OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Lite ensamt igår och idag.

Utanför blåste stormen igår kväll, men här inne var det varmt och gott. Lite ensamt, som vanligt, dock. Jag pratade inte med nån igår – inte idag heller – och då känns ensamheten tyngre. Då blir den en börda. Sen lyckas Tate alltid skicka mejl just när jag satt mig vid köksbordet för att äta lördagsmiddag. Jag blir… ledsen. Ledsen för att jag vet att 2022 var sista gången jag såg både London och Brighton. Resans höjdpunkt var förstås mötet med min släkting Tom, men det fanns andra delar av resan som jag borde ha fattat ledde till där jag är nu. Det är inte alla vrår av mig som jag vill att vem som helst ska se. Jag kände mig blottad och utlämnad på resan – och kunde inget göra åt det. Synd också att jag precis missade K. Nåja… när jag har dött ska flyga över Brighton och vinka.

Igår kväll stannade jag dock i Uppsala, Sverige. Eller… jag reste till Bristol med Kråkflickan. I kväll ska jag se det sjätte och sista avsnittet.

∼ ♦ ∼

Cirka en fjärdedel in i boken i morse.

Söndagen jag vaknade till var även den blåsig, men solig. Först. Nåt sorgligt kramade fortfarande hjärtat. Jag försökte att ta mig i kragen som så många tycker att jag ska göra, fast jag pyser lite här. Vart ska jag annars ta vägen med det sorgliga? Slut läs min dagbok, den som störs. 

Jag gjorde mitt bästa att försöka vakna och hitta ro i hjärta och själ. Försökte tänka positivt, som att jag hade ytterligare en natt med ganska bra sömn – och att jag drömmer igen! I natt drömde jag att jag pratade böcker med min chef. Det var väl en fin dröm?!

Det här stycket fick mig att tipsa en yngre förmåga om boken jag läser!

Söndagen inledde jag som vanligt litterärt. Jag var då ungefär en fjärdedel in i den magiska boken om en hemlig bokhandel. När jag slog ihop pärmarna för att kliva upp och sätta mig vid datorn och skriva var jag nästan halvvägs i boken. Men innan jag steg upp passade jag på att tipsa en yngre förmåga om boken. Tror den skulle passa! Tyvärr verkar den vara slut på flera ställen…

Senare på eftermiddagen tyckte jag nog att det var på sin plats att muntra upp mig själv med ett par bokinköp på nätet. Det blev två titlar, båda på inköpslistan, varav den ena på bokrean, Lina Areklews bok Av skam, och den andra till fullt pris, Rädslans labyrint av Anna Jansson.

∼ ♦ ∼

Planer för dagen hade jag få. Jag behövde handla, för i fredags glömde jag köpa pålägg och det var nästan slut i kylskåpet. Men först skrapade jag ihop det som fanns och åt frukost. Brödet tinade jag. Jag har visst en hel del bröd i frysen som jag har köpt på mig när det har varit bra pris. Nån bojkott av livsmedelsbutiker tänker jag inte ägna mig åt nästa vecka. Lika verkningsfullt som när alla skulle sluta köpa Jaffaapelsiner, typ. Och nej. Trisslotten gav ingen vinst.

Ihopskrapad söndagsfrukost med Trisslott.

Det snöade på björken i allén, nåt den skarpögde kanske kan se på bilden.

Det visade sig att här rådde riktigt aprilväder. När jag åkte var det soligt, sen mulnade på. Jag handlade på City Gross i Gränby – och när jag kom ut haglade det. Och just som jag svängde in på Saint Ollie på hemvägen snöade det. Jag tog en bild på björken utanför i allén när jag kom in. Den skarpögde kan kanske se en och annan snöflinga på bilden. Jag har ingen lust att filma, är så vaaansinnigt trött på att allt ska vara rörliga bilder och ljud/prat.

Det var nog bestämt så att jag behövde en söndagsfika. Som tur var hade jag inte många varor att packa upp, så det gick snabbt. Kaffe var bara att värma och Noisetten tog jag fram ur påsen i kylen. Det jag handlat var ganska väsentligt. Jag hade plötsligt slut på pålägg idag. Fil och mjölk går alltid åt. Sås till firren som jag kanske ska äta senare i veckan behövde jag också. Dessutom hittade jag uppblåsbara galgar. Perfekt till nytvättade skjortor och tischor i stället för att hänga dem över torkställningen så att de får veck där det inte ska vara veck. Jag noterade nämligen det senast idag när jag tog reda på gårdagens rena och torr tvätt…

Jag behövde en söndagsfika.

Väsentliga varor.

En överlevnadsstrategi jag har är att skapa vissa rutiner och traditioner. Noisette till helgen är en tradition. Ta bilen och åka och handla på söndagar är en rutin liksom att fördela veckans medicin. Och så brukar jag bada skumbad – helt klart en tradition. På tal om skumbad har jag skickat en förfrågan till Centralrekonden om utvändig biltvätt nästa fredag. De gör alltid ett jättebra jobb. Inuti brukar jag dammsuga och torka av panelen själv. Det finns nåt rofyllt med att pyssla om bilen. Tyvärr var det en kärring som slängde upp sin bildörr på den igår – med en liten buckla på min bil som följd. Sen försvann hon som en avlöning. Hann bara se att det var en svart Audi. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta och vill se vad en ordentlig tvätt av bilen visar. Hur jag ser ut under bubblorna visar jag icke. Det är inte alla vrår av mig som jag vill att vem som helst ska se.

Under bubblorna finns jag. Vem som helst får inte se alla vrår av mig…

Efter söndagsbadet var det dags att tänka på middag. Jag bestämde mig för att inte frysa in nån matlåda med gårdagens rester utan värma dessa i micron. Till maten hyfsade jag flaskan med chianti från Toscana. En Snickersglass och en halv mugg kaffe blev en enkel men god dessert.

Fina och goda rester till söndagsmiddag…

… och Snickersglass och en halv mugg kaffe till dessert.

I kväll ser jag sista delen av Kråkflickan och läser. I morrn är det arbetsdag, men jag jobbar hemifrån så jag slipper ge mig iväg tidigt. Tisdag och onsdag jobbar jag sen på jobbet och på torsdag har vi avdelningsdag på ett hotell nära där jag bor. Fredag jobbar jag hemifrån igen. Och nästa helg är det Vin- & Delimässa, men jag har ingen biljett och ingen att gå med, så jag ska inte dit. Vin har jag hemma och mässa kan göra om det är så att jag vill.

∼ ♦ ∼

Och tack för att hälsporren har varit hyfsad idag, så även hjärtat. Det är bara sorgen som skaver i det och mot den hjälper ingen medicin i hela världen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.