OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Läser gör jag lite och spiller kaffe. Bra med bruna påslakan!

Jo tack, jag lever. Men jag har mycket ont, är väldigt smärtpåverkad och oerhört trött. Det blir fortfarande en kvart åt gången vid datorn. Jag försöker läsa – bra böcker, givetvis! – men även det går långsamt. Om kvällarna drabbas jag av nån sorts bulimi. Uttråkad efter att ha vilat en hel dag, säkert. Ändå gick jag och la mig redan 21.30 igår och vaknade inte förrän klockan sex i morse. Jag börjar bli mer och mer olik mig.

Lite smart är jag dock fortfarande, för när jag bäddade rent i fredags (före ryggskottet!) bäddade jag med bruna lakan. I morse spillde min klena hand kaffet på sängen. Inte mycket, ett par droppar bara. Men lyckligvis syns det inte på påslakanet – som ju är lattefärgat.

Annars vet jag inte om jag är så klok. I morse kom svar från doktor O*, ganska näbbigt, tycker patient Tofflan, om att h*n inte skulle ha skrivit ut medicinen om den inte funkade med mina andra mediciner. Min originalfråga svarade h*n inte på och jag orkar inte tjafsa med doktor Dum**. Dessutom behöver jag röra på mig eftersom propprisken är överhängande. Lättare sagt än gjort när rygg och ben inte vill samarbeta. Men jag bestämde mig för att gå till apoteket och hämta ut den där medicinen som innehåller morfin. Sen kanske jag kan flyga till jobbet mot slutet av veckan..? Den enda som har erbjudit hjälp är Anna. Det är jag tacksam för. När en är ensam utan nåt nära socialt nätverk är det besvärligt. Tur att jag har 25 procent finskt blod i mig, för med detta kommer en viss envishet, en viss sisu.

Först tog jag en varm dusch. Det är superskönt när det heta vattnet spolar över det onda stället på ryggen. Efter duschen drog jag på Linnex, så mycket jag kunde. Konstigt att jag har nåt skinn kvar. Därefter grundade jag med fil med magmedicin och så gick jag. Jag behövde handla livets nödtorft också – bröd, Ballerina och bananer – på Korgtassen. Passade på att kolla om hälsokostaffären på Kvarnen sålde Linnex, men det gjorde den inte. Jag har kvar så jag klarar mig ett tag, men jag använder sticket även till hälsporren. (Nu har jag skrivit en kvart. Eller… tjugo minuter…)

Filfrukost med magmedicin i.

Livets nödtorft och varor från apoteket.

För att avlasta ryggen lägger jag mig då och då på golvet med benen upp på en fotpall. Det gick bra att komma både ner och upp idag också. Jag har lärt mig hur jag ska göra. En mjuk yogamatta hade dock varit skönare att ligga på än en fin och äkta gammal kelimmatta, men nu får jag hålla tillgodo med det jag har. Och nya pyjamasbyxor och glada strumpor med stekta ägg på är inte fy skam.

Avlastning för ryggen på äkta kelimmatta. Nya pyjamasbyxor och glada strumpor har jag i alla fall.

Efter övningar och avlastning ramlade jag ner i soffan. Konstigt att jag inte får ont av att ligga i den mjuka möblen. Där låg jag och läste och njöt av en spännande bok som närmade sig sitt slut. Jag åt också ett par mackor och drack uppvärmt kaffe – allt liggandes ner.

En bra bok, gott kaffe fast uppvärmt och ett par mackor intogs liggande på soffan.

Boken var så spännande och jag läste ut den. Det blev bokbyte. Lustigt hur vissa böcker liksom hakar i varandra fast de är helt olika. Jag bytte från en bok om en drottning till en bok om andra kvinnor.

Bokbyte från en bok om en drottning till en bok om andra kvinnor.

På eftermiddagen hittade jag en dokumentärserie om tre delar på SvT Play om stalkning som jag började titta på. (Jag kan ju inte läsa hela tiden, som mamma sa.) Efter första avsnittet var jag bra förvirrad kring vem/vilka som var offer och vem/vilka som var förövare. Riktigt otäck är serien – som ju är en skildring av verkliga händelser! Jag är så glad att den galningen jag hade efter mig la av. Men så var jag också öppen om det och konsulterade såväl polis som säkerhetsavdelningen på jobbet.

Till middag idag fixade jag kycklingköttbullar och makaroner. Som vanligt lagade jag för mycket mat, så det blev en matlåda att frysa in. Praktiskt!

Kycklingköttbullar och makaroner till middag i sällskap med Hopptimisten och några andra kvinnor.

∼ ♦ ∼

Hur det är med ryggen? Ja du, kära dagbok, tackar som frågar. När jag har legat på golvet en halvtimme eller på soffan och stiger upp känns den nästan helt bra – i typ tio minuter. Sen hugger det till, mest på vänster sida av ryggraden. Det känns också som om jag har träningsvärk i benen. Ljumsken hugger det till i också då och då och även hälsporren gör ont trots att jag inte går så mycket. Igår var jag hemma hela dan och ändå gick jag 1,5 kilometer. Idag har jag varit på apoteket och handlat och hittills har jag gått hela 2,2 kilometer. Inte så att jag precis överanstränger foten. Men röra på mig måste jag ju. Fast med min sedvanliga tur får jag nog propp ändå. Lite trött på eländet är jag, även om jag försöker skämta och hålla humöret uppe. Jag får se om jag tar mitt morfin till natten. Det känns onekligen lite läskigt.

I’m sick of being sick.

∼ ♦ ∼

* doktor O = kan tolkas som doktor Noll, men O är bokstaven O
** doktor Dum = okär person får många epitet

Livet är kort.