OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ingen bra natt, den mellan söndag och måndag. Jag kom i säng i bra tid, somnade, men vaknade flera gånger och hade ont. Mest i hälsporren, faktiskt. Sen tyckte jag att hjärtat hoppade och skuttade lite för mycket. Sånt försöker jag dock inte att låtsas om. Det blir inte bättre, hjärtat, av oro. Jag jobbar på att tänka mer positivt. Det är svårt.

Känner mig som auran vid före detta Sivia torg…

Men… måndagsmorgonen var faktiskt ljusare än morgnarna förra veckan. Jag tände som vanligt ljus vid frukosten. Dagsljus kom emellertid sakta in genom köksfönstret.

Måndagsfrukost med tända ljus. Notera ljuset från köksfönstret.

Nu började inte den här dan särskilt ljust ändå. När jag kom ut var det åter igen den gråa, fuktiga filten över tillvaron. Det var i alla fall plusgrader och behaglig promenadtemperatur, diset till trots. På väg upp till jobbet träffade jag en arbetskamrat från en annan avdelning som väntade på bussen. Jag såg i ansiktet den smärta en viss kroppsdel åsamkade. Det är så många som har så ont. Jag själv har gått med dålig rygg i 15 år utan att nån har utrett det hela ordentligt. Piller och sjukskrivning hjälper inte. Och numera kan jag inte heller äta vilka piller som helst på grund av både hjärtat och hjärtmedicinerna. Jorå, för jag kände av ryggen idag också. Den var dock inte värre än i helgen. Jag hoppas verkligen att såväl fot som rygg håller på lördag. Då ska jag gå på en konsert här i stan tillsammans med Anna. Det kan bli en del stå då…

Dis kan vara vackert, trots allt. Här Barockträdgården i morgondimma.

Tränar på att dämpa.

Men än så länge är det fortfarande en ny arbetsvecka. Vår arbetsgrupp är decimerad och vi får försöka prioritera och göra det viktigaste. Som tur är har vi en bra chef. Det underlättar. Jag tänker inte låta stressen ta överhand. Stresshantering och att säga nej är nåt jag har blivit mycket bättre på. Däremot har jag alltid varit engagerad i mitt jobb. Det kan göra saker med mig, typ att jag går igång, att jag tänker, tycker, gör. Numera är det sånt jag får träna på att dämpa. Livet har blivit bra mycket tråkigare med ett trasigt hjärta.

Privat ska jag på ytterligare en konsert i april, denna gång i Stockholm och sittande. Det är ett bra tillfälle att hantera saker på i ett trevligt sammanhang. Jag kollade av möjligheterna med en och en halv dags ledig före och efter detta för att orka. Det var helt OK. Så nu har jag två konserter att se fram emot. Bra träning att vara bland människor och att lyssna på musik.

Förut hade jag rutiner för att lättare kunna avvika från dem (rutinerna, alltså) när det behövdes. Idag har jag rutiner för att underlätta och minska stress. Så att sitta lite avskilt vid jobblunchen och äta och läsa är bra. Jag var ändå väldigt social vid förmiddagsfikat idag. Det blir jag väldigt trött av. Men det är också bra.

En stunds avskildhet och läsning vid lunchen.

På onsdag ska jag ha 2 x 5 minuters dragning för min enhet. Uppdraget hamnade i knäet på förmiddagen idag, så det förberedde jag lite under dan. Jag tänker inte göra nåt stort av det, jag är erfaren och det bör inte vara nåt komplicerat.

Och så blev det dags att gå hem genom ett grått, filtfuktigt Uppsala. I postboxen hittade jag räkning på skötsel av grav nummer två. Bara att betala och se glad ut (men inte förrän marslönen). Skötseln av grav nummer ett i Motala betalar jag den månaden.

En stunds vila före kvällsmaten – och det ätbara bestod av kycklingkorv med bröd och tillbehör. Tyck inte att min mat är torftig. I bostongurkan ingår två sorters grönsaker, förutom gurka även paprika. I ketchupen ingår tomater. I räksalladen finns det en och annan räka, ingen grönsak men en annan del av kostcirkeln.

Kycklingkorv till kvällsmat – och bostongurka med två sorters grönsaker.

I kväll ska hälsporren få vila från massage. Jag har ändå rört på mig och gått en del och är inte så säker på att det är bra med ännu mer rörelse för foten. Kanske ska jag bara köra fotmassagemaskinen de dagar jag inte går till och från jobbet? Jag blir visst mer och mer min egen läkare. Kanske måste dämpa även det…

Det blir sofflocket och boken nu och så ska jag försöka pina mig igen ett nytt avsnitt av Trolösa. Det blir det näst sista.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.