OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Om söndagskvällen finns inte mycket mer att säga än att jag inte jublade. Jag borde ha läst boken om pennalism.

Inget jubel. Borde ha hållit mig till den högra.

∼ ♦ ∼

Värme från tulpanerna och ljusen.

Måndagsmorgonen var kall och fuktig, disig lite senare. Temperaturen utomhus hade letat sig ner till fyra minusgrader hemma hos mig. Jag försökte värma mig i morgonduschen och med de tända ljusen vid frukostbordet. Varmast i själen blir jag dock av tulpanerna, eukalyptusen och persikokvistarna. Det ska bli spännande att se när knopparna på kvistarna slår ut, då lär de bli ännu vackrare. Och de är på väg…

Annars var allt som vanligt den här måndagen. Jag hälsade på K som tog bussen upp till jobbet från stan. Det var nästan så att jag hakade på, men jag åker inte buss här i Uppsala. Jag flåsade uppför Carolinbacken. Kondisen blir inte bättre, snarare sämre. Ja ja. Jag stannade för att hämta andan och tog en bild av Uppsala slott från Dag Hammarskjölds väg (jag stod inte på gatan givetvis utan på gångbanan).

Uppsala slott stod kvar.

Skulderbladet gjorde sig också påmint. Jag har ont. Det värker och har gjort det hela dan. Månntro det är ett muskelfäste som bråkar? Ingen idé att kontakta vården om sånt. Man får inga svar, bara piller och ibland sjukskrivning – om man ens får en tid. Nä, jag kör med Linnex på dagtid och massagekudden på kvällstid.

Arbetsdagen på förmiddagen erbjöd inga överraskningar, utan sedvanliga möten och jobb. Lite frostnupet på sina håll och kanter dock. Låt oss säga att jag starkt ogillar att bli behandlad som ett barn. Jag fyller snart 63. Gammal tant. Jag var vuxen redan när somliga föddes.

Frostnupet i barockträdgården också.

Lunchen blev också rätt vanlig. Jag åt macka, yoghurt och kokt ägg och läste. Sen försökte jag hålla mig vaken till klockan 13.30 när jag skulle ramla ner för backen till ett ställe där jag skulle prova ut en ny skrivbordsstol och en ståmatta.

Rätt vanlig jobblunch.

Utprovningen gick bra. Killen som demonstrerade stol och matta har själv problem med ryggen och kunde visa olika funktioner som kan vara bra när man har ont. I morrn efter lunch kommer han med en lånestol och -matta som jag får prova nån vecka. Vill jag sen ha dem är det en leveranstid på sex till sju veckor. Har jag klarat mig hittills klarar jag mig väl så länge. Om jag lever. Sånt vet en aldrig.

Efteråt gick jag hem. Jag jobbade nån timme, en och en halv, men på hemvägen slank jag in och hämtade mitt paket med roliga glödlampor som kommit idag. Båda lamporna är jättefina, men tyvärr funkar ingen av dem i bronslampan i arbetsrummet. Nåja, den lampan fick en nygammal skärm för lite sen. I gästrummets fönster lyser nu en blommig glödlampa i papegojlampan. Lite skoj i alla fall. Den andra glödlampan kan jag byta med där inne om jag vill. Men synd att den inte lyser i bronslampan, den hade varit så fin där.

Jag hämtade ett paket på hemvägen…

…med två annorlunda och roliga glödlampor.

Blomlampan funkade bra i papegojlampan.

Jag hade glömt att ta fram nån matlåda ur frysen i morse, så först på eftermiddagen tog jag fram middagsmaten – kycklingköttbullar, potatis och sås. Maten fick tinas i micron. Jag åt så jag fick ont i magen också.

Kycklingköttbullar med tillbehör till middag.

∼ ♦ ∼

I kväll kanske jag ser Trolösa, men jag vet inte om jag orkar med relationsserier. Mitt eget liv är så jävla trassligt på den fronten. Ändå njöt jag av ett par fina ögon och ett vänligt leende idag innan jag gick från jobbet. Detta från en person med två kända föräldrar. De syntes så tydligt, båda förädrarna, i personens ansikte.

Och jag har nåt som du inte har…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.