OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev inte många knop gjorda igår kväll. Jag är rejäl sänkt av infektionen/allergin, värmen och hjärtstrulet. Men jag försöker att inte deka ner mig och älta detta för mycket. Jag är så glad och tacksam för mitt nya hem där jag trivs jättebra. Grannarna verkar vara normala, det är bara några barn ovanpå som har springtävlingar då och då. Det får man stå ut med. De springer ju inte om nätterna. Igår när jag kom hem hälsade en granne på mig när vi var på väg in i porten. Han undrade om jag var den nyinflyttade. En man, kanske något äldre än jag, trevlig. Man behöver inte ha mer kontakt än så med sina grannar, lite lagom socialprat. Men två andra grannar jobbar på mitt jobb (andra avdelningar) och en annan granne som jag också känner lite grann har jobbat på mitt jobb.

Efter en stunds vila på soffan och kvällsmat blev det bokbyte. Hopptimisten och jag kör på det sniggorange temat. Det blev byte från en historisk deckare jag fått för recension till en historisk roman jag också fått för recension. Vid kvällskaffet och medan jag manglade fötterna i fotmassagemaskinen började jag läsa den senare. Även där är förväntningarna mycket höga.

Bokbyte från en historisk deckare till en historisk roman…

…allt i sniggorange.

Om jag hade mått bra igår kunde jag ha firat mig. Det var nämligen 15 år sen jag började blogga på WordPress. Tänk vad åren går… Och många har försökt stoppa mig och censurera mig. Somliga har försökt bestämma vad jag ska skriva om. Jag medger att jag var naiv och oförsiktig och rätt taskig i början. Men jag var inget troll, jag var öppen med vad jag tyckte och tänkte. Idag väljer jag mer noggrant mina strider.

Igår hade jag bloggat 15 år på WordPress!

∼ ♦ ∼

Frukost med Hopptimisten och Gesällen, med nyss svald ny medicin.

I morse vaknade jag tidigt och var varm. Det var extra skönt att duscha och tvätta håret. Och så tog jag min första tablett av den nya medicinen. Den ska tas till nåt ätbart. Tidigt blir det givetvis fil. Kära dagbok, håll gärna en tumme för att biverkningarna inte blir för svåra! Det var märkligt men kändes bra att Anna var den enda som hörde av sig igår och frågade hur det hade gått på hjärtmottagningen. Man behöver inte vara ett par för att bry sig om varandra och vi har ju en historia om 16,5 år tillsammans. Det klipper man inte bara.

Tulpaner jag passerade på min morgonpromenad upp till jobbet.

Men nu är jag på väg mot nya mål, för i morse uppnådde jag ytterligare ett av mina mål: min målvikt. Jag har gått ner ett kilo och nu väger jag det jag hade satt som mål för ungefär 1,5 år sen. Att gå ner långsamt i vikt känns mer hållbart. Och nej. Jag går inte ner i vikt för att jag tror att jag ska bli snyggare utan mest för hjärtats, ryggens och fötternas skull. Kroppen måste orka ett tag till. Nöjd är jag också att promenaden upp till jobbet på morgonen tog 23 minuter. Det är bara tre minuter längre än från Main Street – och ändå gick jag långsamt!

Vilka är mina nya mål då? Ett som jag har haft sen min hjärtsjukdom upptäcktes är att bli så frisk att jag blir medicinfri. Det är ett högt satt mål, jag vet, och troligen når jag det inte. Men det är värt att kämpa för!

Idag var det ganska fredagsavslappnat på jobbet, men ändå ovanligt mycket folk på plats. Jag blev tipsad om att facket delade ut frukost-/lunchpåsar. Perfekt för min lunch, jag kompletterade bara med ett köpe-ägg och gratis varm choklad (jag är frusen, ja).. Dagens lunch kostade därmed bara fem spänn. Den snåle slog till. Tänk, igår fick jag en påse med en paprikaplanta och idag en påse med lunch.

Igår fick jag en påse med paprikaplanta, idag lunchpåse från facket.

Jobblunch från facket – förutom ägget och den varma chokladen.

Belöningen för att ha klarat att jobba en hel dag (nästan) på jobbet.

Dagen rent jobbmässigt bjöd inte på några större grejor för min del. Mitt fokus var att hålla mig på benen. Jag kände mig rätt svag, men var osäker på om det berodde på medicinen, hjärtat eller infektionen/allergin. Jag fick växla om stå och sitta vid skrivbordet, vilket inte är så bra för ryggen som knep till igår.

På eftermiddagen belönade jag mig med en rejäl glasstrut för att jag hade klarat av att jobba en hel dag på jobbet. Och när en har hosta lenar glass gott i strupen. Nånstans kvart över tre på eftermiddagen loggade jag ut, plockade ihop min utrustning (ska jobba hemifrån på måndag) och gick hem.

Hemma packade jag upp jobbryggan och slängde mig på soffan en stund innan jag gick till Korgtassen för att handla. Som du förstår, kära dagbok, hamnade bara en massa nyttigheter i varukorgen (NOT!).Passade på att göra ett apoteksärende, som jag glömde igår, också.

I kväll åt jag den sista kycklingpastan till middag. Senare kan det bli nåt snacksigt eller nån ostbit. Men det är inte så säkert. Jag är trött och ämlig och ska främst försöka vila och ta det lugnt.

Kycklingpasta tredje dagen.

I morrn ska jag åka ett par ärenden med Anna, troligen. På söndag hämtar flyttfirman kartongerna. Jag ska som sagt mest försöka ta det lugnt, men kanske möjligen bara stuva om i några skåp och/eller ekbyffén. Jag har hela helgen på mig – eller resten av mitt liv.

∼ ♦ ∼

Dagens gladaste nyhet: I slutet av september kommer nästa Gamache-deckare, En bättre man, ut på svenska på Modernista. Det är den femtonde boken i serien. Idag blev jag lovad ett recensionsexemplar! Louise Penny har skrivit ytterligare delar i serien och i oktober kommer den tjugonde delen ut i Kanada, USA och Storbritannien. Jag hoppas nån snabb översätter.

Den här ska jag få recensera när den är tryckt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.