OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev senare än jag trodde igår kväll, vilket är dumt eftersom jag ska börja jobba igen på måndag. Jag kom inte i säng förrän vid ett. Då hade jag glufsat i mig halva den näst sista chokladasken jag köpt till jul, druckit ett glas appassimento och kollat på de tre sista avsnitten av Ember Manning på SvT Play. Det är en brittisk kriminalserie i fyra timslånga delar och den är OK, men inte mer. Jag har till exempel lite svårt för när skådespelare ska spela rollen av förälder och de ser lika gamla/unga ut som sina barn. I det här fallet var det visserligen en ung mamma, men ändå. Nja… Det höll mig i alla fall sysselsatt på fredagskvällen. Fördelen med att se saker på SvT är också att man slipper reklam.

Ember Manning höll mig sysselsatt och var OK, men inte mer.

∼ ♦ ∼

Dashiki och kaffe på sängen i en timme.

Eftersom jag var uppe sent vaknade jag sent i morse. Eller jag vaknade ju som vanligt för att ta medicin, men sen somnade jag om och sov ytterligare två och en halv timme. Sånt kan jag inte göra från och med måndag. Jag blir stressad av tanken att jag måste sova om nätterna, vakna tidigt, gå iväg, hänga med folk, samspela, interagera… Det är inte jobbet i sig som stressar mig just nu utan tanken på allt det för med sig. 

Idag hade/har jag också saker på agendan. Därför blev det bara en timmes läsning och kaffe på sängen. Jag har kommit in snabbt och bra i boken jag har fått för recension. I skrivande stund har jag läst en knapp tredjedel.

Upphittade!

Eftersom jag gjorde annat igår ”sparade” jag dammningen och dammsugningen till idag. Jag vek gårdagens två maskiner tvätt och körde en maskin tvätt också, mer hann jag inte. Tiden sprang iväg, liksom. Städningen fixade jag på typ en och en halv timme. Det känns skönt att inte vara så apatisk längre, att jag vill göra saker och att jag inte känner mig riktigt lika ledsen som under storhelgerna. Jag tror att besöket i vården i torsdags var mycket bra för mig och gav mig fler verktyg att hantera verkligheten som fortfarande känns rätt ny för mig. Vidare ger mig dialogerna med L väldigt mycket. Faktum är att jag till och med skrattade lite när jag hittade två bortglömde tomtar – inne på gästtoaletten. Jag har ju inte haft några gäster sen slutet av november och har inte bjudit in nån/några framöver, så det var ren tur att tomtarna hittades. Nu vilar de i en av jullådorna. Hade jag hittat dem förra veckan skulle jag ha gråtit över det faktum att jag inte har träffat folk på länge. Jag vet numera att jag överlever även det. Belöningen blev brunch bestående av fil och mackor, i sällskap med Hopptimisten och Dashiki.

Brunch med Hopptimisten och Dashiki.

∼ ♦ ∼

Nu har jag ett par timmar på mig innan jag ska blåsa upp till stan och träffa Anna vid bion för Nosferatu. Det blir perfekt. Jag hinner både vila en stund (och kanske läsa) samt fixa till mig – och dessutom hänga tvätt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.