OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Längtan… Den har bott i mig några dar. Och i eftermiddag, efter jobbet, skulle jag äntligen få träffa dem igen och hänga lite längre tid med dem. Tisslingarna… De små liven som jag saknar så otroligt mycket trots att det har gått nästan tio månader sen vi flyttade ifrån varandra. Hela förra våren försökte jag distansera mig från dem. Men hur kan man göra det från levande varelser som man har levt med i sex år? Älskade, älskade kissar så jag har saknat och saknar er, varenda jävla dag. Så jag längtade och längtade. Nu skulle jag få några timmar idag och några timmar i morrn med dem. Fast först skulle jag klara av en arbetsdag… Hela dan var en enda lång väntan…

De här två. ❤ Här sitter Lucifer och Citrus på mitt köksbord när vi bodde på Main Street.
∼ ♦ ∼

Antikkunnig i Norrköping den 6 februari 2025.
Jag backar lite, till torsdag kväll. Givetvis kollade jag Antikrundan. Igår var inspelningen från Norrköping, stan där mina farföräldrar levde sin sista tid och där de är begravda. Det är närmare 20 år sen jag besökte deras grav. Mamma och jag var där efter att pappa hade gått bort 2006. Men nu handlade det om antika grejor som skulle kikas på och värderas. Jag lyckades hyfsat bra från TV-fåtöljen. Ändå blev det bara två stjärnor och omdömet antikkunnig på diplomet. Fina saker hade Norrköpingsborna. Mindre fin är dialekten, men den fick mig att skratta lite i alla fall.
∼ ♦ ∼
I natt sov jag rätt bra. Jag hade en skum dröm, dock. Det jag minns av den när jag vaknade var att jag bedrev nån sorts släktforskning och att det hade dykt upp ett okänt barn i sammanhanget. Kanske bearbetade jag Norrköping och minnena av mina farföräldrar, det som Antikrundan och ett samtal på jobbet tidigare i veckan påminde mig om. Blandade ihop det hela med en önskan om att det nånstans ska finnas nån sorts familj som lever och som är min. För inte ens katterna är ju det längre. Ett tag trodde jag att jag hade en halvbror, ganska nära. Men min pappa blev bara pappa en gång och det var till mig. Jag får fortsätta hålla Hopptimisten och min bok på gång för min familj.

Fredagsfrukost med Hopptimisten och boken Sov så gott.
Det blev en lätt snurrig morgon och mycket gick fel. Vågen, till exempel, visade fel. Eller… Den står stilla. Trots att jag inte äter nåt onyttigt i veckorna och är restriktiv med sötsaker (åt en kaka häromdan) går jag inte ner ett gram. Däremot hade Linnexstiftet gått ner – och satt fast i locket. Så nu får jag peta och smörja med hjälp av papper och försöka passa mig så jag inte får smörjan i nåt öga. Eftersom jag inte hinner ner på stan i helgen och inte heller på måndag – måste hem för vinleveransen som aviserats till mellan 17 och 22 – fick jag helt enkelt nätshoppa ett stift. Det kommer också på måndag – med samma budfirma som vinet…
Efter morgonbestyren kunde jag äntligen sätta mig vid datorn och jobba. Då hade det börjat ljusna…

Ljusnande februarimorgon och Parthenon UKK.
Det blev annars en ganska gråmulen dag. Jag tog en hastig promenad på lunchen innan jag fyllde på med mackor, Varma koppen kantarell och ett ägg.

Hemmalunch med familjen, mackor, ägg och Varma koppen kantarell, min favoritsoppa.
Eftermiddagsfika tänkte jag göra med Tisslingarna och jag hade laddat med Noisette från Butiken på hörnet, givetvis. Här äts definitivt inga slemlor. Urk!

Här äts inga slemlor sen Lena Kling-Kling och jag föråt oss på sportlovet 1976!
Eftermiddagen blev ganska kort jobbmässigt. Jag hade aviserat att jag skulle sluta klockan 15 och ingen opponerade sig. Prick 15 loggade jag ut, tog bilen och åkte bort till Tisslingarna. Å, det var så mysigt att hänga med dem! Men jag höll på att inte få parkeringsplats utanför och det är nog första gången i världshistorien. Jag knep sista platsen och parkeringsappen funkade som den skulle. Fast löjligt, Aimo Park, med serviceavgift. Avgift för vilken service???

Lucifer rotar i sin leksakskorg.
Tisslingarna blev nog lite förvånade när Mammisen dök upp. Lucifer åt, men Citrus passade ingen mat alls – bara Mammisens medhavda kattgodis… Mammisen sjäv mumsade på sin Noisette och kaffe som hon snodde av Anna. Katterna fick lufta sig lite på balkongen, vi lekte en stund och så blev vi trötta och måste vila. Ingen av oss är ju nån ungdom längre. Lucifer gick in och la sig under Annas överkast och Citrus la sig i soffan hos mig. Den lilla kissan var ett riktigt häftplåster. Så snart jag reste mig följde hon efter. Jag behövde ju till exempel gå på toa och så tömde jag ju katternas pottor, gav dem fräscht vatten, sopade, kollade bokbeståndet och lånade Kokain (en bok!) av Anna etc.
Det knep i Mammishjärtat när jag skulle åka hem för att äta och ta den där jävla medicinen… Men… jag åker tillbaka i morrn eftermiddag och hänger med gosingarna. Fredagsmiddagen blev den sedvanliga, det vill säga smörgåstårta från Korgtassen och ett glas rieseling.

Fredagssmörgåstårta hemma på Saint Ollie med min trägubbe och min bok på gång.
∼ ♦ ∼
I kväll blir det fortsatt läsning, dock utan kattsällskap. Men när jag har hämtat helgkassen i morrn åker jag bort till Tisslingarna igen och hänger med dem till dess att det är middags- och medicindags. Jag längtar redan… (Efter katterna, inte mat eller medicin.)
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









