OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nej! Ingen bild på bok och kaffe på sängen till att börja med. (Och det blir det inte i morrn heller, så vänj dig.) Idag var det dags att göra vuxliga saker typ hela dan. Som att stiga upp tidigt och äta frukost till medicinen. (Vuxliga saker har inget med snusk att göra på min agenda.)

Ingen läsning eller nåt kaffe på sängen i morse, bara tidig frukost och medicin. (Och lite läsning och kaffe vid köksbordet.)

Stucken och det kändes som en kyss i armvecket. Min oro måste jag emellertid bära ensam.

Efter dusch och tandborstning tog jag bilen till min husläkarmottagning. Dan före elkonvertering nummer tre av mitt hjärta skulle jag nämligen lämna prover. Jag hatar att bli stucken, svimmar av nålar och blod. Den enda som kan sticka mig utan problem är S på mottagningen, ungefär. Idag kändes sticket som en kyss i armvecket och blödningen stannade ganska snart efteråt. Inget plåster eller nån tejp som ger brännskadliknande eksem, bara kompress och linda. I höger armveck blev jag stucken den här gången, eftersom det ska sättas infart i vänster och jag ska ligga på höger sida när hjärtat startas om. Nä, jag har ingen större lust och jag känner stor ångest inför morgondagen. Men det ska bara göras. Jag måste vara vuxlig nog att bära min oro ensam, det finns ingen annan som kan lindra den.

Hemma på Saint Ollie väntade disk och bäddning. Frittatan satt bra fast i den ugnsfasta formen så jag var nära att slänga skiten i soporna. Meeen… vuxlig är ordet för dan. Jag skrapade och diskade och till sist blev den ren. Vidare tog jag fram kycklingstekkorv ur frysen för i kväll måste jag laga mat, det gör vuxna. Nån timme före matlagningen skulle jag ha möte med min bankman. Det är bäst att ha ordning på affärerna ifall hjärtat inte hoppar igång igen.

Det var en solig och lagom varm dag även om molnen hopade sig till viss del på himlen. Jag hade stor lust att göra annat än vara vuxlig, men nu är det som det är. Det går inte att skicka en vikarie i morrn. En promenad till Korgtassen för att få ljus och luft (och stävja ångest och depression) fick dock räcka, jag behövde ha lite basvaror.

Men innan jag gick till Korgtassen gick jag faktiskt upp till Clas Ohlson. Där blir jag aldrig mer medlem, även om jag handlar hos dem ibland. Några varor från Insjön säljs där knappast längre. Idag var jag riktigt vuxlig. Jag köpte tre plastlådor till kylen. Lådorna var finska. Det stod på alla möjliga språk på förpackningarna, men inte svenska. Så var det med det. Men skit samma. Jag vet hur de funkar och jag visste vad jag skulle ha dem till. Anna köpte nåt liknande till oss på Main Street för att bringa ordning i vår lilla kyl. Nu bor jag ensam – och har ett mycket större kylskåp. Ändå blir det lätt oordning och jag hittar inte saker och ting. Jag köpte tre lådor i olika storlek till att börja med.

Tre finska plastlådor från Clas Ohlson till mitt kylskåp.

I den största lådan ställde jag burkar med marmelad och sylt.

Marmelader och sylter i största lådan.

I den mindre lådan har jag röror, såser och kryddsmör.

Röror, såser, kryddsmör med mera i den mindre lådan.

Den minsta, smala lådan härbärgerar tuber (senap, kaviar, typ).

Låda med tuber som senap och kaviar och sånt.

Vi får se om det blir fler lådor så småningom. Jag gillar att de är genomskinliga så att en kan se vad som finns i dem och att de har handtag. Där är de lätta att dra ut så att en får total överblick av innehållet. Det finns lock att köpa till, men det kändes onödigt för min del.

∼ ♦ ∼

FEM och jag i mars 2024 på en utflykt till Ulva.

På eftermiddagen förökte jag ta det lugnt och koppla av fram till bankmötet. Jag hängde över en bok och dokumenten inför mötet. Sen behövde jag en glassfika (inte helt vuxligt med glass…). Några kompisar hörde av sig idag. De har annars varit tvärtysta hela semestern. Eller… de har väl gjort roliga saker med sina familjer och respektive på sin semester. Jag har varken familj eller respektive och har mest varit hemma. Tur att jag trivs här! Kompisar, familj och respektive hade jag behövt extra mycket veckorna före konverteringen. Men nu är det som det är. Det råder brist på somliga. Och vännen FEM kan inte bära alla mina bördor. Bördorna måste jag bära själv. Många lovar runt, men håller tunt. Jag har lärt mig vilka de är och blir inte ens besviken längre. FEM är den enda jag vet som finns där när det stormar. Den jag kan ringa mitt i natten om det behövs. Trots att hon har sambo, tre barn, tre barnbarn och två bonusbarnbarn. (Sambo och barn är vuxliga, förstås.) Ett par andra vänner hjälper på andra sätt och bryr sig, vill jag dock tillägga. Även Anna hörde av sig i kväll och det betyder mycket för mig.

Glassfika med familjen.

∼ ♦ ∼

Jag hängde som sagt över en bok – eller två – under eftermiddagen. Böcker är ju min familj och det är med dem jag reser. Det blev till och med bokbyte igen. Nu har jag lämnat Skottland och dess jaktstugor för ett hotell, troligen i Kanada. Det är dags att läsa på engelska, dessutom.

Bokbyte och litterär resa från jakttugor i Skottland till ett hotell i Kanada.

∼ ♦ ∼

Jag har haft mitt bankmöte och av nån förbannad anledning blev jag väldigt uppstressad. Det var dumt, jag borde ha blivit kolugn. Men hela jag är i uppror idag inför morgondagen, så egentligen är jag inte förvånad. Vissa åtgärder har jag gjort nu i kväll angående ekonomin. Om cirka två veckor ska vi ha nästa möte för nästa åtgärd.

Så lagade jag mat. Stekte min kycklingkorv och kokade mina makaroner. Det blev en matlåda över. Kanske vill jag äta den i morrn, annars har jag tänkt mig soppa då efter sjukhusbesöket med narkos och skit. Om jag kommer därifrån…

Tisdagsmiddag med kycklingkorv, makaroner och familjen.

∼ ♦ ∼

Tänk i morrn vid lunchtid har halva min sommarsemester passerat. (Fast… jag har inte semester i morrn, jag tänker sjukskriva mig eftersom jag ska in på sjukhus med hjärteländet.) Det kanske inte kommer nåt inlägg i morron, kära dagbok. Vem vet om det nånsin kommer nåt mer skrivet av mig? Ingen. Ingen kan säga säkert. Nu ska jag packa ner lite nödvändigheter i min rygga och därefter förbereda andra saker inför morgondagen. Försöka agera vuxligt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.