OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Rosenkallan jag fick i julklapp av Annas snälla mamma trivs i vardagsrumsfönstret.
Att vara behövd för en stund ger livet en gnista. Nej, det tänder inga eldar, så långt har jag inte kommit. Men en gnista. Livet får en stunds mening. Trots att det var fredag igår och jag var trött var det så mysigt och gott att åka iväg till Tisslingarna och hänga med dem i några timmar. Jag var med dem för deras skull, för att de inte skulle vara så ensamma. Det blev lika mycket för min skull, för att jag inte skulle vara så ensam. Sen orkar jag lite mer rent allmänt när jag har jobbat hemifrån i två dar. Här är ju så tyst…
I morrn är det söndag och då ska jag äta middag med två personer som inte längre är min familj. Men jag tycker mycket om dem och vill uppmärksamma bådas födelsedagar den här månaden. En av dem är Annas snälla mamma. Jag vill också berätta för henne att även om Trisslotterna jag fick i julklapp av henne efter jul har gett mig flera stunder av nöje, men inte nån större utdelning mer än ett par småvinster. Däremot lever rosenkallan jag också fick. Den är så vacker. Äntligen en växt som trivs i mitt vardagsrumsfönster!
Trisslotterna har gett mig flera stunder av nöje, men ingen större utdelning.
Lördagsstart.
Idag körde jag repeat på gårdagens seneftermiddag och kväll. Men först hade jag lite annat att fixa. Efter medicinlarm och intag av medicinen slumrade jag fram till klockan åtta. Sen räckte det. Lördagsmorgnar är vikta för läsning och kaffe på sängen. Jag gick upp och gjorde kaffe och låg och läste en och en halv timme fram till morgonduschen. Boken jag läste är så bra, men obehaglig. Jag inser att jag slukade den, ville veta hur det går…
Det blev en stund vid datorn där jag bland annat dreglade över Modernistas sommarkatalog och slängde iväg ett mejl med en förfrågan om att få tre (3) böcker för recension. Böckerna ges ut i juli. Håll gärna en tumme, kära dagbok! (Modernista kan ibland vara lite… mindre bra på att skicka ut lämplig litteratur till lämpliga recensenter. Böcker av näbbiga författare, som kommenterar recensentens ärliga försök till kritik av deras verk, undanbedes vänligen men bestämt. Det ger ett intryck av ett sårat barn och vi är väl ändå vuxna?) De författare jag har önskat att få recensera den här gången tillhör mina favoriter. Jag får regelbundet deras nyhetsbrev och en av dem har jag både träffat och har kontakt med då och då.
Att leva på litteratur enbart går förstås inte. Jag behövde äta nåt. Frukost (rostat bröd) blev det först och efter den traskade jag iväg till Korgtassen för att hämta min helgkasse med kvällens trerättersmiddag.
Menyn till i kväll låg i pappersform i påsen med instruktioner. Förrätten, varmrökt lax på kavring (den picklade rödlöken skippar jag för jag gillar inte picklad rödlök, dumt, för det skulle jag ha sagt), ska tas fram en stund innan den ska ätas och huvudrätten, röding och rostad potatis med rödbetstzatziki, ska värmas i ugn 20-30 minuter i 150 grader (ja inte tzatzikin, förstås). Desserten, key lime pie, kan en äta direkt. Pytsarna som maten kom i såg inte mycket ut för världen, men jag vet att innehållet har varit det bästa nästan varje gång jag har köpt påsen. I kväll var det kanske första gången jag köpte enbart till mig själv dock. Sånt jag fortfarande håller på att vänja mig vid. Dryckesförslaget var veltlinervin till huvudrätten och kan du tänka dig, kära dagbok, det var precis en flaska grüner veltliner jag köpte häromdan just till kvällens middag!
Utöver helgkassen handlade jag lite annat smått, bland annat en röd miniros. Idag hann jag inte till Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Jag vill ha lite färg i det trista vardagsrumsfönstret, en gnista liv. Minirosor är väl sisådär, men växten lyser upp i fönstret ett tag i alla fall tillsammans med rosenkallan (den står i vänstra delen av fönstret) som ju faktiskt överlevt en månad på samma plats.
Den röda minirosen lyser upp det trista vardagsrumsfönstret.
Eftersom maten hade en viss värmningstid åkte jag lite tidigare till Tisslingarna – jag måste ju åka hem tidigare för att sätta på ugnen och värma maten. Vi gjorde ungefär samma som igår, med det undantaget att jag fick Citrus att äta (lamm). Vi lekte, katterna fick vara ute på balkongen en stund och sen slappade vi. Somliga snarkade ljudligt. Nu lär det dröja tills vi får hänga så här igen. Mammisens dåliga hjärta fick en gnista liv för några timmar. Tack!
På sofflocket hemma hos Tisslingarna läste jag ut min medhavda bok. Den var mycket bra, men också mycket obehaglig. Bokbytet har gått från övergrepp på barn till droger. Ja ja, jag börjar undra om det är nåt fel på mig som väljer den här sortens litteratur… Mitt främsta argument är att jag vill att mitt fiktiva liv ska vara värre än det verkliga livet. Och för mig är det det tack och lov. Andra kan ha en helt annan verklighet.
Bokbyte från en bok om övergrepp på barn till en bok om droger. Bara hemskheter…
∼ ♦ ∼
Mörkret hade sänkt sig, temperaturen sjunkit och det var dags att äta när jag kom hem (och ta medicin). Jag värmde huvudrätten medan jag började med förrätten. Allt var så suveränt gott i kväll. Tack för maten, Korgtassen och Ebba! Livsgnistan glöder än.
∼ ♦ ∼
Proppmätt satt jag och skrev de här raderna när det plingade på dörren. Mitt nya Linnexstift levererades två dagar före överenskommen tid. Tur att jag var hemma… Men varan var efterlängtad! Fick genast stryka på foten, så att säga. Hälsporren hälsar och tackar!
Nu ropar fåtöljen på mig. Klockan 22 ska jag se QX-galan på SvT.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 