OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Lucifer och Citrus vill båda vara på min pläd.

Trist och tung torsdag. Citrus ville gärna komma in i Bokrummet, men idag skulle jag iväg och jobba så dörren fick vara stängd. Katterna var saliga igår när jag jobbade där och avlöste varandra på pläden. Lillebror, som är mycket större än storasyster, körde bort syrran. De slogs och jagade varandra en del under gårdagen också.

Känner de på sig? Anar de att deras mammis snart inte är en del av deras 2 x 9 liv längre? Det blir tomt och konstigt. Vem ska jag prata med på hemmaplan? Mina mer eller mindre döa krukväxter?

Det var tankar som snurrade under frukosten. Den är jag van att inta ensam. Tillvänjningsperioden har varit lång. Ändå känns det oerhört ledsamt att allt är så definitivt nu. För det spelar ingen roll att jag får/kan/måste bygga upp ett nytt liv, jag saknar bitar av det gamla.

Torsdagsfrukost med snurrande tankar.

Det var vårdagjämning igår och det missade jag.

Det är så mycket som händer just nu att jag missade att det var vårdagjämning igår. Det känns som om jag har missat hela det här året. Sen när jag tänker efter och pratar om det med vården inser jag att det inte bara är det här året som är ”förlorat” utan flera andra. För idag hade jag telefontid med hjärtmottagningen. Förmaksflimret är tillbaka igen. Vi pratade om hur jag mår och vilka alternativ som finns för mig att få må lite bättre. Jag fick en ordentlig lektion i vad förmaksflimmer är. Vi pratade också om orsaker. Jag vill inte skuldbelägga nån, men mig själv kan jag slå lite på och nämna som en del av de skyldiga. Då jublar vissa personer och det bjuder jag på. Givetvis är jag själv skyldig till mitt dåliga hjärta, fast inte enbart. Det finns genetiskt och mitt hjärta är också utsatt av yttre påverkan, bland annat stress. Nästa vecka får jag ett nytt samtal med besked om vad som händer härnäst.

I morse hade jag telefontid med hjärtmottagningen.

Efter samtalet bröt jag ihop tre gånger. Jag är så tacksam för mina fina arbetskamrater, både dem i huset och dem på avdelningen. Människor som tar emot mig när jag faller, som tröstar när jag gråter och som vill mig väl. Jaa, även en dumjävel som jag kan vara ledsen. Mindre tacksam är jag för de två okänsliga personer som ryckte i dörren när jag satt i samtal och gråtande hickade fram att jag pratade med sjukhuset. Noll medkänsla där. Att ni inte skäms!

Det var svårt att koncentrera sig på arbetet idag. Jag fick en översättning och skapade en engelsk sida. Det blev lite fippel med bilderna. Den här dan bestod av flera möten. Jag skippade samtliga på grund av hur jag mådde. Vad som sades förmedlade arbetskamraterna.

Lunch med I i Tropiska växthuset.

Dagens lunch blev lite av en spontan sådan, för även om innehållet i lunchpåsen var samma som alltid intogs den i Tropiska växthuset tillsammans med arbetskamraten I från en annan avdelning. Helheten – värmen från växthuset och arbetskamraten, samtalet och det jag åt (som i och för sig var kallt) – gav mig rejäl energi. Vi pratade om det här med att bestämma om att göra saker ”sedan” eller ”senare”. Det är begrepp som inte riktigt finns i min värld nu. Alltså… ”sedan” kanske inte finns. ”Just nu” finns däremot.

Efter detta samt en avstämning med finaste F som alltid tar sig tid för mig orkade jag jobba en stund till. På eftermiddagen var det bland annat korrekturläsning av det externa nyhetsbrevet som skulle göras.

Solen kom fram, temperaturen steg under senare delen av dan och jag kände att en stund till vill jag nog leva trots alla tårar, all smärta och känslan av att vara helt misslyckad.

∼ ♦ ∼

I kväll är det Antikrundan igen. Jag hoppas att jag orkar titta i Salen. Annars får det bli SvT Play på datorn. I vart fall har jag frågat om jag får se på TV:n och det får jag. Två maskiner tvätt körde jag på raken när jag kom till Main Street. Jävligt trötta är vi flera som är. Då är det extra viktigt att tänka på vad man säger, hur man säger det och att man håller sig undan så mycket som möjligt.

Jag har ätit två mackor med kalkonsalami och ost samt kaffe till kvällsmat. Mammakusinen B har hört av sig. Så gulligt att hon bryr sig.

Kvällsmat med tänt ljus och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.