OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tända ljus för värmens skull vid frukostfilen med mina gubbar Hopptimisten och Frälsaren.

Blåsig och mörk var onsdagsmorgonen. Hemmet var kallt. Jag tände ljus och försökte få upp värmen, precis som vanligt. Det blir ganska mysigt trots allt. Jag får till nåt som gör att jag trivs i min ensamhet. För ensam är jag, trägubbar och böcker till trots. Nu får jag mänskligt sällskap i helgen och det tror jag är bra för mig. Hur det än är vill jag ju må så bra som möjligt den här tiden. Så bra det nu går. Bra i meningen frisk blir jag ju aldrig. Tack och lov verkar den senaste medicinen mot biverkningar funka. Illamåendet har klingat av till stor del. Jag känner bara av det ibland. Det gör mycket för livskvaliteten. Hälsporren, däremot, är plågsam, särskilt framåt kvällningen.

Men jag var väldigt trött i morse. Trött och yr trots att jag gick jag och la mig vid 22-tiden igår kväll. Jag hade lite svårt att somna. När jag väl hade gjort det sov jag fram till 5.15. Därefter slumrade jag en halvtimme till innan mobillarmet gick igång. En ganska vanlig vardagsmorgon, med andra ord.

Lönnen är lövlös.

Till jobbet blåste jag upp, förbi lönnen, som nu är lövlös (inte livlös), mellan domkyrkan och Gustavianum, genom Odinslund. Det var ändå ljumma vindar, tack och lov.

Som en ljum vind var också det mejl en arbetskamrat som ska sluta jobba hos oss hade skrivit till mig sent igår kväll. H*n ska börja nytt jobb inom en spännande verksamhet som inte har med min arbetsgivare att göra. Vi förlorar en god resurs. Denna goda resurs hade tagit sig tid att skriva till mig och i princip tacka för att h*n har fått jobba med mina prylar på jobbet. Jag blev väldigt varm i mitt taskiga hjärta. Orden la sig som bomull, jag kunde tagga ner, yrseln försvann (nästan). Jag fick energi och besvarade en enkät, ett antal mejl och läste korrektur. Utöver det jobbade jag med det vanliga och mitt på dan blev det lunch.

Mitt på dagen blev det lunch.

Dagen blev solig. Jag hade bara två möten idag och det var skönt att hinna göra lite annat. Bland annat påbörjade jag transkriberingsjobbet genom att läsa igenom Wordfilen. Upptäckte då att där saknas tidsangivelser. Det lär försvåra mitt arbete enormt. I morrn blir det tre möten, alla på Zoom. Det är ett skäl till att jag jobbar hemifrån då. Och när jag ändå gör det passar jag på att pipa iväg på förmiddagen för att hämta min extranyckel.

I morron kväll behöver jag också städa inför gästens ankomst på fredag. Jag kan nog börja lite i kväll, ta lite i taget, eftersom jag ändå är hemma. Den här kvällen är nämligen vikt för att ta emot nio italienare vars ankomst aviserats till nån gång mellan 17 och 22. Igår var jag så glad över att vinerna skulle komma att jag la ut nedanstående bild på Instagram. Men se det fick jag inte göra! Instagram påstod att jag bröt mot deras policy. Jag blir så jääävla förbannad med tanke på alla snuskkonton jag anmäler och som Instagram inte tar bort. 

Nio italienare till mig.

∼ ♦ ∼

Kvällsmaten blev en matlåda spaghetti och kycklingfärs, uttagen ur frysen i morse och tinad. Passade perfekt med tanke på italienarna på ingång!

Italienskt till kvällsmat med Hopptimisten, Frälsaren och tända ljus.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.