OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag förlovade mig i november. Inte bara en gång utan faktiskt två gånger. (Inte samma datum dock!) Växlade ringar, symbolen för evig kärlek. Den första gången gifte jag mig också, en midsommarafton. De flesta vet att kärleken är evig, men föremålen växlar. För mig var det inte annorlunda. Min exfru har inte tillåtit mig att berätta om vad som hände. Hoten och förföljelserna fortsatte under flera år. Fast jag tänker inte hänga ut henne nu heller, trots att det väl är 25 år sen vi separerade. Men den separationen låg till grund för en mycket stor ångest hos mig. Däremot är jag inte längre rädd för henne.
Jag överlevde gårdagen och inledde lördagen på sedvanligt vis – med läsning och kaffe på sängen.
Igår var det min andra förlovningsdag. Dan var bara sorglig, vi skulle ha firat 16 år som förlovade i år 2024. Men var sak har sin tid och nu är en ny tid för oss båda. Jag överlevde gårdagen!
I morse vaknade jag klockan 5.45. Jag gick upp på toa, la mig igen och sov en timme till innan medicinlarmet gick igång. Upp, ta medicin, tvinga i mig Pro Viva – och somna om till klockan 8.30. Så här länge brukar jag inte sova, men smärtan gör mig så trött.
Ett par timmar låg jag och läste. Jag hade sms-kontakt med en före detta arbetskamrat och med vännen FEM. Innan jag klev upp ringde jag till Anna. Vi må ha separerat, men vi brukar kolla av med varandra hur vi mår etc.
Bokbyte från en spännande och underhållande relationsroman till en spänningsroman som utspelar sig inom politiken.
En Margareta uttalade att hon är fascinerad av hur snabbt jag läser. Jag läser kanske något snabbare än andra människor, men jag läser många böcker. Det är i princip det enda jag gör – när jag inte jobbar, påminde Margareta mig om…
Igår blev det därför (för att jag läser många böcker) bokbyte. Jag har låtit drivna författaren Jojo Moyes förgylla mina dagar när jag har haft ont. Andra kvinnors liv är en bok som både är spännande och underhållande – trots att den är en relationsroman. Nu läser jag en spänningsroman som utspelar sig inom politiken. Den är inte lika… lättsam och underhållande, men säkert lika spännande, fast på ett annat sätt. Den romanen var en av dem jag fick i den stora högen från vännen FEM och V när jag precis hade flyttat till Saint Ollie.
Lördagsfrukost.
Klockan närmade sig 10.30 innan jag kom ur sängen. Först hade jag inte ont i ryggen alls, men vartefter timmarna gick kom smärtan smygande. Jag tog en varm dusch och drog på Linnex innan jag satte mig för att äta lördagsfrukost.
Idag blev frukosten inget märkvärdig. Ibland ställer jag till riktiga morgonkalas. Ibland blir det rätt… torftigt. Jag vill liksom inte äta nyttigt när jag har ont, bara gott. Ostmackor med spetspaprika var lite trist lördagsfrukost, men OK. Den matchade trots allt dagen – trist och novembergrå. Det var väl därför jag förlovade mig i november, för att sprida lite ljus och glädje denna mörka månad.
∼ ♦ ∼
Vackra julkulor i mina favoritfärger, men…
Vinterns stora högtid – julen – närmar sig med stormsteg. Jag blev lämnad av min fru en annandag jul, därav en del av min julångest. Men de kommande åren efter det höll jag ångesten i schack. För jag hade ett val. Jag kunde välja vem eller vilka jag ville fira jul med. Det slets i mig periodvis, från två håll. Kanske var det då mitt hjärta gick sönder.
Jag mindes min barndoms varma jular med föräldrarna och morföräldrarna. För jul ska firas med familjen, inte med nån annan. En jul ville jag återskapa det, men då hade tillvaron redan börjat visa rejäla sprickor. Det var redan försent. I år blev jag lämnad på nyårsdagen. Från och med nu finns inget val.
Snart är det jul igen. Jag ska tillbringa min första jul ensam sen 2012. Då var jag nyopererad, nu är jag bara ensam. Det går nog bra, det är nog bäst att jag håller mig till mitt eget sällskap. Då kan jag göra som jag vill med julen, det valet har jag åtminstone. Jag ska äta god julmat, dricka julsnaps och mumma och köpa mig några julklappar att öppna. Fira ska jag däremot inte göra. Det finns inget att fira när en är ensam.
Men… några julklappar ska jag ge bort till andra personer. Jag har införskaffat två stycken, en senast idag, som ska åt olika håll. Ryggen var lite vettigare idag och jag måste passa på såna dagar när jag mår hyfsat. Jag tog bilen och åkte iväg.
När bilen och jag hade återvänt gick jag och slängde sopor innan jag fortsatte till Korgtassen. Jorå, jag var ju där igår, men tror du, kära dagbok, att jag var så smart att jag köpte mat till idag och i morrn då? Nej, så klok var jag inte. Men jag behövde en promenad idag också. Kom hem med ryggsäcken full. Jag passade på att köpa några färdigrätter till frysen. Bra att ha om jag blir sjuk igen. Och så köpte jag leverpastej eftersom doktor O satte ut en medicin jag hade för några år sen – med följd att mina röda blodkroppar behöver lite hjälp att återbildas. Då får jag ta till pastejen! Till middag ska jag äta smårätter, det är det som funkar bäst för mig. Det blir skaldjurspaté med romsås och räkbakelse och ett glas vitt först. Därefter blir det goda ostar med Annas äpple- och ingefärsmarmelad samt ett glas rött. Till i morrn har jag köpt rökt makrill. Den höll på att bli kvar i ryggsäcken, men jag kom på den innan jag satte mig ner.
Lördagsfika med helgens första Noisette.
När klockan var mellan 14 och 14.3o tyckte jag att min dag var slut. Jag kunde lika gärna dra täcket över mig. Men så micrade jag en mugg kaffe och tog fram helgens första Noisette från Butiken på hörnet. Efter det satte jag mig vid datorn och skrev det här.
Och med bilden på lördagsfikat med tända ljus vid köksbordet sätter jag snart punkt för det här inlägget. Mörkret har sänkt sig och jag ska äta.
I kväll fortsätter jag titta på Historien om Sverige och läsa om politiken i Sverige i fiktiv form. Förrädarna såg jag igår och en person där (minst!) gör mig fullkomligt vansinnig. Personen borde lyftas ut ur serien. Om den inte mördas (fiktivt!) eller röstas ut är det nästan så att jag slutar titta. Sen kommer jag på att det här bara är en TV-serie. Jag har ett val, jag bara byter kanal!
∼ ♦ ∼
I morrn är det söndag och jag borde vila lite till inför arbetsveckan, men ska försöka städa och ta tag i strykhögen. Vidare blir det en ny åktur med bilen för… nästa äventyr.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 