OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bara en stjärna och omdömet antikintresserad i Örebro igår kväll.

Ujejuj! Det var svårt i Örebro igår kväll. Jag misslyckades totalt med mina amatörvärderingar vid Antikrundans andra besök i stan. På diplomet blev det endast en stjärna och omdömet antikintresserad. Kanske fick jag ett par, tre fullträffar, men sen tog jag ofta bara tio poäng eller inget alls. Fina saker var det i alla fall, bland annat en urhäftig spegel och ett par vackra kandelabrar. 

Efteråt kan jag konstatera att nej, nån plats bland experterna i Antikrundan har jag inte. Men som tittare, i fåtöljen framför TV:n och med Duo-appen påslagen, kan jag i alla fall roa mig med att värdera. Och jag kan avslöja att jag ofta låg högre i mina värderingar än experterna i rutan igår. Nu återstår tre program den här säsongen. Om jag lever ska jag se dem, givetvis.

Nåt annat som jag gillar förutom Antikrundan är orange. Men igår utgjorde även den färgen ett misslyckande – eller vad jag ska kalla det för. Det orange kuvertet låg i min postbox. Det enda som var bra förutom färgen på kuverten var den korrekta böjningen av ordet orange. Inuti var det rätt… tomt… Om jag ska få nån pension att tala om måste jag jobba tills jag är minst 70 bast. Så länge lär jag definitivt inte leva. Detta blev ytterligare en bekräftelse på att jag ska fokusera på att leva här och nu – och sätta sprätt på mina tillgångar.

Ett ganska tomt orange kuvert, men korrekt böjning av ordet orange på utsidan i alla fall.

∼ ♦ ∼

I morse var det inte lika varmt som igår när jag vaknade, men trots att det var mulet var det ändå ljusare. För första gången i år kunde jag sitta vid vardagsfrukostbordet och läsa till frukostfilen med levande ljus och dagsljuset genom fönstret från vänster som enda ljuskällor. Hurra! Det var häftigt. Meteorologerna och apparna har lovat (nåja…) en varm och solig helg. Bakslaget kommer redan nästa vecka. Men den här helgen får vi njuta så mycket vi bara kan av vädret – i alla fall här i Uppsala.

Fredagsfrukost med läsning vid levande ljus (till höger) och dagsljus (från vänster).

Klarspråk eller tror jag bara att andra förstår?

Klockan sju satt jag vid datorn och jobbade. Jag inledde dan med mejl och klarspråk. Sånt kan ju vara knepigt, som bekant. Efter ett långt arbetsliv som informatör, redaktör och kommunikatör, snart 40 år, har jag många erfarenheter. Även privat, förstås. Jisses Amalia, så människor missuppfattar det jag säger och skriver ibland. Eller… så är det så att de helt enkelt använder sina egna referensramar – och de behöver ju inte vara likadana som mina, trots att somliga tror det. Även jag. Men man ska inte jämföra sig med andra människor av olika skäl. Det kan bli löjligt och även sårande eftersom man ju gärna förminskar andras upplevelser, är mina erfarenheter. För jag vet ju aldrig vad som pågår i en annan människas inre och vad den har varit med om. Precis lika lite som andra känner mig. För du känner inte nån för att du läser nåns blogg. Där delas en bråkdel av livet – och många delar inte alls av olika skäl.

Idag behövde jag mer frisk luft än igår på lunchen. Givetvis förknippas promenaden med ärenden. Helggästen hade bestämt tackat nej till smörgåstårta, men lika bestämt tackat ja till Noisette. Bäst att ordna! Så först gick jag till Butiken på hörnet innan jag satte mig vid köksbordet igen för att luncha och läsa.

Solen försökte tränga igenom molnen.

Jag gick till Butiken på Hörnet och köpte…

…två stycken med hem.

Sen åt jag lunch.

Se så lunch, bok, porslin och varma koppen matchar!

Ett par timmars jobb ytterligare blev det innan jag loggade ut för att städa det sista. En vill ju inte precis att det ska springa omkring dammråttor på golven när en får gäst. Det var bra sysselsättning medan jag väntade. Jag är alltid orolig när folk är ute på vägarna.

Nu loggar jag ut!

∼ ♦ ∼

En helg med sällskap ligger framför mig. Jag hoppas att såväl hälsporre och rygg som hjärta och mage skärper sig så att vi kan göra några roliga saker, sånt som är roligare att göra i sällskap och inte ensam. 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Här får man bara köra om man bor på S:t Olofsgatan 35. Fast där bor ju ingen. Den stora parkeringsplatsen mellan 37 och 35 är dock välbesökt och ofta fullparkerad – av bland andra elever vid gymnasieskolan (inget internat!) på Väderkvarnsgatan. Nån kommunikatör eller klarspråksmänniska kan inte ha varit inblandad i skyltmakeriet…

Vem bor på S:t Olofsgatan 35? Ingen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.