OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det var lite svårt att komma till ro igår kväll – det var ju så varmt. Men lite smått gjorde jag i alla fall. Bland annat rev jag runt bland fotoalbumena, för att leta efter fler foton på min mormor. Tyvärr hade jag ingen framgång. Det är verkligen så att det saknas fotoalbum. Jag vet att min morfar hade tre album som jag nu inte hittar. Ja ja, inget att göra nåt åt. Utöver det gjorde jag mina räkenskaper också. Jag tyckte att jag hade så många räkningar och nu är nog alla räkningar som har med flytten och inköp i samband med den betalda. Jag har kommit ikapp. Nästa månad blir det mer normala räkningar, inte som den från min bredbands- och mobiltelefonileverantör som var jättehög för att den innehöll bredbandsavgiften för både maj och juni och mobilabonnemanget. Det blev lite saftigt, men bara att betala och se glad ut. Leendet var mera en grimas. Samtidigt förvånar det hela mig för att jag har mer kvar på kontot nu än jag hade när jag var sambo. Det handlar kanske mest om att jag lägger mina pengar på andra saker numera.
Till sist slog jag ner rumpen i fåtöljen och läste ut deckaren från Göta kanal. Bokbytet var bestämt som tidigare. Jag läser nu en av de fyra böcker jag köpte till mig själv i sommarpresent, en uppväxtroman om en gay kille i Glasgow. Kapitlen är ganska långa och boken känns lite tung. Kanske var det helt fel val nu när jag ska ha semester. Samtidigt är det ju då som en har tid för den här lite mastigare litteraturen. Det funkar säkert.
∼ ♦ ∼
Fredagen bjöd på sol och värme direkt från start, men det hade aviserats regn från lunch. Jag tog det lugnt på morgonen, vägning, dusch, hårtvätt och frukost med familjen. Idag jobbade jag hemifrån och skulle inte iväg. Jo, till optikern för att boka tid för utprovning av terminalbrillor, men jag hade inga tider att passa mer än till morgonmötet och jag skulle inte upp till jobbet.
Dagens första jobbmässiga överraskning var att jag tydligen har disputerat och blivit doktor och som sådan blivit inbjuden till en internationell konferens i Japan i oktober. Jag fick skratta lite, för jag är inte doktor och jag ska inte till Japan i höst. Vem vet om jag ens lever i oktober.
Att jobba hemifrån har både för- och nackdelar. Bland nackdelarna är att jag inte har samma snabba tillgång till arbetskamraterna. Fördelarna är att det är tystare hemma och jag kan jobba mer effektivt. Nu kände jag mig inte så effektiv så här sista dan före fem veckors semester, men… Jobbar jag hemifrån kan jag också köra tvättmaskinen. Det gjorde jag inte idag, för det behövdes inte. En nackdel är att jag inte kan stå och jobba som jag gör på jobbet. Då får jag ta många mikropauser. Idag blev det strykning. Då måste jag stå upp. Högen var stor, så det var perfekt att stryka i omgångar. Sen kunde jag sitta vid datorn och då och då lyfta blicken till min gröna, härliga utsikt genom arbetsrumsfönstret.
Efter morgonmötet, lite mejlerier och annat traskade jag iväg upp till närmaste optiker som min arbetsgivare har avtal med. Just den kedjan har typ tre affärer i stan. Smidigt för mig att det bara var tio minuter att gå. Det var sååå varmt och ryggsäcken, som jag hade rekvisition och brillor i, skapade en våt rektangel på ryggen. Men jag bokade tid för såväl koll av linser (betalar själv) som terminalglasögon. Det blir i början av september. Perfekt, för då är jag på jobbet igen och har jobbat ett tag. Vem vet, dessutom, om synen hinner ändras under sommaren. Jag är nöjd, jag ville inte ha en tid nästa vecka.
På vägen tillbaka hoppade jag in på Myrorna som öppnat på nytt ställe på Vaksalagatan. Jag är inte imponerad. Det var som att komma in i en vanlig klädaffär med hög musik skrålande ur högtalare. En gång i tiden hade Myrorna till och med möbler till försäljning. Och den fina bokavdelningen är ett minne blott. Det var liksom… hipt och målgruppen var helt klart inte toffeltanter utan ungdomar. Nej, hit går jag inte mer – trots att de hade en likadan köksgris som jag har.
Jag hoppade in på Korgtassen i stället och köpte en glass som jag slukade sista biten hem.
I kväll ska jag träffa vännen Mimmi och vi äter middag när det här inlägget publiceras. Men jag kom ihåg att väga mig i morse, vilket ju var flera veckor sen. Jag nådde min målvikt i maj och det var jag stolt över. Jag är inte lika stolt över att jag har gått upp fem (5) kilo sen dess. Men… under semestern tänker jag inte hålla igen. Magen är som den är och vikten går upp och ner. Just nu upp. Inte så bra, men jag tillåter mig – så länge jag mår bra. Jag får vara en liten gris för tillfället jag också.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.