OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev en eftermiddag och lite kväll på stan igår. Anna och jag hade tidigare sagt att vi skulle dricka gravöl efter lägenhetsförsäljningen. Tiden har gått och igår var sista möjligheten på Annas semester – hon reste bort idag och börjar jobba på måndag. Dessutom hade jag ju hittat böcker som var hennes och som jag ville lämna över. Så när hon ringde och föreslog en öl och en tidig middag på stan nappade jag. Ölen tog vi på Happy Duck (<== finns bara på Fejan och dit länkar jag inte eftersom jag själv inte finns där) och där satt vi faktiskt inomhus, vid öppet fönster dock. Vädret var skumt. Mulet, regn i luften, blåsigt, inte jättekallt. Fast tyvärr inget riktigt utesittarväder. Jag tog en ale och nötter och vi satt och pratade och spanade på folk. Lustigt nog har jag väl knappt varit nere på stan på hela semestern.

Ale, nötter och spaning på gång.

Vi resonerade lite hit och dit om var vi skulle äta. Grekiskt kunde vi tänka oss, men se där var webbplatsen inte uppdaterad – Costas hade semesterstängt. Jag fattar inte att det ska vara så svårt för företagare att ha webbplatser som visar aktuell basinformation.

Vi hamnade på Basilico och där hade faktiskt ingen av oss varit tidigare. Den restaurangen har en webbplats med stavfel och en massa rörliga bilder som kastas emot tittaren och gör en snurrig i bollen. Men mat och vin var väldigt bra. Vi satt på uteserveringen under tak. Vi delade en flaska chianti. Till förrätt åt vi vitlöksbröd med parmesan, till huvudrätt pasta med friterad kyckling. Jag åt nån chokladhistoria till dessert. Maten var ganska enkel. Jag gillar när det inte är tillkrånglat och avskyr när en får gissa ingredienserna. Dessutom var maten god, från början till start. Jag behövde bara peppra lite. Vinet hade bra temperatur och det ger förstås pluspoäng. Notan inklusive dricks slutade på 1 300 spänn och den delade vi på.  Hit går jag gärna igen!

Vi hamnade på Basilico.

Vi delade en flaska chianti.

Vitlöksbröd med parmesan var gott…

…liksom pasta med friterad kyckling.

Chokladdesserten var perfekt!

Magen blev förstås upprorisk efteråt, men jag var hemma vid 20.30-tiden och magen lät mig behålla allt.

∼ ♦ ∼

I morse hade jag ställt larmet ifall att – jag skulle ju på besök i vården. Jag vaknade före larmet ändå, trots att jag var trött. Det blev en knapp timme med läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp för tidig morgondusch och frukost. Tänk att en kan vänja sig vid det ljuva livet så snabbt, det är ju mindre än två veckor sen jag jobbade och klev upp 5.45 varje vardagsmorgon och bara skuttade ur sängen…

Det blev en liten stunds läsning och kaffe på sängen…

…innan tidig frukost med Hopptimisten och Isgudarna.

Mitt planerade besök i vården gick bra. Däremot gick det mindre bra på labbet. Varken labb-assen den biomedicinska analytikern/undersköterskan eller jag vågade chansa. Proverna innan elkonverteringen av mitt hjärta ska vara färska och tagna dan före konverteringen. Detta innebär att jag måste till mottagningen igen nästa vecka. Då blir det två tidiga morgnar som jag ska iväg den veckan. Idag tog jag bilen och det gör jag förstås nästa gång också. Till konverteringen går jag, för jag ska sövas och varken kan eller får köra bil efteråt. Jag ska vara på plats redan klockan sju, men det brukar vara skönt med en promenad innan. Sen blir jag däremot hämtad i bil när jag har vaknat och hjärtat slår som det ska av snälla vännen Mimmi. Det känns också skönt.

I väntrum nummer ett…

..och i väntrum nummer två.

Vädret är fortsatt skumt, men idag är det mer kvavt. Jag ringde Annas snälla mamma för att bjuda över henne på fika, kanske i helgen. Hon var och handlade och vi kom överens om att jag skulle ringa henne i kväll. Sonen med fru är på besök i Sverige och barn går ju alltid före såna som inte tillhör familjen – särskilt när barnen bor utomlands. När jag får fikagäst berodde delvis på när sonen ska besöka sin mamma. Och det besöket får hon i morrn. På lördag ska hon träffa sina systrar. Själv ska jag träffa en författare jag gillar på söndag, i samband med att hon är på tillfälligt besök i Uppsala under helgen. Summa summarum, på måndag eftermiddag kommer Annas snälla mamma hit och fikar.

∼ ♦ ∼

Idag fick jag höra att jag ser lycklig ut. Och jag är lycklig, för det mesta. Det är bara när jag känner att jag inte hör till nånstans som det kan svida inuti. Men jag har i princip accepterat det ensamma livet, mer än jag har accepterat mitt kassa hjärta. Ensamheten är som den är, hjärtat likaså. För hjärtat tar jag medicin och får behandling. För hjärtat finns ingen bot. Det finns det inte för ensamheten heller. Det finns inget slut på den förrän hjärtat har slutat slå.

Så då behövde jag beställa några familjemedlemmar på nätet. Det blev fyra böcker, alla till rabatterat pris. Först ett signerat ex av Hundra dagar i juli av Emelie Schepp, en bok som kommer ut först i början av september samt Vedergällningen av Lotta Lundh från Adlibris…

…och från Bokus Den sista utposten av Mari Jungstedt och Lost & Found av Kathryn Schulz.

∼ ♦ ∼

Det känns ibland som om jag leker vuxen, framför allt när jag lagar mat. Jag är inte nån som står naturligt i köket eller vid spisen och trollar fram fantastiska middagar. Det är bara urtrist. Men jag gillar att äta god mat. Idag serverade jag mig tvårätters. Först en sillassiett med tillbehör inklusive en halv öl och en och en halv nubbe. Detta gjorde jag i smyg för Hopptimisten, för han vet att jag måste ta det lugnt med alkoholen inför konverteringen. Huvudrätten bestod av stekt lax, jasminris och hollandaisesås. Till detta ett glas av GW:s riesling. Då hoppade han fram, Hopptimisten.

Sillassiett med tillbehör till förrätt…

…och lax med ris till huvudrätt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag är det min mammas födelsedag. Hon hade kunnat leva. Då skulle hon ha fyllt 89 år. Hon blev 81 och jag var inte hos henne på hennes sista födelsedag, skuldkänslor jag får leva med. Att födelsedagsfika med henne idag är inte precis som att göra det i verkligheten.

Födelsedagsfika med mamma.

Jag bjuder på en större bild av en av mina favoritbilder av min mamma. Hon är runt 15 år på bilden. Och nej. Som synes har jag inte ärvt nån skönhet från mödernet.

Mamma runt 15 år. Idag skulle hon ha fyllt 89.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.