OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Igår pratade jag inte med nån. Det är inte bra för mig att ha det så, men det är min verklighet. Jag tillbringade mest hela lördagen hemma med att städa, läsa, skriva, äta och dricka. När jag gick ut var det till soprummet och sen till garaget där jag hämtade bilen för en åktur. På så vis träffar en inte några människor. Eller djur. Och när ingen ringer eller jag inte ringer pratar jag inte heller i mobilen med nån.
Lördagskvällen blev lugn och jag läste, åt Dumlekolor och tog ytterligare ett halvt glas fyndvin från Toscana. Det gjorde mig trött, men jag höll mig uppe till drygt 23.30 i alla fall.

Lördagsgodis.
∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon på väg till Rom.
Jag sov inte bra i natt. Tyvärr minns jag inte ens vad jag drömde. Flera gånger vaknade jag och hade svårt att somna om. När jag klev upp för att ta morgonmedicinen såg tillvaron utanför fönstren ut ungefär som igår: vit och frostig. Nätterna är väldigt kalla, men dagarna börjar nu ändå bli varma. Idag hade jag bestämt mig för att tvinga ut mig. Ta bilen till lämpligt ställe för en promenad och sen söndagshandla. Men först ägnade jag ett par timmar med att läsa boken jag har fått för recension och dricka kaffe på sängen. Det var ju trots allt söndagsmorgon… Jag ägnade dock en stund på förmiddagen åt att knacka ner några rader på min recensionen av sagda bok.

Matlåda på tining till söndagsmiddag.
Även idag tog jag fram en matlåda ur frysen. Lusten att laga mat har aldrig varit stor hos mig. Som ensamstående har den blivit obefintlig. Men jag måste ju äta och dricka annat än Dumlekolor och italienskt rödvin. Lådan jag valde innehöll kycklingköttbullar med sås och potatis.
Före söndagsmiddagen åt jag förstås frukost, som vanligt vid lunchtid. På helgerna äter jag aldrig lunch. Och råkar jag göra det blir det min middag så att jag äter nåt lätt på kvällen. Ändå går jag stadigt upp i vikt, gissningsvis för att jag inte rör på mig tillräckligt. Jag känner att hälsporrefoten gör mindre ont om den får vila, men idag kände jag också av gårdagens sträckning i ryggen. Medan jag ägnade en del av förmiddagen åt att skriva lät jag Linnex och massagekudden bearbeta ryggen.

Söndagsfrukost vid lunchtid.
Men jag slapp jag inte undan en söndagspromenad. Himlen var alldeles blå och temperaturen steg. Vis av erfarenhet vet jag att det ofta blåser kallt i Gamla Uppsala dit jag styrde kosan. Foten tillät inte nån längre promenad. Ett par kilometer blev det i alla fall och jag fick både ljus och luft. Jag hade tänkt gå in i kyrkan och tända ljus, men det var nåt evenemang där, så jag avstod.
Bilen fick ett par rundor den också. Jag njuter av den frihet bilkörningen ger mig, men jag erkänner att jag har blivit harigare. Samtidigt ser jag förare runt omkring mig som inte borde ha fått körkort. Som igår, vid krocken. Jag blev i vart fall uppiggad av promenaden, solen och ljuset och for vidare till City Gross där jag handlade mest fil och mjölk till veckan samt våffelmix. Det är ju Våffeldagen på tisdag. Idag fick jag nöja mig (!) med en ljuvlig Noisette när jag kom hem. Energin den gav mig räckte till att städa av i badrummet.
En stunds läsning och lite mer städning i köket innan söndagsmiddagen. Det var fortfarande ljust när jag åt och jag behövde inte tända vare sig kökslampa eller stearinljus. Kycklingköttbullarna med gräddsås och potatis fick en söt avslutning bestående av vaniljglass med bär och digestive.
Och nu ska jag ta min kvällsmedicin för att sen hoppa i skumbadet. Allt är förberett för morgondagen – rena kläder, packad jobbryggsäck och medicinen för veckan är fördelad i dosetten.
∼ ♦ ∼
Idag pratade jag inte med nån heller.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









