OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ytterligare en bok med en lång, men vacker titel.

Ibland verkar jag snöa in på saker och ting även när det gäller litteratur. Nu tycks det vara långa, men vackra boktitlar. Hösten 2024 hittade jag Patrik Ekwalls bok En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon. Jag hade väntat ett tag med att köpa den även om jag velat läsa den länge. Nu är den inte bara köpt, jag har också läst den.

Hannah Ekwall dog den 13 februari 2021, just fyllda 39 år. Ungefär ett år tidigare hade hon fått en aggressiv form av bröstcancer. I den här boken berättar Hannahs man Patrik om hur Hannahs liv och död har varit för honom och dottern Tindra och om deras saknad efter frun och mamman. Boken kom ut året efter Hannahs död och är till viss del en berättelse om sorg, men också en skildring av hur Patrick hittar mod och styrka att leva vidare. Läsaren får en kort bakgrund till Patricks liv och hur han och Hannah träffas och blir ett par. Därefter handlar det om tiden från sjukdomsbeskedet, Hannahs bortgång och livet efter det.

Det här är en bok som givetvis inte gör anspråk på Nobelpriset i litteratur. Den har ett annat syfte. Jag tror att skriva den blev en del av läkningen och acceptansen av sorgen för Patrick Ekwall. Sen tror jag också att den kan vara ett gott stöd för närstående som drabbas av dödlig sjukdom. Ja, för närstående drabbas. De tvingas att se på. Deras lilla flicka får nu växa upp utan sin mamma. Jag hoppas att hon har andra vuxna kvinnor omkring sig som kan hjälpa henne med växandet.

Boken tar upp en del saker som jag själv har upplevt, till exempel det absurda i att välja kista och urna. Jag tycker författaren är modig som inte skippar att skriva om sin sorg, stunder när han bryter ihop. Däremot skummar jag styckena om hans yrkesliv och konflikter med arbetsgivare, som jag tycker inte riktigt hör hemma här. Bitarna om sociala medier känns lite sisådär, även om även jag själv använder sociala medier av olika skäl. Det finns fördelar med sociala medier, med det finns också risker. Vissa sms-dialoger känns nästan… för intima, men jag fattar att de fyller sin funktion i boken.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.