OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bokbyte i eftermiddags från en dotter till tolv hästar.

Det blir ju alltid lite tomt när en har varit två och sen blir… en igen. Men jag har haft några månader på mig att vänja mig. Julen blir en prövning, förstås. Jag vet redan nu att den blir skitjobbig, men jag måste igenom den. Jag är vuxen, jag klarar att vara ensam. 

Söndagseftermiddagen tillbringade jag i soffan med en bra bok. Det flyttade fokus från det ensamma. Jävlar i min lilla låda så Trädgårdsmästarens dotter nöp mig i själen! Nu har jag bytt till en mer klassisk norsk polisroman. Jag behöver spänning av en annan sort än den jag fick av den utlästa boken.

På kvällen skulle jag till Äldreboendet. Det var länge sen sist, men eftersom jag skulle få godsaker av Anna kunde jag lika gärna hemma henne utanför jobbet när hon hade slutat och skjutsa hemma henne. Det var mörkt, blött och ruggigt.

Det var inte bara godsaker jag fick utan det blev kattgos också. Citrus var lite avvaktande, men jag fick äran att pytsa upp mat och den åt hon. Lucifer var mer som vanligt, slickade min hand och lät mig gosa. Det var först när jag skulle gå som Citrus kom fram. Och då skär det så där i mitt ensamma hjärta att jag bara vill springa.

Lucigos…

…och Cittigos.

Anna var trött efter en jobbhelg och behövde äta. Jag stannade en stund, men jag behövde också äta fast jag inte var hungrig. Några av äpplena la jag fram i en skål, asken med äpplemos stoppade jag i frysen och äpple- och ingefärsmarmeladen ställde jag i kylen.

Några fina äpplen ställde jag fram…

…men marmeladen åkte in i kylen och äpplemoset in i frysen.

Till söndagsmiddag blev det Dafgårds frysta kycklinglasagne som jag micrade. Det var gott, men jag var som sagt inte så hungrig och blev mest tung i magen av maten.

Dafgårds kycklinglasagne till söndagsmiddag.

Söndagskvällen avslutade jag med att se Tunna blå linjen. Det är en toppenbra serie!

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med Hopptimisten och hästarna (boken). Jag tände ljus mest för värmens skull.

Måndagsmorgonen var  kall och ljus. Alltid något, det där ljusa, liksom. Men sen fattade jag ju att det skulle vara mörkt när jag gick hem från jobbet, så jag packade ner reflexerna. Mina sandaler, som jag glömde i somras, hade vännen FEM med sig upp och dem tog jag också med till jobbet för att prova om de funkar med tanke på hälsporren. De kändes betydligt plattare än jag mindes… Samtidigt tycker jag att det är fräscht att byta till inneskor och inte gå i samma skor en hel dag och dessutom ha dem både inne och ute. Ryggsäcken var med andra ord ganska fullpackad. Jag vägde den aldrig. Det har jag gjort ibland. Den kan väga en fem kilo vissa dar. Så att grunda med en bra frukost är en förutsättning. Det blev fil med magmedicin och en massa nyttigheter i och en och en halv Muminmugg kaffe. Sen var jag redo att möta dagen och arbetsveckan.

Ljus morgon och inga löv kvar i lönnen. Man kan se Gustavianums solur skymta mellan grenarna.

Eftersom jag slutade lite tidigare i fredags hade det kommit in en hel del mejl som jag fick gå igenom. Bäst var att min senaste artikel blev fakta- och citatgodkänd. Jag skickade en förfrågan om översättning. Den accepterades ganska snart och den översatta texten får jag nästa vecka. Utöver detta bestod förmiddagen av två möten, varav ett längre. Och efter det blev det plötsligt lunch. Jag tycker att jag inte gör annat än äter. Det är väl lite så att ätandet blir en tröst när jag känner mig ensam, men frukost och lunch och nåt till kvällen behöver jag äta för att orka och för att medicinen ska verka.

Jobblunch med hästar.

Jag hade precis ätit färdigt när en kollega från annat håll i huset dök ner framför mig. H*n jobbar sin sista dag snart och är väl lite osäker om valet att lämna är rätt. Jag blir glad och varm inuti när människor delger mig sina tankar och funderingar. Det är inte alltid jag kan hjälpa, men jag har två öron att lyssna med.

På eftermiddagen hade jag kontakt med en kompis vars yngsta barn har flyttat hemifrån. Det kan vara nog så knepigt, har jag förstått. Det gäller att planera för Det Tomma Rummet och hur det ska användas. Och det har min kompis gjort. Det är inte helt enkelt när en har varit två och blir en igen. Men det går. Jag är fortfarande i mitt sorgeår och väldigt snart halvvägs. Den största prövningen blir nog julen när alla är med sin familj och min familj… är jag. Fast jag fixar nog det också.

Precis lika bra fixade jag en del saker hemma samt kvällsmat efter att ha vilat en stund. Ren och torr tvätt tog jag hand om. Krukväxterna behövde jag inte vattna, de fick igår. Jag har nätshoppat en julklapp till en kompis i kväll, dock inte kompisen med Det Tomma Rummet. Tro det eller ej, men jag har fler kompisar… Soppan värmde jag i micron och mackorna bredde jag utan att glömma grönsaker.

Lyckades fixa mackor med grönsaker och micra soppa. Hopptimisten övervakar mig som vanligt.

∼ ♦ ∼

Nu blir det sofflocket med hästboken (den norska polisromanen) och kanske ett sudoku och en Trisslott till kvällskaffet. Jag borde fan vinna snart, för nån tur i kärlek har jag då aldrig haft. En brukar ju säga 

”otur i spel, tur i kärlek

och tvärtom.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.