OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag glömde inte att släcka ljuset.

Jag blev så nöjd att jag orkade handla igår efter jobbet. Jag blev så nöjd och framför allt glad att jag hade min bil och kunde ut och åka. Mer sånt! Vi får se hur det blir i helgen, den som nu inte blir som jag hade tänkt. Möjligen går jag ner på stan och kollar lite kultur på dagtid. I vart fall går jag inte ner på kvällen, inte ensam. På tal om kväll rundade jag av min tisdagskväll med att se sista avsnittet av säsong fyra av The Bay och läsa. Jag har bestämt mig för att se om avsnitten i säsong fem som nu går på gamm-TV eftersom det har blivit lite hoppigt och rörigt att komma ihåg vilka avsnitt som hör till vilken säsong. Sen tror jag att jag var i säng före klockan 22 och sov ända till 5.15 i morse. Det var rekord! Och onsdagsfrukosten blev likadan som tisdagsfrukosten. Även idag kom jag ihåg att släcka ljuset när jag var klar vid köksbordet. I och med att jag säger det högt att jag släcker ljuset så gör jag det och glömmer inte.

Grönt i Uppsala.

Morgonen var mörk och mulen. Regn var aviserat, men det regnade inte när jag gick. Uppsala är fortfarande väldigt grönt, slog det mig.

På jobbet hade jag ett korrektur att ta tag i genast. Därefter återupptog jag en diskussion om en språkfråga, ett samtal som drog ut på tiden – vi är pratglada… Så blev det digitala möten och IRL-möten.

Av olika skäl behövde vi stämma av och planera de närmaste dagarna för att det löpande arbetet ska kunna skötas. Vi har gjort en kortsiktig plan. Det var nödvändigt och känns rätt. Och plötsligt var det lunchdags.

Lunchen blev till att börja med sedvanlig på alla sätt och vis. Jag åt och försökte läsa, men bokstavsgraden i pocketboken jag läser är för liten för att mina ögon med hjälpmedel ska klara av den utan problem. Förhoppningsvis blir det bättre med både nya linser och nya treminalbrillor. Linserna har för övrigt levererats hem idag, i ett paket med sniggfärgen orange från Lenson.

Jobblunch med ett försök att läsa.

Mina nya linser kom. Även Lenson använder sniggfärgen orange på sina paket.

Sen var både E och F i huset och jag bjöd upp dem att ta kaffe på maten hos mig. I samma veva hördes en megafonröst och det var protestdags. Den här gången blev en person hos oss slagen. Jag anser att man inte vinner sympati för antivåld med våld.

Eftermiddagen var seg och regnet bara öste ner utanför. Jag hade sån tur att jag fick åka bil hem med en arbetskamrat som i princip passerar min bostad på sin väg hem. Extra välkommen kände jag mig när jag klev in i bilen.

Jag kände mig extra välkommen.

Skjutsen innebar att jag var hemma lite tidigare efter jobbet och kunde vila en längre stund än vanligt före kvällsmaten. När jag låg på sofflocket fick jag sms om att glaset till min backspegel hade kommit. Jag får ta en tur till plåtverkstan på fredag förmiddag, tänkte jag, i stället för att ta rast då. Sen orkade jag gå till soprummet, vilket behövdes. Jag tog vägen tillbaka genom garaget och njöt av den rymliga plats min bil ska få om tre veckor, ungefär.

Kvällsmaten fick bli thaisoppa och mackor. Det passade bra med en het och varm soppa med tanke på vädret.

Mackor och het och varm thaisoppa passade bra till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

I kväll tänker jag bara läsa och vara. Jag ska se Morden i Sandhamn klockan 21, men annars bara ta det lugnt. I morrn väntar en ny arbetsdag som avrundas med en guidad tur på Gustavianum.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… glöm inte bort i höstmörkret att det kommer en vår – för de flesta. Till dess kan till exempel vita rosor vara ljus i mörkret.

Vita rosor – ljus i höstmörkret.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.