OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tomten kom inte.

Tisdag och ledig. Självklart inleddes dagen med läsning och kaffe på sängen. Men oj! Ja just det! Det var ju julafton. Inte lätt att veta för julstrumpan var lika tom som när jag hängde upp den. I min familj fick jag nämligen några småpaket på julaftons morgon i en julstrumpa, detta enligt svensk-engelsk uppblandning av traditioner från min farfar. Den traditionen är härmed över. Tomten kom inte.

Jag har inte varit snäll. Jag har inte uppfyllt mina plikter, inte bjudit in eller hört av mig när jag fick en stund över till höger och vänster för att mitt samvete ska kännas lättare genom att jag kan bevisa att jag inte har glömt bort nån. Ni överlever alla utan mig, kära ”vänner”, ni har era familjer en sån här dag. Jag har mina böcker. Men okejrå. Dagen till ära perkolerade jag kardemummakaffe. Efter ett par timmar gick jag in i duschen och grät.

Tisdagsstart med Albatross och kardemummakaffe på sängen.

Svart som mitt samvete? Eller ditt?

Jag hade glömt bort att jag inte behöver gå iväg för att gråta. Ingen hör mig –  möjligen kanske nån granne genom ventilationen, men det skiter jag i, jag umgås inte med grannar efter misstagen i New Village. (Det är faktiskt alldeles tyst i huset i skrivande stund…) Ingen ser mig. Jag är ju ensam.

∼ ♦ ∼

Allt ska inte vara som det alltid har varit. Men en tradition jag bestämde mig för att behålla var grötfrukosten som Anna introducerade. I år åt jag i sällskap med Hopptimisten och Albatross och njöt av de fina, röda tulpanerna. Och grät lite till.

Grötfrukost med fina röda tulpaner, min trägubbe Hopptimisten och Albatross.

Därefter var det dags för 20 minuter framför SvT2 för att se julfreden utlysas live i Åbo. Det är en tradition från mina föräldrar – min pappa var ju född i Finland. Givetvis grät jag en skvätt till Maamme. Och för den som inte vet innebär utlysningen att den som begår nåt brott under juldagarna och åker fast får ett hårdare straff än vanligt. Eller fick, snarare… Så var det på 1600-talet när utlysningen startade. Numera behöver man ju inte ens avtjäna ett vanligt straff till fullo.

Även i år utlystes julfreden i Åbo.

Sen torkade jag tårarna och gick iväg för att fixa lite i köket. (Jag är rätt bra på att ta mig i kragen.) Förberedde fin dukning och god mat till kvällen – bara för mig. Ställde fram godisskålar. Gick ut med sopor. Och sen gjorde jag nåt jag inte har gjort på några år utan att gråta eller serva fullt friska människor som bestämt sig för att fira julafton hos mig – jag såg på Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Till det drack jag en halv mugg uppvärmt kardemummakaffe. Och ja. Jag provade en godisbit ur varje skål, inte mer.

Godisskålar på plats.

Benjamin Syrsa inledde…

…och jag fick äntligen se Tomteverkstan och andra Disneyfilmer.

Fyra ljus tända i hästastaken.

Sen var det dags för julaftonsmiddag. Jag hade fyra sorters sill, gubbröra, gravad lax, ägghalvor, rödbetssallad, kalkon, kycklingköttbullar, kalkonetter, potatis, Janssons frestelse, knäcke, ost, mumma och snaps. Som sällskap hade jag Hopptimisten, förstås, och fem olika jul-cd som gick random på spelaren. Efter första snapsen grinade jag, efter den andra började jag må bra och efter den tredje sjöng jag med. Jag klarade även detta. Jag grät, vid bordet, men jag överlevde.

Jansson och potatis…

…kalkon, rödbetssallad, kalkonetter, kycklingköttbullar…

…sillbord med ägghalvor, gubbröra och lax.

Dukat för Hopptimisten och mig.

Första portionen… disk…

…andra portionen.

Jag åt kanske en sjättedel av all mat jag hade köpt, så nu blir det julmat de kommande dagarna. Det blir inget mer sånt i kväll. Jag behövde vila en stund innan julklappsöppnandet. Ja, jag hade fått julklappar – två från jobbet, flera från Anna och Tisslingarna och en låda från vännen FEM. Men jag grundade med att se på Karl-Bertil Jonssons julafton. Och sen såg jag på min hög…

Jag såg Karl-Bertil Jonssons julafton…

…och sen såg jag på min hög med paket.

Från jobbet fick jag en bag och en Celsiustermometer. Termometern är jättehäftig. Från Motala kom en hel låda med klappar. Jag fick en bok, en mugg, ett par lovikkavantar och en regnbågshalsduk av vännen FEM, ”Dotra” och ”barnbarnen”. Från Anna och Tisslingarna fick jag också flera paket. Jag fick ett vin, en bok, godis och en konsertbiljett till Alison Moyet. Hur kunde Anna veta att det var min gamla idol??? Jag kan inte minnas att vi har pratat om henne.

En termometer och en bag från jobbet.

En låda med paket från Motala.

Fina saker från Motala.

Och flera paket från Anna och Tisslingarna!

Också med fina saker.

TACKSAM!

∼ ♦ ∼

Jag avslutade min julafton med Peter Jöback på TV och därefter ska jag se midnattsmässan från Rom. Tänk att jag överlevde den här dan. Det trodde jag inte. Jag har inte ont så mycket nånstans, men hjärtat skuttar. Jag går iväg från datorn och TV:n och gråter lite till.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.