OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Varning för grinigt inlägg!

Bakslag i form av snö, visserligen ett tunt lager.

Bakslag drabbas vi väl av lite till kvinns och mans. När det gäller vädret drabbades vi alla här i Uppsala. Av snö. Igen. Men det visste vi ju. Det hade aviserats snö och kyla, så jag var beredd på det värsta. Igår när jag gick ut på lunchdejt regnade det isspikar – som en liten förvarning. I morse när jag hissade upp persiennerna var det… lite vitt på taken, ungefär. Termometern visade noll. Så var det med det bakslaget. Fast det klart. Det kan ju komma mer skit från ovan, även om vi alla vill ha vår nu efter den gångna helgen. Samtidigt… Jag har sagt det förr: vårsolen är obarmhärtig. Med det menar jag att alla skavanker syns. Skavanker och skit. Och en sån solstråle som jag har rätt många fel, det påtalar andra så gärna. Som om jag inte vet det. Självinsikt finns.

Morgonläsning med tända ljus.

Morgonen var med andra ord… ljusare. Nu kan jag definitivt läsa enbart med tända ljus och ingen kökslampa – alla morgnar. Om ett par veckor infaller den idiotiska sommartiden. Då blir det ännu ljusare på morgnarna, men mörkare på kvällarna eftersom vi förlorar en timme i och med att vi flyttar fram tiden. Gillar det inte alls, men så är det.

Nån som var morgontidig var budet som kom med ett paket till. I torsdags nätshoppade jag linser. Tidigt i morse levererades de. Paketet fick nätt och jämnt plats i postboxen. Det måste vara jobbigt att ta hissen upp och ställa det utanför lägenhetsdörren…

Ett tidigt paket till mig…

…med linser för tre månader.

Det var värst så sur och grinig jag var idag. Så är det vissa dar, ofta när hjärtat bråkar och/eller jag har ont nånstans. Idag har hjärtat bråkat och jag har skitont av hälsporren. Promenaderna till och från jobbet är allt annat än sköna på grund av det.

Det är lite stökigt på jobbigt just nu med hantverkare. Många jobbar kanske på distans på grund av det. Jag tycker att det är skönt att vara på jobbet, men jag blir ju tröttare dessa dar. Idag inleddes dan med två korta möten som vanligt. Onsdagsmötena är längre och i morrn har vi dessutom enhetsmöte.

Lunch mitt på dan – och det var svårt att hitta nåt ställe att få sitta i lugn och ro och läsa. Mitt vanliga ställe var upptaget, det hördes lång väg. Men jag vet var jag ska leta och fann en plats där det var hyfsat tyst. Bara en person kände sig tvungen att kommentera vad jag åt (ett ägg). Varför är det intressant?

Jobblunch med Tistelhonung. Jaa, jag åt ett kokt ägg, bland annat.

Men jorå. Mitt humör blev bättre under eftermiddagen. Jag blev inte ens sur för att Mr Stolinställning avbokade på torsdag (när jag hade kunnat jobba hemifrån!) strax innan jag skulle logga ut och gå hem. Han kommer i morrn i stället, mellan alla möten, och ställer in min nya kontorsstol. Det blir bra. Lite full i skratt blev jag i stället när en av cheferna undrade om jag hade fått min stol för fakturan hade kommit. Och jag vet ju att det är nån sorts jädra guldtron jag har fått på jobbet.

På hemvägen slank jag in på Korgtassen för att köpa bär, frukt och bärdryck. Jag försöööker i alla falla äta lite hälsosamt. Men kvällens middag blev tre kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka. Ja ja… Det blev lite varmare av ugnen. Utomhustemperaturen har sjunkit till nån minusgrad.

Tre kycklingkorvar med bröd till middag vid levande ljus och med Hopptimisten och Tistelhonung.

∼ ♦ ∼

Bokbyte, genrebyte och personbyte.

I kväll händer inget särskilt. Jag läser nog mest. Det blev bokbyte igår. Nu har jag bytt person från Ester till Ebba, men jag har också bytt genre från spänningsroman till skönlitterär roman. Ebba-boken är en sorts feelgood och handlar om relationer och kärlek. Dock är boken av högre klass än sedvanliga feelgoodromaner som ofta är rätt förutsägbara och tramsiga, tycker jag. Författaren Sara Paborn upptäckte jag ganska nyligen, förra hösten, typ, när jag läste hennes bok Svartstick.

Men igår läste jag inte bara ut en bok, jag såg första delen av Stenbeck på SvT. Kanske ser jag ytterligare nån del i kväll…

∼ ♦ ∼

När jag träffade Anna sist bad jag henne att fixa ett par saker. Det har hon varit vänlig nog att göra. Bland annat bad jag henne kontakta mäklaren eftersom deklaration av vårt sålda hem ingick i arvodet. I fredags skickade jag över några papper digitalt, men fick aldrig nån återkoppling. En liten påminnelse idag och svar kom ganska snabbt. Allt hade kommit fram. Själva deklarationen får jag göra på egen hand, det är enbart försäljningen som mäklaren deklarerar på en särskild blankett. Jag har gjort det förut, men jag är ändå orolig eftersom det handlar om siffror. Skönt i alla fall att vi inte är ”bortglömda”! Inget bakslag där i alla fall.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.