OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Solen försöker tränga igenom det gråa.

Det är lite jävla svårt att se ljus i tillvaron när dagarna är gråa. Men i morse, när jag nästan – bara nästan! – började gråta bröt solen igenom molnen. Det är åtta år sen min mamma gick bort idag och jag ville så gärna tro att det var ett tecken från henne och pappa. För det har skett förr när tårarna har varit nära och dagen grå att allt har ljusnat.

När mamma fyllde 80 år ville hon besöka platsen där min pappa drunknade en varm dag i juli. Mamma fyllde år samma månad, 20 dagar innan. Det var en märklig känsla att vara där och jag tror att vi båda var på vippen att gråta när solen plötsligt bröt igenom molnen. Exakt samma skedde den här dan.

Kära mamma – och pappa också, för den delen – saknaden finns fortfarande trots att det har gått många år. Men den mildras lite med tiden, kanske. På årsdagarna är den dock som mest påtaglig. Dessa dar när jag känner mig ensammast i världen, vilse. Det spelar ingen roll att jag är vuxen. För alla, liksom även för mig, är familjen viktigast. Min familj lever bara vidare i minnet. Men tack mamma för att du var min mamma. Du är älskad, saknad men aldrig glömd.

Min mamma, Foto: Mammakusinen B

∼ ♦ ∼

Söndagsstart.

Jag vaknade sent den här söndagen. Eller… jag vaknade runt 6.40 och gick upp och tog medicin, men sen somnade jag om. Drömde en stressfull mardröm om mina föräldrar (!), att de hade en stor fest i sitt hus. Ja, hela huset var fullt av människor och det bjöds på bubbel och smörgåstårta. Fast ingen smörgåstårta som jag kunde äta – det var kött på alla. Så skulle mina föräldrar aldrig ha gjort, så jag fattade att det var en dröm så småningom och vaknade. Jag klev upp och fixade kaffe på sängen. Låg och läste tills klockan var över tio. Läste, messade med en vän och… tänkte.

Några större planer för dagen hade jag inte. Ett par ärenden hade jag och så behövde jag tvätta. Jag tog en dusch och slängde i mig en första frukost. Note to self: köp en ny brödrost som är BRA! Den relativt nya jag har suger. Jag får alltid rosta två gånger.

Första frukost med tända ljus, Hopptimisten och Haggan.

Mina krukväxter fick vatten innan jag tog två soppåsar med mig till soprummet. Sen körde jag ut bilen ur garaget. Idag styrde jag kosan till Gränby centrum. Det är inget ställe jag åker till frivilligt, men nu skulle jag kolla efter diverse ting. Tänk dig, kära dagbok, att människor åker hit för att de vill – och de stannar en hel jävla dag. Obegripligt!

Dagens inköp – i grått.

Allt jag skulle införskaffa hittade jag inte. Jag åkte i alla fall därifrån, KBT:ad för ett tag framöver, och med en kalendersats, ett litet datumblock och en duschmousse – allt i grått! Uppenbarligen tror jag att jag ska leva även 2025. Och när jag fyllde i födelsedagar för det kommande året slog det mig att de bara blir färre och färre. Mina två namnsdagar skrev jag in, men det är ingen som firar dem heller.

Dagens krämpor stod vänsterfoten med hälsporre och höger ljumske för. Det dör en inte av, men det gör ont som fan. Dessutom provade jag mina nyaste skor som förhoppningsvis ska vara vattentäta. Det är de nog. Däremot klämde de mina fötter på sidorna, så i morrn blir det att återgå till de fula och numera trasiga… grå. De är de bästa skor jag nånsin har haft!

Hemkommen var det dags för en andra frukost ihop med nya magmedicinen. Jag tycker nog att den enda dos jag tog igår funkade bra. Egentligen ska jag ta tre doser per dag, men det vågar jag inte. Så en dos om dan, möjligen två, får det bli. Då slipper jag ta nåt på jobbet. Det skulle jag aldrig våga.

Andra frukost – fil med bland annat magmedicin iblandad.

Två maskiner tvätt har jag kört. Den lilla högen med strykning har alltså växt rejält. Den tänker jag dock ignorera till nästa helg när nästa sorgliga årsdag inträffar på lördagen. Då ska jag åka och tända ljus för mina kära i nån kyrka, idag hoppade jag detta. I stället häckade jag inomhus på eftermiddagen och såg sista delen av Hammarskjöld-dokumentären på SvT Play. Den var… lite märklig…

Idag stod det varmrökt lax med kokt potatis och romsås på menyn. Noisetten fick bli dessert. Jag unnade mig kaffe från slätta eftersom jag inte hade druckit nåt eftermiddagskaffe.

Laxmiddag…

…och Noisette och kaffe med mamma.

I kväll ser jag Det sitter i väggarna och Tunna blå linjen på TV. Jobbryggan är packad, rena kläder framhängda och jag är redo för en ny, grå vecka. Månntro det ljusnar..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.