OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I morse var jag ungefär halvvägs i Albatross, en bok som hindrar mig från att bli komplett galen.

Det finns nåt skämmigt i att vara ensam. Inte nog med att en har blivit ratad, en är ensam OCH barnlös. Allt handlar om tvåsamhet eller familj. Då är en värd nåt. Det var en kort period i livet jag kunde tänka mig barn. Den (perioden) gick snabbt över. Jag är inget föräldraämne (fråga mina före detta bonusbarn!) och jag är ingen barnmänniska. Därmed är jag… en dålig människa? I vart fall är jag en mindre värd människa, känns det som. Det kanske bara är i mina egna ögon, men jag tror inte det. Vart tog alla som fanns lite grann i närheten när det blev julafton? De var ju med sina familjer, givetvis! Upplevs jag som ett hot? En gnällspik? Eller… kan det vara så enkelt att jag är ett enda stort misslyckande? Nån som inte har nån plats, nåt värde. Jag har noga övervägt morgondagens inbjudan och jag är till 90 procent säker på att jag tackar nej. Jag passar inte in bland andra människor, så enkelt är det. Men jag har mina böcker och min läsning och de hindrar mig från att bli komplett galen. Det är mellandagsrea hos nätbokhandlarna…

Det var den mest bedrövliga julafton jag genomlidit igår. Eller… kanske 2012 var värre, för då var jag inte bara ensam, jag var nyopererad och sjuk. Igår var jag bara ensam och hjärtsjuk, precis som idag. Men jag kämpar mig igenom den här hemska familjehelgen när det snackas mycket och ageras lite kring de ensamma. Det klart att de flesta av oss vill tillhöra nån eller en grupp! Jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag är på väg att överleva julen. När juldagen är över har jag tagit mig igenom två av tre dagar.

Juldagsfrukost med Hopptimisten. Tulpanerna har fått nytt vatten, risgrynsgröten fick för mycket mjölk och kanel. Kalkonen och gräddosten på mackorna är goda!

På juldagspromenad i julklappshalsduk.

Efter frukosten blev jag lite ledsen igen. Men jag tog mig i kragen och duschade. Klädde på mig för en promenad. Det var grått och trist och lerigt ute, fast inte kallt. Jag provade min julklappshalsduk. Vantarna sparar jag till en kyligare dag. Inte gick jag fort och inte gick jag långt. Det blev ett par kilometer ändå och lite ljus fick jag väl på mig. Kände av ljumsken, men inte hälsporren. Det var en del folk – i par, förstås eller med hund – ute och rörde på sig. Och så jag. Ensam.

Tungsintheten ville inte släppa så jag plockade fram min att göra-lista. Jag hade inte tänkt använda den under jul. Nu var det bra att den fanns. Det står rätt jobbiga och tråkiga saker på listan som till exempel att putsa kandelabrarna och rensa pärmar med papper. Jag valde en annan uppgift och påbörjade ytterligare en av de lättare posterna: sortera strumplådan och fixa i garderoberna. I garderoberna blev det mesta inslängt och inhängt på flyttdagen i maj. Sen dess har jag inte gjort om eller iordning. Det rådde kaos i strumplådan, så den gick jag igenom. Slängde en del, sorterade i färger och hittade tre par sockar som min mamma har stickat. Fortsatte med ytterligare en låda. Men sen fick det räcka för den här gången.

Kaos i strumplådan!

Ordning i strumplådan.

Tre sockar som min mamma har stickat.

Jag hade tänkt se Fanny och Alexander på TV, men filmen är fem timmar lång. I stället förberedde jag juldagsmiddagen, dukade fram och åt. Fem snapsar blev det och sång till varje. I stället för snapsvisor sjöng jag med i julmusiken jag drog på i CD-växlaren. Det gick faktiskt att snapsa till Bella Notte, men kanske mer passande (?) till Prästens lilla kråka? Vidare njöt jag av matsilvret, som var mina föräldrars till stor del. Och notera smörtaxen i teak. Detaljer jag njuter av numera.

Kalkon och rödbetssallad…

…lax, ägghalvor och gubbröra…

…sillarna…

…änglaspelet…

Och så första tallriken, snaps och mumma…

…Hopptimisten, tända ljus, ostar…

Det varma…

Min smörkniv i silver och smörtaxen i teak.

Efter maten vilade jag. Blundade en hel timme på soffan… Nu blir det kvällskaffe och julgodis så jag orkar hålla mig vaken.

I kväll ska jag se första avsnittet av Chelsea Detective som börjar 22.20 på SvT1. Äntligen nåt som är i alla fall lite spännande att se och som jag inte har sett tidigare, för det är en julspecial. Jag hade ju till exempel sett Grace som gick härom kvällen, men tittade ändå för att få glimtar av Brighton.

Och ja just det… Den enda gång jag är glad på riktigt är när jag klickar hem böcker. I kväll blev det Fadern av Lotta Lundh, Blood Sugar av Sascha Rotchild och Efterspelet av Yrsa Sigurdardottir.

∼ ♦ ∼

I morgon? Jag tackar nej till annandagsfikat hos fina, omtänksamma E. Jag kanske ska dammsuga bilen, eller nåt?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.