OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det gäller att sysselsätta sig med lagom aktiviteter. Jag får inte ha för mycket på gång och inte heller för lite. För mycket stressar hjärtat, för lite likaså eftersom det ger ångest. Lördagskvällen blev bra – förutom att jag återigen svullade för mycket. Nu måste jag lägga band på mig. Ja, jag har bevisat för mig själv att jag kunde nå min målvikt, men jag vill inte slösa bort det ”arbetet” på nolltid och bli en tjockis igen. Det syntes på hjärtfrekvensen, som var högre än de senaste dagarna, men ändå precis under 100 och godkänt. Igår åt jag godis och ostar och tog ytterligare ett glas vin, men i vart fall glufsade jag inte i mig några snacks.

En gedigen ostassiett.

Jag avnjöt detta samtidigt som jag såg en finsk kriminalserie på TV4 Play. Riktig bra är Svart ljus! Huvudkaraktärerna är polisen Anna Valli och hennes lärare/författare till man Henrik. Temat är hur långt föräldrar är villiga att gå för att skydda sina barn. Jag har sett fyra avsnitt av sex och tänkte se de två sista i kväll. Rekommenderas!

Svart ljus är en finsk kriminalserie i sex delar som jag rekommenderar.

∼ ♦ ∼

Kaffe i söndagsmuggen och Anders Tegnell i sängen.

I morse vaknade jag runt halv sju. Jag kände mig ganska utvilad, för även om jag höll mig vaken till midnatt sov jag riktigt bra. En gång hade jag känning av kramp i en fot, men krampen försvann ganska snabbt när jag hade rest på mig och jag kunde somna om. Vid halv sju klev jag i alla fall upp och tog medicinen och ett glas Pro Viva. Det funkar, jag behöver inte äta. Skönt för då slipper jag upp och studsa på helgerna. Men givetvis kunde jag inte somna om, så sen fixade jag kaffe och tog med in till sängen. Även denna morgon delade jag säng med Anders Tegnell. Eller boken av/om honom, för den som är petig.

I natt tycks det ha regnat en del, men förmiddagen bjöd på sol. Jag har packat det mesta inför veckans kommande tripp, men det är svårt med tanke på vädret. Jag vill inte frysa, inte heller svettas och jag vill vara lite finklädd men inte alltför snofsig.

Vidare har jag gått igenom mina räkenskaper. Det kostar att flytta, men det fattar väl alla? Nu har jag äntligen (?!) fått alla räkningar och kan från och med juli se fram emot en månad med normala siffror på fakturorna.

Men sitta inne en hel ledig dag går inte. Jag hade dessutom ett par… åtaganden: köpa sill och köpa en present. Bilen fick följa med och shoppingen blev lyckad. Sillen ska med mig ut och resa i midsommar och det ska även presenten. Tills vidare står den förra i kylen. Jag hade också turen (!) att hitta de svårlokaliserade favoritbågarna – Stiltonbågar, the deluxious little mastercheez.

En present till en tjej…

…och bågar till mig.

Vädret var fortfarande skapligt och när varorna var upp- och inplockade gick jag ut på tur i närområdet. Jag slank in till Lotta på Uppsala Antik och Vintage. Där hittade jag en Verecoskål för en hundring. Den blev en perfekt kompis till min Duralexskål. Duralexskålen fick jag av mamma förra gången jag separerade. Nu när mamma inte längre är i livet fick jag själv köpa en separationsskål.

En Verecoskål för en hundring…

…blev en perfekt kompis till Duralexskålen jag fått av mamma.

Efter skålandet telefonerade jag med två kompisar på raken. Ibland måste en vara effektiv. Det blev inga jättelånga samtal, men jag hade en del frågor och en del att säga. Jag räknar med att vi ses snart, antingen här eller där. Söndagsfikat gick av stapeln med Anders T. medan jag grunnade på var i h-e jag har lagt ett visst kuvert. Det låg inte där det borde. Nån som är klärvoajant får gärna hjälpa mig hitta skiten.

Söndagsfika med Anders T.

Bokbyte från en pandemibok till en avslutande del i en norsk deckarserie.

Innan jag satte mig till bords för söndagsmiddagen (det känns som om jag äter hela tiden!..) blev det bokbyte. Pandemiboken var mycket intressant, men fick inte högsta omdöme av mig. Nu ska jag läsa en norsk deckare, Karin Fossums senaste i Konrad Sejer-serien. Det sägs att Där döden väntar ska vara den avslutande delen i serien.

Jag tror att jag har läst alla böcker i serien, men jag tror också att en och annan bok saknas rent fysiskt i mina bokhyllor. Detta måste givetvis undersökas och om det finns ”hål” behöver det justeras.

Söndagsmiddagen hette friterad kyckling med ris och chilimajonnäs. (Jag anspelar på min pappa som ibland kunde fråga min mamma vad maten hon serverade hette. Notera att han inte var född i Sverige.) Min servering lämnar ett och annat att önska. När jag skulle hälla upp maten på tallriken föll en del av den utanför – därav det slafsiga utseendet. Annars var det gott. Och ja. Det var grönsaker i riset.

Slafsigt serverad söndagsmiddag, men god.

Nu ska jag titta på de två sista delarna av Svart ljus. I morrn är det arbetsvecka igen, men den är en dag kort på grund av midsommarafton.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.