OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Husbilstaket kanske är det tak över huvudet som ägaren till bilen har..? Självvalt eller inte kan jag som betraktare fundera över. Bilden tog jag i morse.

Så trött jag var igår kväll! Det är sån otrolig skillnad vad gäller min ork om jag är på jobbet eller jobbar på distans. Jag vet inte hur jag har blivit, men efter en dag på jobbet som igår, en dag som inte var superansträngande, mest möten och en del skrivjobb, blev jag helt slut. Det var skönt att bara ha enkel mat att micra, att kunna lägga sig i soffan och läsa, skriva en stund, se ett TV-program. Bara tänka på sig själv, slippa bry sig om att nån annan, djur eller människa, behöver nåt från mig. Samtidigt… det är väldigt ensamt, värre än jag trodde. Det är en sak att välja ensamheten själv, såna dar går det bra. När andra liksom väljer åt en… det är då det kan bli tungt. Men nu tar jag mig i kragen, för det finns det många som tycker att jag ska göra, biter ihop och traskar på ett tag till. Jag har ett förhållandevis bra liv, förutom att jag är ”lite sjuk” här och var med bland annat en hjärtsjukdom. Och jag orkar jobba, om än minst två dar i veckan hemifrån. Dessutom har jag tak över huvudet. Jag hade sån tur och fick en fin lägenhet hyfsat centralt när det blev akut läge förra våren. Om två månader har jag bott här i ett år redan… 

Det gjorde jävligt ont att lämna det fina Bokrummet på Main Street, särskilt som jag fick veta att nya ägarna skulle göra om det helt. Men jag har ett nytt kombinerat bok- och arbetsrum i mitt nya hem på Saint Ollie och det rummet är lite större. Det behövs. Just nu funderar jag över hur och om jag skulle kunna klämma in en och annan bokhylla till nånstans. Böcker är min största last numera eftersom jag måste vara försiktig med vin, kvinnor och sång. Igår blev det bokbyte, från en bok om ett förgiftat par i Hovenäset till en bok om ett hemligt sällskap i 1920-talets Uppsala. Boken jag läser nu är en ny författarbekantskap – Camilla Lagerqvist. Hennes huvudkaraktär, detektiv Ester Tillman, blir min familj ett tag framöver nu.

Bokbyte igår kväll från en bok om ett förgiftat par i Hovenäset till en bok om ett hemligt sällskap och detektiv Ester Tillman i 1920-talets Uppsala.

∼ ♦ ∼

Det är varmt i Uppsala nu.

Fortfarande trött var jag i morse när jag vaknade, trots tidig sänggång (släckte vid 22.30-tiden) och trots att jag sov med endast ett uppvaknande i natt. Höll på att smälla av när jag klev upp 5.45 som vanligt och kollade utomhustemperaturen – nästan tio grader! Det är väldigt blåsigt fortfarande, men också väldigt varmt.

Det kan bli sol i helgen, vilket passar bra eftersom jag får besök. Och värmen verkar göra under för elpriset, det var lägre än på länge när jag betalade elräkningen i morse…

Lugn start med tända ljus i sällskap av familjen.

Till frukosten fortsätter jag att tända ljus, det är mysigt och lugnar mig, men för att läsa måste jag än så länge även tända kökslampan dessa tidiga vardagsmorgnar. I morse hade jag sällskap av min familj som för tillfället består av Hopptimisten och Ester Tillman. Jag måste säga att läsningen av den senare tilltalar mig redan! Den litterära resan går endast bakåt i tiden, till 1920-talet, men jag befinner mig i Uppsala.

Klockan sju satt jag vid datorn och inledde arbetsdan med att läsa och besvara mejl. Idag slapp jag inte undan morgonmötena som var två till antalet. På förmiddagen publicerade jag bland annat en notis på intranätet och gjorde en puff om den på startsidan.

På lunchen nätshoppade jag linser, men sen tog jag en snabb tur till Korgtassen för att shoppa IRL innan jag åt. Det blev en vanlig hemmalunch med mackor, ett kokt ägg och varma koppen sparris.

Hemmalunch med mackor, kokt ägg och varma koppen sparris. Fast jag fick stänga ute solen…

Eftermiddagen ägnade jag åt att renskriva en transkribering av en podd. Ämnet för podden var myggor. En kan inte säga annat än att en får lära sig väldigt olika saker… Fast eftersom det handlar om att jag både ska lyssna och läsa är det som att det går in genom ena örat och ut genom det andra direkt. Tur för mig att det inte blir läxförhör på innehållet! Idag var det ett knepigt poddavsnitt. Det tog cirka två och en halvtimme att gå igenom det halvtimmeslånga avsnittet och korrigera texten. Jag blev ganska trött efteråt.

Efter jobbet tog jag reda på ren och torr tvätt från igår. Sen dammsög jag ett par rum, vattnade krukväxterna och gick ut med sopor innan det var dags att äta nåt. Jag hade köpt… gotländsk fisksoppa och ett bröd. Maten slank ner fint tillsammans med ett glas vitt från Toscana. Men… idag köpte jag inte nån smörgåstårta till i morrn, det ville min gäst inte äta! Så vad som serveras i morrn är en gåta än så länge.

Gotländsk torsdagssoppa med fisk, saffran, timjan och vitlök samt ett glas vitt från Toscana.

Och eftersom det är torsdag väntar Antikrundan på mig. I kväll ska jag amatörvärdera i Duo-appen från Örebro igen. Efter kvällens avsnitt återstår tre program. Vad ska jag sen ägna torsdagskvällarna åt? Jag kan ju inte läsa hela tiden…

Idag har i alla fall livet varit förhållandevis bra. Det är jag tacksam för.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag upphittades ett bevis på hur sällan jag lagar mat. I vart fall efter recept. Ovanpå en tidskriftssamlare med pappersrecept låg den här snubben och vilade, med all säkerhet sen i december förra året.

Nån har legat och vilat här sen december…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.