OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bara björken utanför arbetsrumsfönstret hemma vet…

Måndagskvällen ägnade jag bland annat åt att titta på andra människors hem. Först såg jag en före detta arbetskamrats vackra hem. Inte så att jag gick omkring och glodde nyfiket, men jag såg. Det var vackert! Konsten hade jag gärna tittat närmare på. Senare på kvällen startade SvT en ny säsong av Vem bor här?. Jag påminde Anna och vi tittade tillsammans fast på var sitt håll och kommenterade per sms. Som vanligt var det extraordinära hem. Mitt hem kommer inte i närheten av nåt av dem som är med på TV. Anna påminde mig dock om att jag har en hel del saker. Och visst är det så. Jag har många saker, många minnen i dem. Men jag har ingen familj. Och för varje gång jag påminns om detta plockar jag fram ytterligare saker. De blir min trygghet. Finge jag välja skulle jag aldrig lämna mitt hem. Nu har jag inte heller det valet. Fast familjevalet har jag väl haft både en och två och flera gånger. Samtliga gånger har det gjort ont att bli bortvald eller välja bort, men sen har jag funnit mig tillrätta. Ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Hur jag känner inuti vet ingen. ”Alla” säger att jag ser ut att må så bra, jag ser så pigg ut. Senast igår var det två som sa det. De skulle bara veta hur jag ser ut inuti. Det är bara björken utanför arbetsrumsfönstret här hemma som har sett mina tårar och som fattar. Och ja. Sakerna som åkte fram igår när ensamheten överrumplade mig var ett gäng pins, knappar med nålar. Minnen från tider när jag var rebell, tider när jag var nyförälskad och en knapp från ett tillfälle när jag helt klart kände att jag inte ville vara med.

Saker som åkte fram igår när ensamheten överrumplade mig.

∼ ♦ ∼

Utsikten från köksfönstret i morse, medan jag funderade på mina möjligheter till förändring.

Tisdagsmorgonen var solig, men inte särskilt varm. Det ska bli varmare i veckan, fast inte så varmt som väderappen först visade. Passar mig bra, det, för jag behöver tvätta och städa i helgen. Visserligen hoppas jag få hämta bilen senare i veckan. Det är dock inget jag kan räkna med. Så planen är att vara hemma, göra rent, köpa nåt gott att äta, läsa och bara vara. Göra sånt som är bra för mig. Inte plocka fram fler saker. Om du inte har fattat det ännu skriver jag ut det: sakerna är tecken på tomheten inne i mig.

Jag har i dagsläget flera möjligheter till förändring som jag överväger. Det var mest dessa jag funderade på vid frukostbordet. Därför blir det inte den vanliga bilden på min frukost utan på utsikten från mitt köksfönster, något beskuren. (Vem vill se ödeparkeringen???)

Olika vägar, inte bara i samma spår.

Även idag blev det en skön promenad upp till jobbet. Det är svalt på morgnarna, men det är ju bara skönt när jag går. Jag försöker öka takten, få upp pulsen en aning, på morgonpromenaderna. Det är knepigt, för vänsterfoten gör ont. Men jag rör på mig och det är det viktigaste. På hemvägen är det nerför och jag är ofta trött och värkig. Då går jag långsammare. Till och med under promenaderna söker jag förändring – jag brukar gå olika vägar, inte bara gå i samma spår som alltid. Se, det är så lite som ”roar” mig!

Under förmiddagen mulnade det på. Vädret är fortfarande oberäkneligt. Det blåser, främst om kvällarna. Temperaturerna når inte upp till samma nivå som tidigare. Ja, vi går mot höst. Jag flyttade till Saint Ollie i början av maj. Sommaren har varit bra här, men så klart jag undrar hur hösten ska bli. När det blir mörkare tidigare, ännu lite kyligare och en kanske går ut ännu mer sällan än nu. Jag har redan börjat tända ljus om kvällarna, även svindyra doftljus som jag köpte i en blomsterhandel först, på nätet sen. Försöker gå i delvis nya spår även i hemmet.

Jag har börjat tända ljus om kvällarna, svindyra doftljus…

Livet är oberäkneligt.

På jobbet går mycket i samma banor som alltid. Ändå inte. Det är terminsstart och nya och gamla studenter är plötsligt överallt. Jag noterar också förändringar i personal, både på egna avdelningen och andra. Plötsligt försvinner folk. Sen dyker några upp igen efter en tids frånvaro. En gammal bekanting har poppat upp i området där jag bor. Det visar sig att h*n inte bara har bytt jobb utan precis som jag separerat. Jobbet ligger i mina environger – därav personens närvaro där. Livet är… oberäkneligt. Men vi kan till viss del planera saker. Och varför stanna kvar i nåt som inte är bra? För mig handlar det om att inte ge upp utan att först kämpa rejält. Fast om det bara är jag som gör det räcker det inte alltid. Visst har jag fått vika mig många gånger. Det går inte att slåss mot… väderkvarnar…

Nåt som går i ganska mycket samma spår är luncherna på jobbet. Jag ska luncha med arbetskamrater framöver, men för tillfället håller jag mig mest för mig själv. Vilar kropp, främst öron, och själ medan jag läser en stund. Det var skönt.

Vanlig jobblunch.

Tyvärr blev eftermiddagen lång och seg och besvärlig. Jag bara tog slut, var så trött att jag kunde somna stående vid datorn. Ingen bra andra halva av dan, med andra ord. Jag försöker lyssna på kroppen. Klockan 16 gick jag från jobbet hem och la mig på soffan för att vila. Sen fixade jag enkel och snabb kvällsmat – tre kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka.

Enkel och snabb kycklingkorvkvällsmat idag.

Ett meddelande från akademiförvaltningen stressade upp mig rejält, dessvärre. Det ska utföras arbeten i lägenheterna. Under två veckor behöver hantverkare kunna komma in. Bara det att till min lägenhet – och några till – finns ingen huvudnyckel. Man skulle prata med en granne om man inte kan vara hemma och släppa in hantverkarna. Visst vill jag vara hemma, men… precis som mina grannar jobbar jag. Ett par dar per vecka kan jag jobba på distans, det vill säga hemma. Jag kan ju inte ta ledigt från jobbet på grund av hantverkare. Vilka jädra dumheter! Nu hoppas jag att firman som ska utföra arbetet hör av sig i god tid så att en får komma överens och ordna saker och ting.

Resten av kvällen får det bli lugna puckar av nåt slag, troligen läsning och kanske lite The Bay.

∼ ♦ ∼

SJ lägger ner pendeltrafik. Vad ska vi då ha spåren till?

Avslutningsvis… SJ ska lägga ner pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm. Sossepampen i Uppsala är besviken, säger han i lokalblaskan. (Nej, det går inte att läsa artikeln om en inte prenumererar.) Men han älskar att cykla så han kan ju cykla till Stockholm där hans fru bor ibland, tror jag. Jag bjuder på ett gratis tips samtidigt som jag förstås undrar om våra skattepengar ändå ska gå till utbyggnad av fyrspår. Visst finns det andra aktörer än SJ som kan sköta pendeltågtrafik, men ändå. Hur pålitliga har de varit hittills? Nya spår… Så… dumt…

Nej idag var det ingen bra dag alls, sammanfattningsvis. Tunga tankar och tomt inuti, tröttma, knäppa SJ och så beskedet om hantverkare i två veckor. Då kan väl morgondagen bara bli bättre..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.