OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Söndagssoftning.
Jo då. Jag softade på söndagskvällen. Två svåra sudoku löste jag, jag läste ett par kapitel och jag åt några Dumlekolor som råkade hamna i varukorgen när jag var och handlade. Det är svårt att koppla av stundtals för mig. Jag vill inte sitta och grubbla på sånt jag inte kan förändra. Men det är nog också så att jag måste sätta mig ner, tänka och inse att jag faktiskt lever ensam nu. Det blir en bra träning med två veckor på Main Street innan mitt flyttlass går till nya hemmet.
Jag är glad för Annas skull att hennes flytt gick bra. Sen kommer vi hela tiden på saker, både hon och jag, som involverar oss båda. Hittills har vi löst saker utan några större problem. Förnuft och känslor samarbetar också. Det känns bra.

Kattgodisskålen i översta högra skrivbordslådan innehåller fortfarande några bitar.
Men i morse kändes det riktigt skumt. Inga kissar att utfodra, inga små tassesteg och strykningar kring benen. Ingen som pep eller krafsade på skafferidörren. Lustigt nog har jag inbillat mig i helgen att jag har hört katterna i lägenheten. Här finns inga djur, förstås (inte ens dammråttor). Den här måndagsmorgonen fanns inga mjuka pälsar att stryka, inga håriga hjässor att pussa eller söta små öron att viska goseord i. Inga fyrbeningar som kom och kollade vad jag åt till frukost. Inga kissar att smyga åt kattgodis när jag skulle gå – det var nog det märkligaste. Och Annas ord om att Citrus skrek hela vägen i taxin från Main Street till deras nya hem gjorde att det knep rejält i mammishjärtat. Jag har svårt att glömma orden, de poppar upp hela tiden. I översta högra skrivbordslådan finns en kattgodisskål med några bitar kvar. Vem ska nu få dem?
Jag åt min frukost med tänt ljus, mest för värmens skull. Det är skitkallt och blåser nordan. Svårt att tänka sig att det är slutet av april. Jag hade tänkt stanna och fota på vägen, men det var så jäkla kallt att jag inte pallade ta av mig handskarna.
Det såg glest ut i jobbkalendern, men det visade sig vara mina förhoppningar. Dan fylldes snabbt på. Som vanligt inleddes veckan med ett avstämningsmöte följt av veckomötet för min arbetsgrupp nån knapp timme senare. Sen var det nästan dags för lunch. Idag hade jag lunchdejt med två arbetskamrater från en annan avdelning, tillika goda vänner. Det var bra det, för då fick jag i mig ordentlig lunch (tonfiskwrap) plus dessert (banan och liten kexchoklad) så att jag bara behövde äta nåt lätt på kvällen.
Arbetsdelen av måndagen avslutades med ett webbinarium i över en och en halv timme om klarspråksstandarder. Till det skulle börja hasade jag i motvind (iskall nordan) till Main Street och satt där och lyssnade och tittade via Zoom. Jag kanske inte var helt rätt målgrupp för webbinariet, men det var ändå intressant att få en inblick i Svenska institutet för standarders, SIS, arbete.

Intressant webbinarium även om jag inte var helt rätt målgrupp.
∼ ♦ ∼

Spartanskt? Frugalt? Äh, min kvällsmat var tillräcklig. Notera grönsakerna, till exempel.
Idag har jag mått nästan oförskämt bra. Hjärtat skuttade aningen för vilt i morse och jag var betänksam när jag skulle äntra Carolinabacken. Men flimret la sig under förmiddagen och jag har känt samma ovanliga, ovana lugn som jag kände i helgen i min thorax. Luttrad funderar jag lite om det kommer ett bakslag och i såna fall när.
Jag har ätit en lätt kvällsmat – kaffe och två mackor. Det kan se… spartanskt och frugalt ut (googla om du inte förstår dessa vackra ord), men synd är det inte om mig. Notera grönsakerna till! Dessutom tryckte jag i mig en och annan Dumlekola under webbinariet.
Planerna för kvällen är att ägna mig en del åt litteratur. Ladda mig lite. Här på Main Street råder tystnaden. Det gör den inte på jobbet. I morrn eftermiddag har vi dessutom nätverksträff. Då blir det massor av prat.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.










Jag förstår att det måste kännas tomt, även katter är sällskap som man saknar..
Skönt att det har flytit på i övrigt och att kroppen håller sig i så bra läge som möjligt ❤
GillaGilla
Ja det är tufft med katterna, ingen att prata med, ingen som vill ha godis, bus och gos. 😥
Annars känns det bättre än förväntat.
GillaGillad av 1 person