OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag försöker verkligen hålla humöret uppe. Men… det vet ju alla vid det här laget att så snart jag kommer över kanten ramlar jag ner igen. Och nej. Det handlar inte om för mycket av det goda vinet från Toscana som jag drack igår. Allt kändes OK när jag vaknade på lördagsmorgonen. Det var när jag skulle sätta mig i fåtöljen och ringa mitt grattissamtal som jag gjorde en oförsiktig rörelse. Sen var det färdigt med ryggen.
Under dan gjorde jag övningar/rörelser, jag var ute och gick (och fick skitont av hälsporren också), drog på flera gånger med Linnex, använde massagekudden, drack vin, åt godis, läste bra böcker… Men fan inget hjälpte. Jag såg nån true crime på Sjuan, en dokumentär om ett väskmord. Programmet slutade 21.30. Klockan 22 låg jag i sängen. En lördagskväll. Som tur var somnade jag snabbt.

Varken godis, vin eller bra böcker hjälpte mot min dumma, onda rygg igår.
∼ ♦ ∼

En riktig fullträff och kardemummakaffe på sängen.
I morse vaknade jag efter att ha sovit åtta timmar i ett sträck. Det händer väldigt sällan, så antagligen behövde jag det. Jag kände av ryggen, men inte såsom igår. Så kära, kära dagbok, håll en tumme för att det inte blev värre än en förstörd lördag.
Glad och yster (nåja…) fixade jag kardemummakaffe på sängen. Det vill säga, jag blandar Zoegas Blue Java-kaffe med kardemummakaffe som jag har köpt på Tehörnan. Till det givetvis boken jag började läsa igår. Tegelstenen på rikt… Över 700 sidor… En bok jag fick second hand. Och det visar sig vara inte bara rätt berömd, den är rätt bra dessutom! Vännen FEM och min adoptivdotter V lyckades pricka in några riktiga fullträffar i den där högen FEM hade med sig när jag precis hade flyttat (och jag var grinig och trött på alla böcker som skulle in i hyllorna…).

Söndagsfrukost med väldoftande liljor och familjen.
Men idag behövde jag hålla ryggen i bra form liksom bilen. Inte sitta vid datorn för mycket och för länge. Så jag inledde med söndagsfrukost följt av dusch. Anna och jag hade en sms-diskussion om nästa helg när vi ska på en konsert tillsammans. Jag behövde handla ett par saker och frågade om hon ville hänga med ut i bilen. Det ville hon. Och eftersom bilen behövde köras – minst 20 minuter för att ladda batteriet, har jag läst mig till – blev det först en tur ut till Fullerö. Somliga handlade, andra tittade mest på… roliga saker.
Därefter vände vi tillbaka till stan och stannade på ÖoB. Det var dit vi skulle egentligen. Jag passade på att köpa lite av livets nödtorft. Viktiga grejor ifall jag får besök av vännen FEM snart. Men fat balls fick vara kvar i affären.
Och innan jag släppte av Anna hemma hos henne vid bommen öppnade jag den lilla presenten jag fick av henne som tack för att jag hängde med Tisslingarna den där helgen. Det var en übersöt magnet med en läsande Lilla My på. Så passande.

Übersöt magnet med en läsande Lilla My.
Klockan hade blivit ganska mycket. Men det var skönt, så gick den här söndagen. Jag började packa min jobbrygga och tog fram rena kläder. Sen var det dags att laga mat. Idag bjöd jag mig på ICA:s kycklingköttbullar, kokt potatis, gräddsås, lingon och inlagad gurka. Eftersom jag inte tog nån eftermiddagsfika fick helgens andra Noisette bli dessert.
En långsam söndag blev ganska rolig. Jag gav mig ut hemifrån i två timmar, gjorde nåt både kul och nödvändigt och pratade med en människa IRL. Mycket mer än så behövs inte för att jag ska må lite bättre.
Däremot fick jag höra, medan jag gjorde sås, att nån jag tycker mycket om (redan, efter kort bekantskap!) har haft det svårt i helgen. Det gillar jag inte!
∼ ♦ ∼
Ny arbetsvecka i morrn igen. Kanhända har vi fortfarande manfall i arbetsgruppen. En är ledig de två kommande arbetsdagarna och en var sjuk hela förra veckan. Jag hoppas att min rygg håller…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









