Måndagen den 2 december 2024: Flera stakar och vägarbeten, men bara en fantastisk soluppgång och dito författarträff


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det är inte alla som har två stakar för levande ljus vid advent. Det har jag. Kopparstaken, som står i köket, har varit mina morföräldrars. I vardagsrummet har jag hästastaken. Den fick jag av en vän som var på besök hos mig när jag bodde i New Village och var gift. (Konstigt att jag ska hänga upp minnen på partners…) Nu är jag själv igen och båda stakarna har fått nytt hem precis som jag. Kopparstaken passar bra i köket där jag har ställt fram och hängt upp kopparsaker. Hästastaken njuter jag av i vardagsrummet. Och trots att jag var så mätt igår, började handen gräva i godisskålen – det fanns ju lördagsgodis kvar. Jag hade TV:n på i bakgrunden och hörde Ernst göra krukost och dekorera blomkrukor med eklöv, men jag läste mest. Anna och jag kom överens om att äta julbord en lördag framöver. Vi har också bestämt att byta julklappar där och då. Därmed får jag kanske en klapp i alla fall att öppna på julafton!

Första advent hästadventsstaken bok godis äpplen

Första adventsljuset tänt i hästastaken.


Jag försökte komma i säng tidigt
med tanke på att det skulle bli en lång dag idag med aktivitet efter jobbet. Tyvärr sov jag dåligt, så vi får se hur det blir med orken. Jag har i vart fall bestämt att jobba hemifrån i morrn (tisdag). Då kan jag ta det lugnt på morgonen och behöver inte ge mig iväg. Det blir bra.

∼ ♦ ∼

Måndagsmorgonen var mörk, kylig och blåsig. Termometern visade 19 grader inne i köket, men det tror jag inte på. Jag tände ljus för att värma mig. För att läsa till frukostfilen behövde jag tända kökslampan. I morse kunde jag ta det lugnt, trots att jag skulle iväg. Jag låg bra till i tid.

Måndagsfrukost i mitt röda kök

Måndagsfrukost med två värmande ljus.

 

Väderkvarnsgatan vägarbeten väntar

Vägarbete påbörjas på Mill Street.

När jag hade blåst ut på Mill Street insåg jag att här ska starta ett vägarbete också. Jag blir med andra ord helt jävla instängd, för jag kan inte gå upp till stan och korsa järnvägen vare sig på min gata Saint Ollie eller parallellgatan Saint Peter. Hur fan tänkte nån? Inte alls, skulle jag vilja säga. Arbetet på Mill Street ska pågå till och med den 17 januari nästa år, så det blir väl överkomligt (men ett jävla liv när jag ska vara ledig). Arbetet med järnvägsövergången och spåren ska pågå till våren 2027. Nog lär jag höra det, men det är ändå en bit ifrån och kanske mest irriterande för dem som bor där jag bodde förut, på Main Street. Jag behöver jag inte ta nån omväg när jag ska upp till jobbet. Nu kommer jag rakt på Stora torget.

Det hade aviserats både regn och snö idag. Jag var frusen och tog den blåa dunjackan, men ändå de fula fast bekväma gråa gympadojorna. Soluppgången var i alla fall magnifikt orange, kunde jag konstatera när jag passerade ett fönster på jobbet.

Decembermorgon orange soluppgång

Magnifik orange decembermorgon.


Idag hade jag två möten på förmiddagen.
Jag fortsatte att jaga en person jag ska intervjua och gjorde lite annat. Plötsligt var det lunch. Boken jag läser, Han älskade dem alla, är på väg mot sin upplösning och börjar bli riktigt spännande.

Jobblunch med Han älskade dem alla

Jobblunch med Han älskade dem alla, en bok som närmar sig slutet.


Eftermiddagen flöt på. 
Jag fick en del material som jag kan jobba med hemma under morgondagen. Det handlar om två transkriberingar av poddar. Sånt är perfekt att göra när jag sitter hemma. Då kan jag lyssna utan lurar. Annars är väl det här inte direkt nåt jobb för en erfaren kommunikatör. Men men, gör jag nån nytta så är det väl bra.

∼ ♦ ∼

Fiskelina

Fiskelina behövs i mitt hem.

Efter jobbet smög jag så iväg på författarträff. Jag hade lite tid över och passade på att köpa… fiskelina. Inte för att jag fiskar, men… Den kanske behövs senare i månaden till nåt i hemmet.

Författarträffen… Jag smög ner på Akademibokhandeln (som en gång hette LundeQ…) och hann växla några ord med Ulrika Ewerman medan hon riggade sin Mac och ställde ut stolar. Det var en helt annan författare än den jävla diva jag lyssnade på för ett par år sen. Han, ja det var en karl, kom försent, inte lite utan mycket, bad inte publiken om ursäkt, rasade igenom sin miniföreläsning och gjorde tydligt och klart för åhörarna att nu hade han en kort stund att signera böckerna som de hade köpt. Jag gick därifrån då. I kväll var det riktigt bra. Ulrika Ewerman berättade engagerat, roligt, intressant och kunnigt om sin senaste bok Jag: en roman om Karin Larsson och ramarna för den. Jag hoppas att många köpte boken. Själv hade jag med mig mitt exemplar som jag köpt och läst tidigare och fick det signerat. En fin författarträff med en riktigt duktig författare!

Mycket trött, men mycket nöjd stapplade jag hem till Saint Ollie. I postboxen hittade jag intressant post. Försäkringskassan skickade ett brev om att jag kunde nu kunde ansöka om sjukpenning. För en dag… Det gjorde jag i kväll. Men betydligt mer efterlängtat var det bruna kuvertet från Brighton…

Inuti låg den fina kalendern för 2025 som jag har köpt till mig själv i julklapp. Fast jag orkade inte slå in den, men jag har inte bläddrat igenom den än. Det kan jag göra på julafton så har jag ytterligare nåt att göra då. Jag var så glad att den kom fram och att den inte var vikt. För den som är intresserad av fina bilder från Brighton och Hove rekommenderar jag att följa This is BRIGHTON AND HOVE på Instagram!

∼ ♦ ∼

I kväll blev det mackor, mjölk och en mugg micrat kaffe till kvällsmat. En kan inte ligga på topp jämt när det gäller mat och matlagning. Jag behövde äta nåt ganska snabbt, bara, och ta min kvällsmedicin. Men sen kom jag på att jag kunde bjuda mig på dessert i alla fall. Kvar från helgen fanns nämligen en Noisette från Butiken på hörnet.

Och nu ska jag slänga mig i soffan och lägga upp ben och fötter. Jag har mycket ont i vänsterfoten (hälsporren) och i höger ljumske. Ryggen, däremot, känns riktigt bra.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.