Fredagen den 29 november 2024: Lite bråk, lite kyla och rätt mycket gott att tugga på


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll bråkade min TV igen. Den ville inte hitta wi-fi. Och det är trist. En TV som är sex månader gammal borde inte ha några problem med det. Jag vet inte hur jag ska felsöka. Provade ett antal saker, utan att nåt hände. Sen gav jag upp och startade datorn för att se tredje delen om Stureplansmorden på SvT Play. Men testade en sista gång för kvällen att göra det på TV:n. Då funkade den… Otekniska jag fattar ingenting, blir bara trött och irriterad och frustrerad. Natten blev inte bra heller. Jag hade kramp i benen och sömnen blev ganska sönderhackad.

∼ ♦ ∼

Det var en kall morgon jag vaknade till. Termometern i sovrummet visade på fem minusgrader utomhus. Inomhus var det 14 – enligt termometern. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag har fan ingen varm lägenhet. Jag försöker värma mig vid frukosten och andra måltider med tända ljus.

Fredagsfrukost med En familjetragedi o Hopptimisten

Fredagsfrukost där jag och Hopptimisten försöker värma oss med tända ljus.


På fredagar brukar jag ofta jobba hemifrån.
Det beror på att min hjärtsjukdom gör mig trött. Mot slutet av en arbetsvecka har jag inte mycket energi kvar. Eftersom jag vanligen har få möten på fredagar är det en lämplig dag för distansarbete. Men nu har jag varit hemma så mycket och även om jag blir trött av såväl promenader som alla ljud på jobbet var det skönt att gå dit idag. Jag var lite orolig för hälsporrefoten i morse, men på morgonen hade jag inte ont alls. Ryggen känns ännu mer OK idag, så jag tror att promenaderna gör nytta.

Min nya promenadväg till och från jobbet är helt OK. En stor del av vägen kan jag gå ”under tak”, vilket ju inte är så dumt vintertid (med tanke på nederbörd och halka). Eftersom jag ändå går genom Kvarnen tänker jag att jag kanske handlar på hemvägen oftare i stället för att gå hem först och gå ut igen.

Kommunhuset Uppsala

Jag passarer kommunkolossen numera på väg till jobbet.


Fredagar på jobbet är ganska folktomma och lugna.
Man kan få en hel del gjort. Vissa saker gör jag dock aldrig på jobbet, såsom transkribering av poddar. När jag sitter hemma och gör det slipper jag ha lurar. Jag avskyr verkligen lurar, fattar inte hur folk kan gå omkring med såna över örona hela dagar i ända. Inte konstigt att de sen blir gapiga – de höjer väl rösterna för att de blir hörselskadade. Igår fick jag ett spännande skrivuppdrag, så nu försöker jag boka in en intervju med personen.

Idag på lunchen bestämde jag mig för att försöka sitta med de andra som äter lunch på våningsplanet, inte för mig själv. Jag tog boken med som en signal att jag inte ville prata och det uppfattades. De andra pratade, mest en person, men jag blev förvånad över hur bra det gick att ändå sitta med andra, äta och läsa utan att få spel på alla ljud. Träning, kanske..?

Jobblunch på fikaplatsen o boken En familjetragedi

Träningslunch – jag satt med de andra (och läste).


Godis mini-mars o nötcrèmekaramellEftermiddagen sniglade på.
Jag hade bestämt mig för att gå hem lite tidigare idag och handla med mig nåt ätbart på Korgtassen. I kväll är det ju Förrädarna och även till programmet ville jag ha nåt nåt att tugga på. Men det var tur att Lars kom förbi skrivbordet på eftermiddagen med sin fredagsgodistallrik på jobbet. Idag fick jag ta två godisbitar eftersom han hälsade mig välkommen tillbaka.

Jag kanske är knäpp och tråkig, men skit i det – smörgåstårta från Korgtassen äter jag så gott som varje vecka. I kväll passade det extra bra, för jag var i princip helt slut efter att ha jobbat i två dar. Jag har också rört på mig betydligt mer dessa dar. Därför var det perfekt att ställa fram en bit smörgåstårta och ett glas vitt. Smörgåstårtan är bara supergod. Dessutom är de blåa hyacinterna jag köpte av Mia Nya Björck Blomsterhandel på väg att slå ut och doftar ljuvligt.


Och efter maten och publiceringen av det här inlägget
var det ju bara att fylla godisskålen och hoppa ner i soffan. Klockan 20 börjar Förrädarna.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag väl försöka fixa upp lite stakar och stjärnor, i alla fall krokar och spikar och kanske byta gardiner i köket och lägga på en ny löpare på köksbordet. Sen kan det hända att det är färdigjulmöblat här. Det känns ganska meningslöst och onödigt med en massa julskitsaker eftersom jag ska fira jul själv. Men lite ljus i fönstren är ju aldrig fel. Mina två adventssljustakar för stearinljus är preppade. Levande ljus är vackert! Jag har telefonerat med Anna och vi ska eventuellt försöka ses i helgen för att utbyta jultextilier.

∼ ♦ ∼

Rabatthäfte Nästan lika fina som du i mina jobbskor

Det fanns en ägare till häftet…

Avslutningsvis… rabatthäftet som jag hittade i mina jobbskor igår och såg som en välkommen-tillbaka-till-jobbet-hälsning från en okänd beundrare (?) var inte riktigt det. Eftersom häftet mest innehöll kuponger som kan användas vid Stockholms central gav jag det till en pendlande arbetskamrat. Och så la jag ju ut en bild på det på Instagram. Då hörde en annan arbetskamrat av sig och berättade att det var h*n som hade tappat häftet. Jag sa som det var, att jag hade gett bort det, men kunde be att få tillbaka det och återlämna det till den rättmätiga ägaren. Men ägaren bara skrattade och sa nej. H*n tyckte att det blev en rolig historia av det hela. I morse berättade jag för den jag hade gett häftet till. Den arbetskamraten ville genast lämna tillbaka häftet. Vi får se hur det går med det hela, det blev en mini-komedi av det hela. Ingen är arg, alla fnissade mest, för det blev en intressant händelse som speglar hur olika vi människor kan uppfatta saker och ting.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.