OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

När det är helg får en göra… det mesta. Jag tillåter mig att falla för alla möjliga tänkbara frestelser. Igår kväll, till exempel, föll jag för både godis och appassimento. Och faktiskt, jag lever än idag och mår bra. Eller bra och bra… Jag kan inte skylla värk i högerbenet och hälsporre i vänsterfoten på utsvävningar som choklad och vin. Hjärtat verkar inte må dåligt i vart fall. Långnäsa till senaste kardiologen och leve livskvalitet!

När det är helg får man.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag som vanligt i tid för medicinintag, men jag lyckades inte somna om. I stället gick jag upp och fixade kaffe. Jag gjorde en blandning av det mörkrostade standardkaffet jag har och kaffe från Östgötaslätta. Det blev riktigt gott. Slättakaffet var annars lite… klent. Eller… jag var väl snål med kaffet när jag bryggde sist. 

Jag drack som vanligt på lördagsmorgnarna kaffet på sängen och läste. I morse blev det bokbyte. Jag har nu lämnat Jannica Brandt och kvinnor som slåss för kvinnor vars liv flätas samman av en svart silkestråd. Den senare är en sommarpresent till mig själv som jag ännu inte hunnit läsa; den förra en gåva från vännen FEM och V.

Kaffe på sängen och slutet av boken.

Bokbyte från kvinnor som slåss till kvinnor som knyts samman av en svart silkestråd.

Denna lediga dag hade jag det lite sjåigt – till att börja med. Men bäst av allt är att den slutar med att jag slipper laga mat. Jag är ju på kräftskiva i kväll! (Det här inlägget är därför tidsinställt.)

Uppstigning ur bädden och en stund vid datorn blev en bra fortsättning. (Eller bra och bra… Jag skrev en stund och betalade en räkning.) Ännu bättre blev den här helgen eftersom det var party redan på morgonen. Eller skördefest, rättare sagt. Tre små röda tomater skördade jag från en av balkongplantorna. Och det är fler på gång, både på samma planta och ett par andra. Måtte solen skina på dem!

Lite risig planta men den bär tomater.

Tre skördade jag idag.

Jag hade några saker att fixa, så jag åt frukost ovanligt tidigt innan jag fixade till mig själv och gick iväg på ärenden. Näringsrik var frukosten, för övrigt – jag slukade de tre nyskördade tomaterna. De var söta och goda.

Lördagsfrukost med egna tomater. Dessutom ägg från Aska, fil och kaffe samt Hopptimisten och svartstickarna.

Ärendena gick sisådär. Jag kom till exempel hem med bröd, men mindre (kortare) bröd än vad jag hade tänkt. Och så köpte jag nåt att lämna till värdinnan samt en ny orkidé till mitt vardagsrumsfönster. Den senare var ett helt oplanerat inköp, men jag köpte den för att den var fin och hade ett nedsatt pris. Den som följde med till kräftskivan hade en annan prislapp – och massor av knoppar.

Till värdinnan – en vit orkidé med massor av knoppar.

Till mig.

Eftermiddagen ägnade jag mig åt att vila och läsa innan jag fixade till mig igen (så gott det nu gick) och traskade iväg. Rapport om kräftorna kommer givetvis under morgondagen. Jag kan dock avslöja att det inte bara var premiär för kräftor för min del utan även för passande glada strumpor. När det är helg… får man vara lite fläng.

Premiär!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.