OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag har det gott och jag har haft tid att fundera över saker och ting.

Jag har det bra – på många sätt och vis. Se bara hur mysigt det kan vara en kväll när jag hänger i vardagsrummet. En bok finns allt med på ett hörn, gärna en godisskål också, trots att jag inte borde. Livet är kort, men det är gott. Till största delen. Visst skulle vissa saker kunna vara bättre. En del företeelser kan jag lätt ändra på till det bättre, andra skulle jag kunna förändra om jag kämpade lite och några kan jag inte ändra alls. Det tar sin tid att acceptera de sistnämnda. Det tar också en del kraft att bestämma sig för vad jag vill förändra – och sen gå in för att göra det. Det är betydligt lättare att falla tillbaka ner i soffan och tänka att det inte går. Under min sjukskrivning, som nu är slut från och med i morgon, har jag haft en del tid att fundera över saker och ting. Jag har inte bara legat på sofflocket och läst och ätit godis, tro det eller ej. Sen får vi se vad det blir av tankarna.

∼ ♦ ∼

Boken tog upp skillnaden mellan ”ensam” och ”själv”. Dagens lärdom!

I morse blev jag inte väckt av några grannar. Jag vaknade 6.45 av mobillarmet för morgonmedicin. Tänk att jag ska gå upp en timme tidigare i morrn… Det känns… ofattbart. Jag somnade om, men vaknade vid åttatiden igen, idag av att det asfalterades på gatan utanför. I natt har jag sovit bra. Samtidigt hade jag en dröm som var väldigt ledsam. Jag drömde att jag grät och grät och grät och grät. Då tror en att att en ska vakna och känna sig låg. Inte jag! Det var som att alla tårar jag har trängt tillbaka i vaket tillstånd under en längre tid föll. Och nu är jag inte ledsen mer. Jorå, självklart vet jag att det kommer ledsamma stunder, men ändå. Boken jag läser nu, En familjetragedi, tog till exempel upp skillnaden mellan orden ”ensam” och ”själv”, ett stycke jag läste i morse. Det tar jag till mig. Jag ska inte säga att jag är ensam om jag inte verkligen känner så utan säga att jag är själv, att jag gör saker själv, inte att jag gör saker ensam. Och jag är själv i min familj. Att tro att en kan tillhöra andras familjer är dessutom helt fel. Det är omöjligt.

På dagens agenda stod emellertid inte enbart att fundera över hur en ska förhålla sig till saker och ting. En sak som behövde göras var att bädda rent och tvätta lakan. Men först duschade jag och stärkte mig med filfrukost. När jag bäddar rent brukar jag vända på madrassen. Det gjorde jag väldigt försiktigt idag, för den är tung och otymplig. Ryggen klagade dock inte, allt gick bra. Sängen fick stå och lufta ett bra tag och medan jag tvättade passade jag på att systemuppdatera mobilen och fixa lite vid datorn. När jag sen väl hade bäddat var Nallisen snabb med att hoppa i säng.

Filfrukost med Hopptimisten i början av En familjetragedi.

Nallisen och jag gillar rutigt.

Stängt var det här!

Det var riktigt trist väder idag, grått, mörkt och blött. Men ut skulle jag, även om det blev lite senare. Jag gick först för att kolla om järnvägsövergången var avstängd, så som ryktet hade sagt. Det var den. Alltså tågen kan passera, men annan trafik och människor kan inte korsa järnvägen. Jag får helt enkelt gå en annan väg till jobbet i morrn. Men på lördag ska jag gå till Butiken på Hörnet, Triller mat & bröd, för där är det öppet som vanligt.

Jag köpte en söt liten påse och gick sen gatan upp till Mia i blomsteraffären. Dels ville jag tacka för att hon har gett mina promenader ett mål och alltid varit så vänlig, dels behövde jag köpa vitmossa till en adventsstake. Tråkigt nog väntar ledsamheter för Mia nästa vecka. Jag vet alltför väl hur det känns. Men lite glad blev hon förhoppningsvis för det söta. Hemkommen uppdaterade jag mormors och morfars fina kopparstake med fräsch mossa. Det var nog… decennier, flera stycken, sen den byttes.

Gammal torr mossa.

Uppdaterad kopparstake!

Det blev nån timmes vila sen på soffan innan det var dags att laga mat. I morse hade jag tagit fram en bit kycklingkorv, typ en tredjedels ring. Den stekte jag och kokade makaroner till. Det blev en rejäl middagsportion och även en matlåda till frysen.

Det har varit en bra dag. Jag har pratat med två personer, jag tror att jag har glatt en person och jag har lärt mig nåt. Dagen har inneburit att jag har gjort lite nytta, men också att jag har både promenerat och vilat. Några förändringar, några steg… framåt.

En bra dag är slut.

Kvällen ska avslutas på soffan där jag ska se första delen av fyra klockan 20 av en dokumentär om ett gammalt, men ökänt och hemskt styckmord. (Finns på SvT Play också.)

∼ ♦ ∼

I morgon bitti ska jag upp tidigt och sen bär det av till jobbet. Jag hoppas att jag är lika pigg som snittamaryllisen jag fick av Birgitta och Gunilla i söndags – den har nu tre (3) klockor! Ryggen känns 97 procent bra, men tyvärr bråkar hälsporren.

Birgittas och Gunillas snittamaryllis trivs uppenbarligen hos mig. Så vacker är den med sina tre klockor.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.