OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Dagarna drar iväg och i morrn är det hemfärd för min del. Jag har stannat en hel vecka och vännerna FEM och Finske Pinnen behöver få vara ensamma. Fast jag har insett att de väldigt sällan är det. De har ju en stor familj med barn och barnbarn och Finske Pinnens alla syskon. Vissa stunder är det som att vistas på Grand Central Station här. Och det är väldigt ovant för mig. Jag säger inte att det är dåligt och fel, men jag har svårt att finna ro ibland. Det är nåt jag måste träna på. Sen när jag kommer hem till mig på Saint Ollie känner jag mig jätteensam ganska snart och det är tyst hela tiden om jag inte pratar för mig själv eller sätter på TV:n.

Snart känner jag mig jätteensam igen.
∼ ♦ ∼

Nybastad och tomatröd (fast det syns inte så bra på bilden).
Igår kväll gjorde jag nåt som jag tidigare, men inte det senaste året, har kunnat göra utan oro: jag bastade. Finske Pinnen bastade också, fast inte samtidigt som jag, förstås. Nån ordning får det vara. Jag vräkte på ordentligt med vatten och det blev hett som i helvetet. Tomatröd blev jag i fejan och över armar och ben. Det var underbart! Efteråt knuffade jag undan oron och mätte hur hjärtat mådde. Och tänk! Kurvan var jämn och fin och pulsen låg på föredömliga 71. Basta ska jag definitivt göra igen. Lika härlig och fin bastu som på Workshop Road finns dock tyvärr inte i Uppsala.
Somliga såg på OS-invigningen – även jag, en liten stund eftersom det fanns en godisskål på bordet. Men jag läste och det blev bokbyte. Jag lämnade fyrvaktarna i Cornwall med ett frågetecken. Nu läser jag ytterligare en second hand-bok som vännen FEM köpte åt mig på Återvinningen, en inbunden utgåva om Alzheimersjuka universitetsprofessorn Alice. Den är liiite för tung, känner jag. Men jag behöver det också, inte bara lättsamma, fiktiva mordgåtor (!).

Jag har lämnat fyrvaktarna i Cornwall och hänger nu med Alzheimersjuka Alice.
∼ ♦ ∼

Lördagsstart.
Klockan var närmare halv ett innan jag kom i säng i natt. Ändå vaknade jag halv sju, i lagom tid för medicin. Sen slocknade jag igen och slumrade ett par timmar till innan det blev läsning och kaffe på sängen.
Det regnade jättemycket i morse, men redan på förmiddagen kom solen och det blev så där tryckande hett igen. En av Finske Pinnens hundrade bröder kom och hämtade honom för bilmek och en son till vännerna tittade in. Det blev en inte så lugn frukost, men så småningom ryckte jag åt mig MVT. Idag kunde jag inte låta bli att förundras över ett namn: Qvintus Brusefält. Hans amerikanare var också… häftig.

Lördagsfrukost med Qvintus Brusefält.
Idag fanns inga direkta planer. Finske Pinnen skulle ju iväg och meka och vännen FEM var trött och ville stanna inne. Jag kände mig också trött samtidigt som jag har svårt att finna ro, som sagt. (Träning på att koppla av…) Bra att ta det lugnt idag eftersom jag har långkörning i morrn. Anna har erbjudit sin hjälp att bära in bordet från bilen till mitt hem när jag kommer fram. Lägenhetsvakten dyker också upp med nycklar och till henne har jag en liten, liten sak. Sen ska jag vara ensam hemma och troligen tvätta. Handla behöver jag också göra och hämta ut mer medicin, men det kan jag fixa på måndag före bankmöte nummer två.
Men hur det nu var blev det en promenad för min del. Det var lagom promenadväder. Jag gick Södra Kanalvägen längs Göta kanal. Solen hade jag i nacken. Jag klev över Treöresbron (FEM har berättat att den heter det!) och gick förbi Platens grav på vägen tillbaka. Det blev fyra kilometer och en dryg timme i friska luften. Jag stannade och fotade, la ut ett par bilder på Instagram. Här kommer några fler (för större bild, klicka på den):
När jag släntrade in på Workshop Road var det en barnfamilj på besök. De hade lagt ägg till oss. Jag blev lovad en del äggen från V:s frigående höns.

Ägg från V:s frigående höns.
∼ ♦ ∼
Framåt kvällningen gick vi upp till stan för att äta. Tyvärr bevittnade vi ett sorgligt dödsfall på vägen dit. I skrivande stund går det inte att låta bli att hålla tummarna för att det är ”nån annan”.
Middag åt vi på Hamnkrogen. Jag ser skillnad på IPA och vanlig ale och det var inte en ale jag fick i mitt glas. Men det slank ner liksom ett glas ripasso och kycklingfilé med strips.
På hemvägen såg vi pelargoner i en fantastisk vädligt röd färg. Sen köpte jag lördagsgodis åt oss. Det var min tur.

Väldigt röda pelargoner. Fantastisk färg.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… jag mår… rätt bra. Mycket bättre än på länge. Vågar jag tro på att jag ser ljuset i slutet av tunneln???

∼ ♦ ∼
Livet är kort.









