OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tänk att i natt sov jag åter igen på kort tid en hel natt. Nästan. Jag vaknade till vid halv fyra, men jag gick inte upp utan somnade om direkt igen. Sånt gör underverk för kropp och själ, verkligen. Jag behöver verkligen sova. Sömnen läker mig. Det kroppsliga läker kanske inte så mycket, men själen återhämtar sig och ger mig mer kraft att möta de kroppsliga motgångarna bättre. En liten, tunn ljuslåga i mörkret.

Onsdagsfrukost med tunna ljuslågor i mörkret.

Grå dag…

Onsdagar är mötesdagar på jobbet. Ganska grå dagar där man bara sitter och sitter och sitter och jobbar minimalt, känns det som. Fast jobbar gör man ju. Man pratar, diskuterar och samverkar, informerar, kommunicerar och lär känna dem man jobbar med bättre.

Idag stod fyra möten i kalendern, två korta och två längre. På förmiddagens enhetsmöte var jag dessutom en av flera som skulle ha en kort dragning, nåt jag inte hade hunnit förbereda mig på ordentligt. Vi var fler som sa att det får bli som det blir. Och det blev det. Man får luta sig mot sin erfarenhet – och hoppas att det räcker, att det blev tillräckligt intressant för andra. Det de andra berättade var i alla fall intressant att lyssna på!

Mellan mötena hann jag träffa Bruno. Och visst hade jag godis till honom, han har lärt sig det nu. Jag testade några enkla kommandon och han löd både ”sitt” och ”ligg”. Vildsvinsgodis fick han fyra bitar av. Två bitar lämnade jag till tjejerna i receptionen att ge honom under dagen om väntan på husse blir för lång.

Bruno förväntade sig godis – och det fick han, förstås.

Jobb en stund efter enhetsmötet och därpå lunch. Idag var min vanliga lunchplats ledig. Det kom upp på enhetsmötet att det lär komma trivselregler för var man får äta lunch. Jag fick ju lära mig när vi skulle flytta till Segerstedthuset att det inte var tillåtet att äta varm lunch nån annanstans än i matsalen. Själv äter jag numera kall lunch på våningsplanet. Det enda varma jag tar till är varm choklad för att värma mig – min arbetsplats vid skrivbordet är kylig- men det luktar inte precis matos. Varm lunch äter jag på nån restaurang. Lunchrummet undviker jag.

Jobblunch med varm choklad, resten kallt, samt Harry Quebert.

Och efter lunchen en stunds jobb innan dagens sista möte. På mitt förslag deltog vår enhetschef. Det blev ett bra möte där vi drog det vanliga, det vill säga inkomna nyhetstips etc, samt diskuterade genrebilder som ska fotas.

Kvällsmaten blev en repris på gårdagens inklusive tunna ljuslågor.

Eftermiddagsfika med vatten som vanligt för mig, en stunds jobb och så hemgång. Eller gång och gång… Jag fick lift med Ulrika-bilen nästan ända fram till porten! Det var så skönt, för jag var jättetrött och hade väldigt ont av hälsporren. När jag kom hem gick jag runt och tände och packade upp min jobbrygga innan jag la mig en halvtimme på soffan. Och på tal om att tända är det dags för mig att se över mitt elavtal. Jag tror att jag låter det vara som det är.

Kvällsmaten blev en repris från igår, för jag hade ju halva paketet tomatsoppa kvar. I morrn ska jag köpa mer soppa, för det är alltid bra att ha hemma.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa.

I kväll då? Jag ska försöka läsa. Min bok på gång är ju en riktig tegelsten. Nu har jag cirka 200 sidor kvar. Sen väntar jag på en bok jag ska få för recension och givetvis böckerna jag nätshoppade på bokrean. Recensionsexemplaret bör komma den här veckan, bokreaböckerna kan komma på fredag om jag har tur. Paketleverantören brukar inte vara särskilt snabb och dessutom brukar h*n trycka in bokpaket i min lilla postbox. Det vore inte kul om nån bok blev skadad, men hittills har bara emballagen gått sönder. 

Om jag inte har somnat ska jag se Veckan med Camilla och Leffe. De är ett roande par och de tar upp intressanta frågor som rör kriminalitet och brott.

∼ ♦ ∼

I morrn och på fredag jobbar jag på distans, det vill säga hemifrån. Det kan bli mer distansarbete nästa vecka på grund av arbetena på jobbet, men jag har bestämt att gå dit på måndag och se hur mycket det låter.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.