OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Den här trettondedagsftonen vaknade jag i vargtimmen.

”Nu dör jag!

Att inte kunna sova som en normal människa…

trodde/hoppades att jag. Det gjorde jag inte. Det här är fan olidligt. Det gick inte att somna om i första taget heller. Jag fipplade med mobilen och läste en stund. Hjärtat bultade och slog som hammarslag inne i huvet. Inte förrän jag hade tagit morgonmedicinen en kvart i sju kom jag till nån sorts ro och sov till 9.30. Hur det ska funka för mig att jobba har jag ingen aning om… Kan inte sova som en normal människa och på tal om människor… ja, dem klarar jag mig utan, som bekant. Lite svårt att göra det på jobbet.

I vart fall skickade jag ett sms till vännen FEM när jag hade fixat kaffe och fått aningen bättre ordning på skallen. Hon är en av få som vill mig väl. Men hon har många att måna om och hon finns på distans. Det är svårt ibland både när en behöver hjälp men också när en vill ge hjälp.

Det var cirka 130 sidor kvar i morse i Stjärnboken.

Jag läste nån timme innan jag skuttade upp för att fortsätta putsningen från igår. Snacka om dagsverke! Fast det har varit utspritt på två dar för mig. Totalt har det nog tagit en åtta timmar att putsa kandelabrarna. Det är inte fingjort på nåt vis, men de är blankare än på väldigt länge. Eftersom de nu står på en bättre plats hoppas jag att de inte svartnar så snabbt.

Det tog på kraft och kropp att putsa. Händerna är värst, framför allt högerhanden som är opererad. (Jag ska inte ge mig in i några ord kring den misslyckade operationen. Det är meningslöst.) För att skona ryggen stod jag idag vid diskbänken. Igår kväll orkade jag göra en tredelad ljushållare, så det var fyra kvar idag.

Frukostmackor med det sista av julkalkonen.

Efter två stycken tog jag frukostrast och käkade upp det sista av julkalkonen. Därefter tvingade jag mig ut på halkkörning. Det varnas ju för oväder måndag och tisdag. Jag behöver inte ut då, men bilbatteriet behöver laddas. Därav körningen idag. Den var helt oplanerad och, som sagt, jag fick tvinga mig. Ett tag tänkte jag höra av mig till Annas snälla mamma, men så kände jag att det var alltför spontant för en fika plus att det ju faktiskt är helgafton idag. Hon kanske ska umgås med nån i sin familj. Dessutom mådde jag illa, för idag skippade jag en (av två) magmedicin. Hjärtmedicinerna, betablockeren och den blodförtunnande tog jag.

Jag var ute och körde nån timme. Det var inte jättehalt, men det klart att vid trafikljus är det is. Jag putsade klart de sista två ljushållarna. Så många detaljer…

Oputsad ljushållare…

…och putsad.

När jag ändå var i farten putsade jag mammas och pappas silverljusstakar och min servettring också. På ringen syns initialerna NP. Jag tror att de står för min pappas morfar Nicolai Prokofjeff, men de kan också stå för hans dotter (pappas mamma, min farmor) Nadja. Alla förstås sen länge döda. Det finns ingen levande människa kvar av min familj mer än jag. Nicolai tror jag knappt att jag träffade. Han dog när jag var ungefär sju månader och han bodde i Helsingfors med sin fru Emilie (Emmy) och farmors systrar Vera och Ljuba. Varför berättar jag det här? För att jag vill minnas dem, så klart och för att de inte ska vara bortglömda.

En oputsad stake och en putsad.

NP:s servettring, sen barndomen min.

Efter putsningen fick jag äntligen sitta ner vid datorn och skriva det här. Jag är trött. Till middag tänkte jag redan i morse ut kycklingköttbullar, kokt potatis och gräddsås och tog fram sås ur frysen. Men innan jag ställde mig vid spisen tog jag ett skumbad. Höll på att somna i badet! Jag blev nämligen väldigt frusen som vanligt vid datorn eftersom elementet i arbetsrummet inte fungerar som det ska. Det har jag nu felanmält i alla fall.

Skumbad med uppstickande Toffeltår.

Kycklingköttbullar med potatis och sås blev trettondagsaftonsmiddag.

Trettondagsaftonsmiddagen var god och jag blev proppmätt. Dags för soffan och ytterligare en stunds läsning.

Senare i kväll ska jag se andra filmen i tredje säsongen av kommissarie Dalgliesh. Den börjar 22.15 på TV4 och pågår till nästan halv ett. Filmen ligger på TV4 Play ifall jag inte orkar.

∼ ♦ ∼

Plan för i morrn? Ingen! Jag sitter väl och betraktar ovädret. Möjligen går jag och handlar nån middagsmat som är roligare än kycklingkorv eller soppa. Att göra-listan är utförd till sista punkt. På nya listan står att ta bort julen, adventsstjärnor och adventsljusstakar, men det ska jag göra först nästa helg. Det är ju tjugondedag jul först den 13 januari och det är då granen ska kastas ut. Jag har ingen gran fast jag tog fram en del julsaker. Får väl ha julgransplundring med godispåse ändå, eller hur?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.