OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I morse vaknade jag och kände mig väldigt ledsen. Min egen tolkning av känslan är att den beror på att jag för tillfället gör mycket för sista gången. Igår morse var det sista gången jag sjöng födelsedagsdagssång och kom med födelsedagsbricka till Anna, till exempel. Den här morgonen var det nåt så banalt som att jag vägde mig på Annas våg för sista gången. Från och med nästa fredag väger jag mig på min gamla analoga våg. Den visar förstås enbart vikten.

Ganska vettig frukost.

Siffrorna för i morse visade en viktnedgång på 700 gram. Fettprocenten i kroppen hade däremot ökat med hela 2,3 procent. Muskelmassan hade minskat lika mycket. En tiondel hade bentätheten minskat. Det kan bero på att jag har gått lite mindre, men igår tog jag över 13 500 steg… BMI hade minskat med två tiondelar. Mängden vatten var 1,6 procent lägre än för en vecka sen. Ganska logiska siffror med tanke på hur mycket snask jag har ätit.

Efter vägningen åt jag sedvanlig frukost och den är ganska vettig: fil med hallon, banan, torkade tranbär, kanel, honung och flingor med röda bär. Kaffe till – två muggar – och en stunds läsning. Dock inget tänt ljus, det behövdes inte i morse. Efter frukosten sveper jag alltid ett halvt glas ProViva svartvinbär, för C-vitaminens skull.

Ledsenheten och det tunga sinnet höll i sig. Det brukar hjälpa att jobba, men det gjorde det inte idag. Kanske berodde det på att Stora A inte var här utan på egen utflykt i vården. Det är en person i vars närvaro jag kan må bra av.

Det brukar också hjälpa att promenera – och det gör jag ju till och från jobbet. Både i morse och i eftermiddags var det dessutom ljust och soligt och ganska varmt. Jag stannade en stund för att fota vid floden på morgonen, men till och med bilderna blev ledsamma.

Träd och staket vid floden.

Fyrisån låg spegelblank.

Det var väldigt lugnt och folktomt på jobbet idag. Faktum är att jag var ganska ensam på plats en god stund. Sedan trillade några arbetskamrater in. Jag hade fått en översättning av min senaste artikel och ägnade en stund åt att lägga in texterna. Bilden hade däremot inte levererats igår, så den fick jag påminna om. När den kom kunde jag publicera artikeln på vårt intranät. Övrigt på dagsagendan var bland annat korrekturläsning. Och så blev jag glad att datumet för en avtackning ändrades till ett datum när jag inte är på sjukhus!

Lunchavbrottet mitt på dan kändes välkommet. Jag var hungrig. Idag åt jag i sällskap av min bok på gång. Den är så bra! 

Jobblunch med litterärt och bra sällskap.

Böcker är fina vänner. Mina tre födelsedagspresenter, som jag nätshoppade häromdan, levererades idag. Jag ska slå in dem så att jag får tre paket att öppna på födelsedagsmorgonen. Så löjlig är jag.

Det sista (?) orange paketet till Main Street…

…med dessa tre böcker.

En debutbok på runskrift.

Utöver det läste jag om nåt spännande som en student vid Uppsala universitet, där jag jobbar, har skrivit. Magnus Green, som i vanliga fall skriver en masteruppsats, har debuterat med boken Drömvist – på runskrift. Det låter väl spännande, kära dagbok?

Hjärtat levde rövare i bröstet, mest på förmiddagen. Jag vet ungefär varför och det handlar om att det inte var nån bra dag och jag var ledsen. Hundra miljoner gånger försöker jag trumma in att det blir bättre – bara inte just nu. Jag måste lära mig att tagga ner.

Det är en del saker jag grubblar över och vissa personer jag stör mig på. Men snart behöver jag inte bry mig. Det är skönt att ha goda mänskliga vänner som bryr sig om och som kan tala om för mig när jag gör tokigheter, tänker galet eller har dåligt samvete av fel skäl. Allting löser sig, det är bara förändringen som är… smärtsam för kropp och själ.

Idag borde jag ha träffat nån kompis efter jobbet, men det gjorde jag inte. Jag gick till Main Street, tömde diskmaskinen och gav katterna mat innan jag gick och köpte mig nåt gott att tugga på. Nästa fredag ska jag träffa en kompis – när arbetsveckan är slut och jag är nyklippt. Jag fasar för att gå ”hem” den kvällen. Det är första gången på sex år som jag är ensamboende då. Men nu har jag klarat av att vara singel sen nyårsdagen efter ungefär 16 och ett halvt år, så jag ska väl fixa att bo ensam igen.

I kväll hänger jag med dessa två puddingar. Jag är säker på att ostbågar får fart på dem, i alla fall handjuret. Det blir sista fredagen med Tisslingarna.

Handjuret (Lucifer) orkade knappt hålla ögona öppna.

Hondjuret (Citrus) var också tämligen trött.

∼ ♦ ∼

Jag har fått en kommentar av nån som tror sig känna mig. Det är en kommentar jag inte tänker publicera, inte ens citera. Men personen har helt fel vad gäller mitt jobb, mitt kärleksliv och min hälsa. Det var så… fantastiskt dåligt att jag nästan skrattade.

Dålig kommentar fick mig nästan att skratta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.