OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Gårdagskvällen försvann i ett nafs. Jag gjorde faktiskt nästan ingenting och det var skönt. Eller jo. Jag chattade med V om en liten överraskning, bland annat, samt såg första delen av nya säsongen av Morden i Sandhamn. Den serien börjar bli rätt tramsig nu. En del karaktärer är…löjliga.

∼ ♦ ∼

Torsdagsfrukost.

I morse var det mulet, men hög luftfuktighet. Jag var lite wild and crazy och drog inte för gardinerna eller fällde persiennerna i köket innan jag gick. Sen kom givetvis solen. Men när jag åt frukost gjorde jag det i lite halvskumt ljus, nästan så att jag fick tända. Inte riktigt än, men vi närmar oss.

Det blev tröja på och första halvan av vägen till jobbet behövdes den sannerligen. Det blåste en lätt vind och den var kall. Jag passerade korsningen S:t Olofsgatan – Storgatan där det grävs frenetiskt just nu. Jisses så skönt att jag inte bor på Main Street längre. Det såg nästan ut som om det var avstängt ner till garaget. Men jag kan vara ”lugn” – det ska grävas i mina nya environger också. I tisdags hittade jag information om detta från kommunen i min postbox. Det är en parallellgata till Storgatan som ska rivas upp. Där ska bland annat byggas cykelbana. Fan vet hur fotgängare, bilister, bussar och annan trafik såsom transportfordon ska ta sig fram.

Vägarbete i närheten.

Det är fortfarande sommar, på sätt och vis.

På jobbet börjar vi bli allt fler, men det är fortfarande svårt att få tag i folk. Många har semester ännu. Jag har slängt ut en del ”krokar” och vågar inte slänga ut fler. Det känns som om jag då kanske skulle behöva ett ”nät” sen för att fånga upp allt när folk väl ”nappar”.

Även om vi är på väg mot en ny årstid är det också fortfarande väldigt mycket sommar – åtminstone dagtid. Det är ännu grönt ute. Trädgårdarna jag har runt mig är fortfarande gröna och blommande och allén jag går i till och från jobbet, Odinslund, har fortfarande gröna träd.

Jag jobbade förstås idag också även om jag inte fick tag i vissa personer. Det som gör mig mest trött på jobbet – förutom själva gåendet dit och hem – är allt prat och allt surr. Det verkar som om många är ensamma och har behov av att prata. Jag tystnar lite då, faktiskt. Med två möten på förmiddagen och lika många på eftermiddagen, däremellan lunch, blev jag mycket trött. Lunchen var sedvanlig, även om det på bilden nedan ser ut som om jag ska äta en jätteigelkott. Jag åt en fralla med vallmofrön som alltid, den enda macka som enbart har ost, de andra har skunka också.

Jobblunch med boken och en macka som ser ut som en jätteigelkott. Det är en fralla med vallmofrön.

Inte heller i kväll hade jag nåt jag skulle iväg på efter jobbet. Eftersom jag hade tagit fram en matlåda ur frysen i morse slapp jag laga mat – HURRA! Tvättade gjorde tvättmaskinen åt mig, så jag la mig på soffan en stund för att vila före middagen. Krukväxterna fick lite vatten och jag skördade två (2) tomater från en av plantorna på balkongen innan jag åt. Spaghettin och kycklingfärsen hottade jag upp med mina egna tomater, några köpestomater, parmesan och ketchup.

Två nyskördade tomater…

Spaghetti och kycklingfärs upphottad med tomater – egna och köpes – ketchup och parmesan.

I kväll ska jag försöka plöja lite mer i boken jag läser, men den är så otroligt tung och… nästan som en uppsats/essä/avhandling. Det är inget nöje att läsa den, om jag säger så. Det hade varit roligare att gå på visning av jättenäckrosen Victoria i Tropiska växthuset. Fler än jag ville kika på den, fast vi var också fler som inte orkade. Jag hade liksom ingen kraft kvar att trampa upp till jobbet igen eller ens stanna kvar ett par timmar för detta.

Jag har fått brev från vården att jag ska lämna prov ”runt den 2 september”. Provet ska visa hur min ”nya” medicin funkar. Jag gissar att det är ett venprov som ska lämnas (det framgår inte), så jag går till min vårdcentral och gör det. Betydligt roligare var sms:et som aviserade ankomsten av ett bokpaket, tyvärr inte förrän på måndag, dock.

∼ ♦ ∼

Annars funderar jag en hel del. Bara lite på vad som kunde ha varit och vad som kunde ha blivit, mest på det som blev. Det som är. Jag försöker att se framåt, för det är den enda väg jag kan gå. Och det går bra, bättre än jag trodde. Jag vill inte att nån ska se mig när det blir sämre, men jag saknar en hand att hålla i ibland. Min sommar är fortfarande här. Det står emellertid inte på förrän det blir höst.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… den här banken känns inte helt… trovärdig.

Vem har förtroende för Riskbanken???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.