OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Hade tänkt stanna i sängen hela dan idag…

Här sitter jag igen och skriver. Det trodde jag inte själv igår. Men jag tar livet inte ens dag för dag utan timme för timme. Och jag vet hur lätt jag skulle kunna avsluta det nu. Det är till att ha makten över sig själv. Jag låtsas att jag har den, i alla fall.

I morse bestämde jag mig för att stanna i sängen och läsa hela dan. Så blev det inte. Ryggen sa ifrån och så behövde jag gnugga bort klister från EKG-plattorna. Jag orkade inte det igår och jag har fått rejäla eksem. Därför blev det ”bara” ett par timmars läsning och sen dusch med skrubb.

Efter varje konvertering, det var den tredje igår, får jag allt värre depressioner, känns det som. Jag har möjlighet att få professionellt stöd från vården, men du vet, kära dagbok, jag kan själv jag också ibland. Och så har jag gott stöd av vissa vänner. I morse ringde vännen FEM upp trots att hon jobbade. Jag fick prata och grina och blev lyssnad på. Den planerade Motalaresan ville jag ställa in. Vet inte var jag ska hitta orken och vem vill träffa mig nu när det inte går att partaja med mig? FEM gav mig några alternativ och då kände jag mig direkt lugnare och tryggare. Jag tror att resan blir av. Eller… jag vill tro det.

Ut på kort promenad idag, här på S:t Olofsbron.

Vännen FEM fick mig att gå ut också. Vädret var av alla sorter. När jag gick regnade det. Sen blev det soligt och jättevarmt. Och på vägen hem regnade det igen.

Den korta promenaden tackade ryggen för, bankkortet gnisslade, men bara lite. Ja, jag var iväg och köpte böcker igen förstås. (Uppsala Bokhandel har pocketrea.) Och lite annat handlade jag. Givetvis glömde jag lappen hemma på köksbänken, men jag kom ihåg allt utom en grej. Det gick bra att gå ut, men jag är väldigt yr och tänkte att det nog är pulsen som inte bara är normal utan ganska låg till och med efter konverteringen. Jodå, så var det minsann. Pulsmätningen visade 66. Sån låg puls har jag inte haft på jag vet inte när.

Två fynd på pocketrean idag.

Lite hemliga paket också.

Böckerna jag köpte, för övrigt, är dels första delen i kommissarie Verhoeven-serien, Pierre Lemaitres bok Irène, dels Bengt Martins roman från 1968 Sodomsäpplet, en kultbok inom svensk HBTQ-rörelse. Boken kom ut 1968 och har tydligt H-tema. Då var det en sensation, för homosexualitet var fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige när boken gavs ut. Och den handlar om tiden när homosexulitet  var kriminaliserat. År 1944 avskaffades förbudet, men det var ändå en högre åldersgräns för två av samma kön att ha sex.

Jag har tagit det väldigt lugnt annars idag, orkar inte mycket. Jag sjukanmälde mig i eftermiddags från och med igår. Många hör av sig och jag försöker svara så ärligt jag kan om läget. Ärlighet är bäst. För några är det emellertid jobbigt. Människor vill gärna jämföra sina krämpor med mina. Sjukdomar har visserligen namn, men hur de känns och upplevs är individuellt. Annas snälla mamma ringde framåt kvällen och hon är så omtänksam att jag blir alldeles rörd.

T gav mig vackra rosor och jag gav T glass med bär.

I kväll var ett besök av en tidigare granne planerat och i morgon eftermiddag tittar en ny granne in. Det är/blir korta besök, för det är vad jag orkar med just nu. Men i kväll var det roligt att få träffa T igen och jag hade i alla fall glass och bär att bjuda på. T hade med sig en bukett röda rosor, de är verkligen vackra och bilden är dålig. Så gulligt! T ska vara lägenhetsvakt om när jag reser bort, för övrigt. Det känns tryggt.

Anna har hört av sig och eventuellt ska jag träffa katterna på söndag. Det kan bli ytterligare en aktivitet, men det beror på tillgång och mående, så den är jag tyst om tills vidare. Jag vill inte bli besviken på utebliven ork eller annat. Livet timme för timme, som sagt.

∼ ♦ ∼

Igår åt jag två ostmackor på sjukhuset och en portion makaroner och kycklingkorv hemma på kvällen. Sopptetrorna är orörda i kylen och håller länge än. I kväll grillade jag kycklingkorv och åt med bröd, räksallad och bostongurka. Det är säkert ingen godkänd kost, men nu är det vad det här köket serverar. Då har jag idag ätit en skål fil med bär och flingor, två mackor (en med ost, en med kalkonsalami) och tre kycklingkorvar med bröd och tillbehör. Eftersom jag hade fikagäst åt jag också glass med bär. Är det för mycket det jag åt dessa två dar?

Kycklingkorv med makaroner var färdigt att värma i micron till onsdagsmiddag…

…och kycklingkorv med bröd fixade jag i kväll.

PS I morrn blir det inte kycklingkorv. Men jag vet inte vad det blir. Jag har tappat matlusten igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.