OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Rolig glödlampa som inte funkade i bronslampan.

Om måndagskvällen kan en säga att den blev lite… död. Eller… det hände saker, både bra och dåliga. Det dåliga började väl med att den ena, ganska dyra, glödlampan inte funkade i bronslampan. Sen hade jag fortsatt ont i ryggen och hälsporren gjorde ondare än ondast. Som grädde på moset la wi-fin av. Jag startade om routern, fipplade och hade mig. Inget hjälpte. Efter en och en halv timme kom skiten wi-fin igång igen. Då hade jag inte kunnat göra det jag ville vare sig på datorn eller på mobilen. Apparna funkade inte på den senare och det var lite märkligt för jag har en massa 5G-surf. Det där fattade jag inte riktigt. Idag fattade jag lite mer. Felet låg hos min internetleverantör Telia och var inget jag kunde göra nåt åt. Hoppas nu bara att det blir stabilt.

Mitt i röran hände en bra grej. Nu är det bestämt i tid. Det ska bli roligt och spännande. Mer än så säger jag inte nu, får då trillar det säkert in en massa synpunkter och åsikter som jag inte har efterfrågat. Jag har OK:at.

Sen såg jag första avsnittet av Trolösa – och då slog ångesten klorna i mig. Fy faaan…

∼ ♦ ∼

Tisdagsmorgonen var mörk. Fukten låg som en blöt filt över Uppsala, men det var varmt – fyra plusgrader hemma. Jämför det med lika många minusgrader igår. Jag åt frukost med mina tulpaner, Hopptimisten och internatpojkarna.

Tisdagsfrukost med tulpaner, Hopptimisten och internatpojkarna.

Svåra att beträda…

Idag var Stora A tillbaka på sin plats efter några dars välförtjänt ledighet. Då mår jag genast bättre på jobbet. (Jag har berättat för Stora A att h*n påminner mig om min morfar!) Där är annars lite för turbulent för min del nu igen. Irritationen kommer och går i vågor. Det kanske är den som har satt sig i ryggen, för där värker det liksom i vågor. Vi dämpar varandras ilska och frustration och det är bra. Min vana att ställa frågor som upplevs som provocerande har jag svårt att sluta med. Särskilt när frågorna är direkta och jag verkligen vill ha svar för att veta vilket ben jag ska stå på – och framför allt, vem jag får prata med och vem jag inte får prata med. Dagens arbetsliv i ett nötskal. Lika vanskligt som att beträda som gatstenar hala av grus.

Idag har jag mest gjort saker som är ointressanta för andra och bara delvis för mig själv. När jag först började jobba på universitetet skrev jag mycket om mitt jobb och vad jag gjorde på jobbet. Så mycket att min dåvarande sambo tyckte att det var tråkigt att läsa. Nu har jag ingen sambo längre och dessutom gör jag som jag vill – ingen tvingas att läsa mina dagboksinlägg. Men jag håller med om att vissa saker bara är… tråkig läsning. Lunch är alltid intressant, dock, och den gick som vanligt av stapeln mitt på dan.

Intressant, men vanlig jobblunch.

Sen skulle jag då ner till godsmottagningen och möta leverantören av min lånade kontorsstol och dito ståmatta… På väg ner träffade jag först Lisbeth (hon som heter nånting heeelt annat) och sen en annan före detta arbetskamrat. Vi bokade in lunch respektive fika nästa vecka. Utöver det fick jag låna min arbetskamrat Å:s vetekudde för skulderbladet värkte som fan på eftermiddagen. Jag tog till och med en alvedon fast jag vet att det inte hjälper.

Utrustning till låns. Stolen är mörkgrå egentligen.

∼ ♦ ∼

I kväll på hemmafronten blir det lugnt. När jag kom hem vilade jag en stund på soffan och därefter lät jag massagekudden jobba med det onda i ryggen. Jag skrev.

Middagen blev enkel idag, soppa och mackor. Soppa är nästan aldrig fel, tycker jag. När det är kallt värmer den och när det är varmt njuter jag gärna av gazpacho som jag upptäckte först förra året. I kväll var det lite halvruggigt så det fick bli Thaisoppa, som är aningen het.

Mackor och aningen het Thaisoppa med Hopptimisten, tulpanerna (vackrare än nånsin!) och Händelser vid Kirkston Abbey.

Efter maten skrev jag lite till och körde en gång till med massagekudden. Nu ska jag också läsa lite till och senare troligen se Grävarna på TV4.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… idag var det en av min pappas tre namnsdagar. Jag låtsades att det flaggades på byggnader och bussar för honom.

Min pappa innan han blev min pappa. Här är han 24 år. Men han hade redan då namnsdag idag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.