OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Helt slut igår kväll.
Efter middagen igår blev jag helt slut. Jag tror att jag kröp i säng vid 21-tiden och låg och läste – en mycket kort stund. Även om jag hade en fin och lugn helg kände jag mig helt färdig som människa. Det krävs så lite för att min ork ska ta slut. Jag ville ju umgås, både med katter och människor, och inget av det var särskilt utmattande i sig. Hos katterna låg jag mycket på soffan och läste medan djuren i sig också sov. Kanske tyckte de ändå att det var skönt med en mänsklig närvaro några timmar.
Och igår träffade jag ju två människor som jag fick prata med. Det blev annars inte mycket prat med människor. Torsdag, fredag och lördag pratade jag med tre personer IRL – samtliga kassapersonal i butiker. Jag läste om den 30-åriga tjejen i Uppsala som var så ensam och vissa dar bara pratade med personalen på ICA. (Hon har fått vänner genom Facebook nu.) Det är inte bara 30-åringar som har det på det viset… Jag har försökt på mitt sätt att få nya vänner, men det har inte blivit… riktigt bra. Kanske är jag för… öppen. Så nu försöker jag hålla mig för mig själv igen förutom när jag träffar människor som jag känner mig helt trygg med och som jag vet att jag gillar. För jag tror att såna människor gillar mig på riktigt också eftersom de ändå tackar ja till mitt sällskap.
∼ ♦ ∼
I morse när jag vaknade var jag astrött trots att jag sovit länge, cirka åtta timmar, och rätt hyfsat. Det var skitkallt ute och så ska det tydligen vara ett tag framöver. Ingen snö dock, tack och lov. Jag dukade fram frukost efter morgonduschen och tände ljus, mest för att det är mysigt. Men även om det var -6,6 grader utomhus var det 22 grader vid köksbordet. R gjorde ett riktigt bra jobb med mina element! Lustigt nog mötte jag förresten R på väg upp till jobbet i morse. H*n är så trevlig. I ett annat sammanhang kanske vi hade kunnat bli… vänner..?
Ljus morgon!
Det var så ljust när jag gick till jobbet att jag skippade reflexerna. Inte behöver jag dem när jag går hem heller längre. När jag är på jobbet tidigt kan jag också gå hem tidigt. Den här måndagen passade det extra bra eftersom jag kan få en vinlåda redan klockan 17 om det vill sig väl. Tyvärr har hälsporren varit extra kännbar idag, så särskilt fort kan jag inte gå.
Det var tomt ganska länge borta i mitt hörn på jobbet, folk jobbade visst delvis hemma idag. Några dök så småningom upp. Idag var det som vanligt ett par möten, men jag skippade det ena för att övervaka en fotografering. Ibland är det lite skönt att kunna göra det med giltigt förfall. Fast sen hade fotografen giltigt förfall och det hela är framflyttat till onsdag. I morrn har jag definitivt giltigt förfall för jag ska på ett besök i vården redan klockan 8.30 och hinner inte tillbaka till nåt av morgonmötena. Så synd… (<== ironi).
I stället publicerade jag min senaste artikel. Den handlar om att utnyttja restid på långa tågresor in tjänsten till arbete och tips om detta i en bok. Mycket intressant och dessutom en bra bok med konkreta råd.
Mitt på dan blev det lunch. Jag vet inte varför jag är så tråkig när jag äter jobblunch – jag äter nästan alltid samma lika. Ibland varierar jag mackan. Dagens macka var det både ost och kalkon på, så den delade jag och åt en del i taget. Även om det är en lättare lunch – jag äter yoghurt med müsli och ett kokt ägg också – känner jag mig riktigt proppad efteråt. Så känns det nästan varje gång jag äter. Magen… Det är väl dags för den att börja bråka ännu mer. Inte riktigt bra…
Jobblunch med Kokain. Jag blev proppad!
Det planeras för en nationell tyst minut i morgon kring lunch. Det blir alltså en annorlunda lunch då. Även vi blir förstås inblandade (statligt anställda som vi är). Och det klart att man ska hedra offren och skänka en tanke till deras närstående. Det är väl det jag gör när jag har tyst minut.
Måndagseftermiddagen flöt på och rätt som det var blev det dags att gå hem. Hälsporren var då jätteond men jag tog mig hem. Jag vilade en stund på soffan innan det var dags att äta. I morse hade jag varit lite smart och tagit fram en matlåda ur frysen med jättemycket spaghetti och inte jättemånga kycklingköttbullar. Men ändå. Det blev en bra middag idag, full av kolhydrater till medicinen.
Mycket spaghetti och inte så många köttbullar.
Och nej. Jag åt inte upp all spaghetti. Jag hade nästan svalt sista köttbullen när budet från Airmee ringde på dörren och överlämnade en tung låda efter att ha kollat mitt leg. Naturligtvis inte för att se om jag var över 20 utan för att se att jag var jag. Härligt att ha påfyllt med åtta flaskor rött i vinskåpet och en flaska vitt i kylen från Toscana, via Vinoteket.
Givetvis hade jag stor lust att öppna åtminstone en flaska och prova ett glas, men så roligt ska vi inte ha. Jag drack vin i fredags, i lördags och igår. Nu väntar några vita dar.
I kväll ska jag läsa. Jag har i skrivande stund läst ungefär en tredjedel av boken Kokain. Vidare behöver jag knåda fötterna i massagemaskinen.
∼ ♦ ∼
I morron bitti ska jag alltså på besök i vården. Inte riktigt bra, men jag missar två möten.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 