OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev inget bokbyte igår kväll. Visst läste jag, men jag gjorde lite nytta också – jag dammade och torkade av i badrummet och på gästtoaletten. På så vis återstår bara dammsugning. Ibland har jag visst nån sorts reservtank. Eller… när jag jobbar hemifrån har jag mer ork kvar till annat än arbete. (Vill du läsa om hur det känns med förmaksflimmer? Läs då om Pia Johansson, hon beskriver så bra. Jag har länkat till den artikeln tidigare, men Pia Johanssons historia, tankar och känslor påminner mycket om min resa. Det är gott för mig att påminnas om att jag inte är ensam om att ha det så här.)

Så småningom grabbade jag tag i motellboken och läste och fikade på torsdagskvällen. Jag låg faktiskt på sofflocket och läste mest. Sänggång blev det runt klockan 22. Då var jag så slut i rutan att jag fick slå ihop boken mitt i ett kapitel.

Kvällsfika på torsdagen.

∼ ♦ ∼

Fredagsfrukost – och ingen vägning.

Som synes på bilden ovan fikade jag ordentligt igår kväll. Med Ballerinakex. Jag kan fan inte låta bli att vräka i mig onyttigheter om kvällarna. Tanken var att jag skulle väga mig i morse på fastande mage och ändå bli förskräckt – men jag glömde vågen den här fredagen också och åt min frukost som vanligt innan jag kom på det. Och ärligt talat är det väl så att det inte är lika roligt längre att väga sig eftersom vikten går stadigt uppåt. Jag måste ta mig en rejäl funderare på vad jag ska göra åt det hela. Det kan inte fortsätta så här. Samtidigt vill jag inte späka mig, jag vill njuta av det goda i livet. Men dessa tu bör stå i vettig proportion till varandra – varken späkning eller svullande får ta över.

Mina fötter känns fluffiga som den här växten, ungefär.

Nåt jag kom ihåg att göra i morse var i alla fall att riva ur sängen för renbäddning. Den fick stå och lufta hela dan och det är ju jättebra. Eftersom jag jobbade hemifrån kunde jag dessutom tvätta lakan och lite annat också. Idag kändes det bättre att inte gå iväg till jobbet på morgonen, för det regnade. Det började regna redan igår och det fortsatte i princip hela dan. Kanske lägger det av i morrn, men på söndag visar väderappen än så länge en sol. Därför var det skönt att jag tog den där extra promenadsvängen igår efter att jag hade fått fossingarna fixade så att jag fick ljus och luft på köpet. Onda saker är bortskurna och fötterna är mjuka och nästan fluffiga att gå på. Det känns som om hälsporren är på väg att ge sig.

Det första jag gjorde i morse när jag sparkat igång jobbdatorn och loggat in var att publicera en artikel om tjänsteresor på intranätet. Jag hade förberett igår, men lite pyssel var det ändå. Extra glad blev mitt trasiga hjärta för den snabba positiva återkopplingen på artikeln. Oftast får en ju bara höra när en har gjort fel…

Hela förmiddagen regnade det. Jag klädde på mig regnjacka och sprang (nåja…) till Korgtassen på lunchen för att köpa middag och billigt kaffe, bland annat. Det var tur att jag hade regnjackan på mig, den är lång. Jag hade nämligen så bråttom att jag glömde dra upp gylfen. Blotterska, minsann. Gissningsvis behövde jag äta nåt även mitt på dan. Jag micrade kaffe, kokade ett ägg och gjorde ett par mackor, en med Västerbottenost, en med kalkonsalami och brie.

Lunch behövde jag äta…

Efter lunchen hände inte speciellt mycket. Jag hörde av Anna och jag fick sms om att ett paket från Bokus hade levererats. Men nu blir jag faktiskt lite sur. Jag hade beställt Hemleverans och det står på paketet

”Leave at door

Men nåt paket lämnades inte vid min dörr utan i postboxen. Jag fick gå ner och hämta paketet alltså. Vad hade hänt om jag inte kunde det? En tror ju att paket ska lämnas vid dörren när det faktiskt till och med står på paketet att det ska det… Nej, det blir avdrag på det fina omdöme jag gav Bokus häromdan. Faktiskt. Innehållet, däremot, ska jag verkligen njuta av. Det var böckerna Jag: En roman av Karin Larsson, Dansaren och demonerna: En berättelse om omöjlig kärlek och Trädgårdsmästarens dotter. Inte en enda deckare!!!

”Hemleverans. Leave at door” står det. Men det stämmer inte!

Innehållet stämde dock och det ska jag njuta av.

Efter att ha loggat ut för dagen och veckan dammsög jag en stund (inte hela hemmet) innan jag slängde mig på soffan. Det blev bokbyte! Jag läste ut en spännande bok som var en sorts blandning av spökhistoria och true crime. Nu ska jag läsa en fantasybok som kom ut redan 1998. Jag har fått bokens första svenska översättning, som kom ut den 26 september 2024, för recension av förlaget Quadrifolia.

Bokbyte från en kombinerad spökhistoria och true crime till den första svenska översättningen av en äldre fantasybok. OBS! Jag har fått ett läseexemplar av boken till höger. Det äkta omslaget hittar du i högerspalten här!

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen intogs vid sedvanlig tid för att passa till kvällsmedicinen. Jag skrattade när jag fick veta att Anna skulle äta ungefär samma som jag. På min tallrik fanns en underbar och salt laxbakelse samt Korgtassens fantastiska smörgåstårta. Ett glas vitt hade jag kunnat tänka mig till, men jag kände inte för att öppna en flaska – vitt vin går inte åt så snabbt här och risken finns att vinet skulle fakta av i kylen. Jag tog en öl i stället, drack halva och sparade resten. Det kanske blir ett glas rött senare i kväll. Här har blivit ganska kallt och jag har skruvat på elementen. Vi får se om jag får nån värme.

Laxbakelse och smörgåstårta från Korgtassen blev min fredagsmiddag. Hopptimisten spanar efter värmen.

∼ ♦ ∼

Bäddat med svart satin för Nallisen och mig i Sorgens månad som inträder nästa vecka.

Jag har bäddat med svart satin för Nallisen och mig. Det passar bra när vi snart går in i Sorgens månad. Oktober innehåller flera ledsamma årsdagar. Det gör lite mindre ont ju fler år som passerar, men lik förbannat gör det ont.

En helg ligger framför mig. Jag har en grej inplanerad (förutom städning, tvätt och renbäddning som nu till stor del är avklarat, bara lite dammsugning kvar!) och det är Byblosmiddag med goda vänner på söndag kväll. Annars är det tomt, som vanligt. Om det inte regnar hela tiden tar jag kanske bilen och åker en sväng och kikar på nåt för att få lite stimulans. Jag måste också upp till stan ett ärende. En av lamporna till belysningen i hallen har lagt av och en ny glödlampa behöver införskaffas.

Men nästa vecka händer det saker. ”Lisbeth” ska hänga med hem efter jobbet på torsdag. Det blir bara jättekoj! Nästa helg har jag lovat Anna att skjutsa henne med skräpsäckar till en återvinningscentral.

Mitt händelserika liv… Men jag kan inte ha för många saker inbokade, jag orkar inte. Det står därför i vettig proportion till vad jag orkar med. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.