar. Sen är det ju tyst resten av dan och ofta på kvällen också.

Försökte läsa och njuta av kaffe på sängen mellan svordomar och smärtvågor. Det gick sisådär. Den här gången stegrades smärtan under nästan två och en halv timme, för att sen klinga av. Men den finns där. Lite grann. Hela jävla tiden nu. Jag känner mig som ett öppet sår. Du skulle bara veta, kära dagbok. Smärtan är så… förbannat ful.

Medan jag tillfälligt mådde lite bättre fanns det saker jag behövde ta tag i. Jag skulle gå och hämta en matkasse och jag hade ytterligare ett par ärenden som måste fixas. Först spolade jag av mig smärtresterna i duschen. Sen startade jag tvättmaskinen för jag behövde bland annat tvätta tröjan jag har på jobbet. Jag rev jag ur sängen för det var dags att bädda rent. Jag åt en lätt frukost – och magen krampade rejält. Så småningom gick det över och då var det dags att gå och hämta kassen. Men först pratade jag i nästan en timme i mobilen med Anna som ringde för att kolla läget inför tisdag och konserten. Jag har bestämt mig för att må bra då.

Lördagsfrukost med Hopptimisten och Tre timmar.

Det var skönt utomhus, men ändå lite motigt eftersom magen är som den är. Jag fixade mina ärenden. Det krävdes viss… tankeförmåga och till sist kom jag på lösningen. Helgkassen hämtade jag. När jag läste menyn visade det sig att det inte bara var att ställa fram. Alla tre rätterna skulle värmas i ugnen först. Men det skulle jag väl klara av… Synd bara, för jag tänkte vara lat och bara duka upp. Hoppas magen inte slår bakut som den gjorde efter frukosten, bara…

Helgens goda kasse är hemhämtad från Korgtassen.

Ebba har komponerat lördagsmenyn!

Nästa ärende utförde jag på eftermiddagen. När jag kom hem var magen fortfarande OK, så jag bäddade rent innan jag serverade mig lördagsfika. Noisette är ett givet tillbehör då. Och vet du, kära dagbok, Noisetten är glutenfri. Kan det vara gluten jag reagerar på..? Tål att forska vidare på, hälsar egenvårdaren som är less på hälso- och sjukvårdens brist på engagemang. Det enda den är bra på är att ta betalt. Det räcker liksom inte att jag är tvungen att betala skatt.

Renbäddad i blårutigt till mig och Nallisen.

Glutenfri Noisette med Hopptimisten och Tre timmar.

Resten av eftermiddagen behövde jag vila för att återhämta mig efter smärtan, den som gör mig så jävla trött. Och så behövde jag också ladda batterierna inför kvällens matlagning…

∼ ♦ ∼

YOKO Riesling 2023 fick gå till både förrätt och huvudrätt.

Så blev det dags att fixa käk. Jag dukade fint, vilket jag i och för sig alltid gör, men just den här lördagen gjorde jag extra fint med undertallrik i silver. Rieslingvinet YOKO hade legat på kylning sen lunchtid, ungefär. Mer om det vinet kommer senare i ett separat inlägg. Samtliga rätter skulle värmas 10 – 15 minuter i 150 grader i ugnen. Perfekt, för då kunde jag ta det lugnt och käna efter så att magen inte protesterade för mycket.

Förrätten utgjordes av råraka toppad med crème fraiche, rom och lök. Huvudrättens fisk- och skaldjursspett serverades med rostad potatis och chili- och citronaioli. Desserten var Crêpes Suzette med grädde. Portionerna var lagom stora, men jag lämnade potatisar. Jag tyckte dock inte att vare sig förrätten eller huvudrätten smakade särskilt mycket och nog hade jag önskat mig nåt mer skaldjur på spettet. Nåja, jag blev alldeles lagom mätt och magen är hyfsad.

Råraka med crème fraiche, rom och lök till förrätt….

…fisk- och skaldjursspett till huvudrätt.

∼ ♦ ∼

Efter mat och disk och skrivande väntar soffan och en ny säsong, den nionde, av Shetland. Första delen går på SvT 1 klockan 21, men ligger även på SvT Play. Men först ska jag ringa en kompis som jag har försökt få kontakt med hela dan. Annars kan jag ju titta ut genom fönstret och njuta…

Himlen genom mitt vardagsrumsfönster…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.