OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag drack vin igår. Ett glas blaskigt vitt och två glas gott rött. Nej, jag blev inte full, inte sentimental. Jag bara slapp det onda i ryggen ett par timmar. Jag åt lite plockmat, njöt av den. Lördagsfest! Skaldjurspaté lyx, räkbakelse, småtomater, ostar, färskostfyllda småpaprikor, kex och Annas äpple- och ingefärsmarmelad. Lyssnade på sextiotalshits, tänkte lite på C och flinade för mig själv.

Lördagsfest med paté, räkbakelse, småtomater, ostar och både vitt och rött vin med mera.

Sen la jag mig i soffan och såg ett par avsnitt av andra säsongens Historien om Sverige. Jag gick till sängs tidigt med intentionen att läsa. I stället halkade jag in i en trevlig dialog med S. Jag fick skratta lite. Sen var det plötsligt midnatt. Ett kapitel läste jag. Sen släckte jag och somnade.

∼ ♦ ∼

Det var Fars dag när jag vaknade. Jag har inte firat min pappa på den dan på 19 år. Att fira sin pappa behöver en inte göra på Fars dag. Det går att lyfta luren och ringa när som helst – för den som har en pappa i livet. Vi som inte har det… vi tänker kanske lite extra på pappa idag.

När jag hade flyttat till Saint Ollie och saker och ting började komma på plats gick jag igenom en massa foton. Mest såna i ramar, albumen är ganska orörda fortfarande. Jag har sparat en del bilder av både mamma och pappa när de var unga. Pappas första presskort från 1953 ligger framme ovanpå mammas brudkista i sovrummet. Han var nummer 27 på Östgöta Correspondenten. Tre år senare hade hans fru bedragit honom, han skulle skiljas och så… träffade han min mamma. De blev ihop 1956 och förblev ett par i 50 år, varav 47 år som gifta.

Pappas första presskort från 1953.

Så klart jag fattar att mamma saknade pappa när han gick bort. Hon levde ensam ett decennium. Sen följde hon honom. Jag kan inte ringa till nån av dem idag, alltså. Därför har jag extra svårt för alla som säger att vi ska höras och ses i helgen, nästa vecka, om en månad, på semestern… Och sen blir det inget av. En dag kan det vara försent. Tänk på det, den som kastar ur sig ord som den inte riktigt menar. Var hellre tyst.

∼ ♦ ∼

Försökte läsa i morse.

Men jag vaknade inte bara till Fars dag idag, jag vaknade till smärtan igen. Det är då själva fan! Djävulen tycks ha satt sig i ryggen. I skrivande stund vet jag inte hur jag ska klara att ta mig till jobbet i morrn, men jag måste. Att jobba hemifrån, som jag gjorde i fredags gick hyfsat. I morrn ska jag bära fem kilo ryggsäck uppför till jobbet. Sen ska jag jobba i åtta timmar. Tanken gör mig både modstulen och ledsen. Jag försökte koppla av och läsa om politikens spel en stund i morse, men hjärnan snurrade igång kring en massa jobbsaker så jag gav upp tidigt.

Ett sätt att skingra tankarna på det som gör ont är att hålla sig sysselsatt. Jag städade, strök och åt ett par leverpastejmackor. Ja jag äter inte rött kött annat än leverpastej och det gör jag när jag behöver ge mina röda blodkroppar en skjuts. Och städningen… den blev det väl si och så med. Det gör jävligt ont att städa när ryggen bråkar.

En nätt liten strykhög är klar.

Leverpastejmackor för de röda blodkropparnas skull.

Även idag skulle jag ut på en åktur med bilen. Detta trots att jag har svårt att komma i och ur den. Vid ett tillfälle gjorde det extra ont och sen dess har ryggen värkt hundra gånger mer. Om det nu är möjligt. Åkturen var för övrigt ganska meningslös, men jag kom hemifrån en stund och ett par nödvändigheter följde med hem.

Därefter tog jag en fika med pappa. Han hade nog också gillat Noisetten från Butiken på hörnet. Det hade varit roligare att fika med honom på riktigt. Jag körde igång en maskin tvätt och parkerade mig på golvet med benen upp på fotpallen. Ryggen kändes OK. I tio minuter. Sen satte jag mig vid datorn för att skriva det här. Då högg smärtan till.

Fika med pappa.

Parkerad på golvet med benen på fotpallen.

En maskin tvätt ytterligare körde jag innan jag åt makrillmiddag. Jag har skit ont i ryggen i skrivande stund, ett glas vin och värmd vetekudde till trots. Men jobbryggan är packad och jag måste ju bara jobba i morgon.

Makrillmiddag för magen, vin för ryggen, Hopptimisten för sällskap, Åtta månader för stimulans av hjärnan, tända ljus för värmen och medicin för hjärtat.

Nu ska jag värma på vetekudden och lägga mig i soffan för att försöka hitta en bekväm viloställning med så lite smärta som möjligt.

∼ ♦ ∼

Jag har klickat hem tre böcker som jag ska ge mig själv i julklapp. Och det var fan i mig lättare än att beställa medicin och förnya recept. Jisses så överraskad jag blir när jag får Mattias Edvardsssons bok Goda grannar, Andreas Eks bok Han älskade dem alla och Marie Hermansons bok Längst in i skogen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.