OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Mina förväntningar på en snabb död är höga.
Idag har det varit mina föräldrars bröllopsdag. Jag vet det säkert, för när mamma hade gått bort hittade jag bland annat deras vigselbevis. Det finns bröllopsfoton också. De var ett stiligt par, mamma och pappa. Jag tycks inte ha ärvt nåt av deras stilighet. De var ihop i 50 år, gifta i 47 när min pappa hastigt gick bort. Han drunknade. Hjärtat hans gav upp i vattnet. Pappas stilighet ärvde jag inte, men jag har ärvt hans hjärta, säger läkarna. Mina förväntningar på en snabb död är därför höga.
Jag var givetvis inte med på bröllopet, jag föddes först knappa tre år senare. Däremot har jag hört en del om vigseln. Att den lilla brudnäbben Lotta blev kissnödig och inte kunde hålla sig utan kissade på kyrkgolvet. Vigseln skedde i Kristbergs kyrka nära det soldattorp som min pappas släkt på fädernesidan härstammar ifrån. När det uppdagades genom farfars släktforskning, utan internet, på 1970-talet, slöts liksom cirkeln. Det är bara jag kvar. Står utanför och betraktar och tänker att snart är även jag borta. Jag längtar, för det är ensamt här på jorden, vänner, bekanta, arbetskamrater till trots. Mina föräldrar skulle ha firat 65 år som gifta idag. De kunde ha fått leva lite till.

Mina föräldrar, ett stiligt par, på bröllopsfotot.
∼ ♦ ∼

Torsdagsfrukost med rykande hett kaffe och tända ljus.
Även den här torsdagsmorgonen vaknade jag. Jag sov bra i natt, var inte uppe nåt förrän jag vaknade till en kvart över fem. Låg sen och lurade en halvtimme till dess att det var dags att kliva upp. Jag har börjat få rejäla problem med händerna och fingrarna. Såväl den opererade handen som den som ännu inte är opererad domnar och jag har fått väldigt ont i vänster pekfinger, har stundtals svårt att böja fingret.
Idag hade jag inte bråttom, jag skulle inte iväg på morgonen och jobba utan jobba på distans hemifrån. Jag hade en hel del att jobba med, så det var skönt att kunna sitta koncentrerat. Men först åt jag frukost i lugn och ro, njöt av rykande hett, nyperkolerat kaffe och en stunds skönlitterär läsning innan annan läsning tog vid, möten och skrivjobb.
Dagens lunch blev lätt – mackor, ägg och kaffe. Min arbetsdag avslutades i princip med en nätverksträff efter lunch.

Lätt lunch hemma idag med mackor, ägg, litteratur och Hopptimisten, förstås.
På nätverksträffen följde en liten promenad för min del. Promenadens syfte var att ta mig till vårdgivare som skulle behandla mina fötter. Jag har ju en del problem även med fossingarna. Jag tog vägen förbi Main Street. Där förfärades jag över att gatstumpen på ena sidan huset där jag bodde så sent som i maj 2024 fortfarande ser ut som en enda stor utgrävning.
Det blev en skön promenad hem på fötter som inte gjorde lika ont som innan. Jag tog en liten omväg genom Höganäsparken – det var ju en sån härligt solig höstdag idag. Men tyvärr ska det bli sämre. Redan i kväll kommer regnet och det ska regna hela fredagen.
Till middag körde jag en fryspizza i ugnen, en mozarellapizza med pesto och tomater. Jag kompletterade med ketchup och tabasco och det blev riktigt gott, över förväntan.

Mozarellapizza till middag.
Däremot vet jag inte vad jag ska servera mig i morgon, där är förväntningarna inte så höga. Det finns kycklinglasagne och fiskgratäng färdiga frysrätter om jag inte väljer att gå iväg och köpa nåt. I såna fall blir det nåt enkelt. Jag laddar inför Byblosbesöket på söndag med goda vänner.
I morrn har jag en del att fixa med jobbmässigt. Jag har förberett en artikel som ska publiceras och så är det lite annat. Tanken är att jag ska försöka stänga ner jobbdatorn klockan 15 för att städa och sen gå och handla. Om jag nu inte handlar på lunchen. Vidare ska jag bädda rent och tvätta. Sängen river jag ur på morgonen i stället för att bädda och tvättmaskinen sköter sig själv. Bädda kan jag göra på kvällen. Att hänga tvätt blir bra micropauser – jag behöver köra åtminstone ett par maskiner.
Men ännu är det torsdag. Jag har bestämt mig för att läsa i kväll. Jag har nämligen ytterligare en bok för recension som ligger på vänt och den vill jag hugga tag i. Trots att det är en fantasyroman (inte helt min genre) har jag höga förväntningar på den. Det är nämligen en äldre bok, första delen i en trilogi av Anne Bishop, som nu kommer ut översatt från amerikansk engelska till svenska – för första gången. Boken kom faktiskt ut just idag på Quadrifolia…

Den här boken kom ut översatt på svenska för första gången idag.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… den där bokmössan som alla tjatar om… Jag har min egen, i år precis som förr om åren.

Bokmössa 2024.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









