OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Söndagskvällen är knappt värd att nämna. Det var ingen större aktivitet på Saint Ollie. Jag såg två avsnitt av Black Snow. Endast ett återstår att glo på för min del vad gäller säsong två.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tända ljus och höga blommor.

I morse var det inte lika kallt som i helgen, men ändå runt sex minusgrader. Jag är så tacksam att R fixade mina element, jag har varmt i lägenheten. Igår kunde jag vara hemma och bara ha tischa, ingen tröja, på överkroppen. Underbart. Och innan jag badade gick jag omkring i enbart sandaler, inga strumpor.

Men det var förstås mörkt till att börja med den här måndagen. Jag tände ljus och läste, precis som vanligt. Precis som vanligt krånglade magen också. Irriterande. Hälsporren bråkade sen i sin tur när jag promenerade upp till jobbet.

Jag var rejält inpackad i tjock stickad och fodrad tröja, inköpt i Stöllestan*, samt blåa dunjackan. Tänk att min älskade orange dunjacka har jag inte använt alls den här vintersäsongen. Den var så mycket… glädje för mig och nu är det… inte lika mycket trams och flams och så i livet. Jag har inte bara blivit tråkig, jag har blivit rentav trist.

Promenaden upp till jobbet var lite hal, men det ljusnade snabbt. Nu har jag börjat gå S:t Persgatan ner till Storgatan och sen vänster vid mejeriet ut till Vaksalagatan. Därefter är det raka spåret och avslutas uppför Carolinabacken. Där svänger jag vänster och går en raksträcka mellan slottet och barockträdgården innan jag kommer till jobbet. Hem går jag samma väg, fast tvärtom dårå. Sista biten till jobbet idag hade jag sällskap av H. Trevligt att få småprata lite.

Jag passerar Uppsala mejeri på väg till och från jobbet.

Arbetsdagen inleddes med fakturastrul. Jag har bett att få skänka min licens till en kollega som handlar betydligt mer än jag men som inte har nån licens. Det tycks vara omöjligt att få till. För min del är det mitt synfel som ställer till det – jag ser helt enkelt för dåligt för att kunna fylla i alla mikroskopiskt små rutor. Skitsystem, med andra ord – i alla fall för mina ögon.

Lunchen behövdes som grund för efter den hade jag en intervju. Medan jag åt skrattade jag åt boken jag läser – men tyst. Artikeln hade jag tänkt skriva under morgondagen, men jag skrev den direkt efter intervjun på eftermiddagen. Vi får se hur mycket jag behöver fixa till den, för den får ligga tills i morrn. Vi fick plötsligt manfall i gruppen bland annat på grund av sjukdom, så det är väldigt osäkert hur arbetsveckan blir. Själv gjorde jag nån oförsiktig rörelse i morse och sträckte vänster skulderblad den här gången. Alltid är det jävlar i mig nåt.

Jobblunch med tyst skratt tack vare Kyss Karlsson i nacken.

∼ ♦ ∼

Jag har skrivit upp badskum på handlingslappen nu…

Det var väldigt ljust när jag gick hem, foten var inte så ond och jag var inte så trött. Därför slank jag in på Åhléns för att kolla efter badskum. Jag fattade inte deras system utan fick störa två tjejer som jobbade där med en fråga. Den ena filade naglarna, den andra kom fram bakom kassan för att hjälpa till. Det visade sig att badskumshyllan var helt tom. Men så hittade tjejen en enda fruktig sort. Inget doftprov fanns. Så nä, jag tackade och gick.

Hemma kom jag att tänka på Lush – som ju ligger i S:t Per-gallerian, en galleria jag var på i fredags. Men då stod inte badskum på lappen… Hmm… Nu står i alla fall badskum på handlingslappen.

Efter en stunds vila på soffan blev det dags att fixa kvällsmat. Idag fick det bli Thaisoppa och mackor. Jag kände mig lite frusen och då är Thaisoppa perfekt.

Värmande Thaisoppa till kvällsmat.

I kväll ska fötterna knådas i massagemaskinen medan jag löser ett übersvårt sudoku. Det kan bli så att jag ser Trolösa senare, trots att serien är hemsk.

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = en Vadstenabos eget namn på sin stad Vadstena

Livet är kort.