OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Torsdagskväll i mars och Antikrundan på TV. Livet kändes rätt OK. Jag amatörvärderade grejor på Åland från fåtöljen via Duo-appen som vanligt. Poängen blev hög, men ändå hamnade som alltid inte fler än två stjärnor och omdömet Antikkunnig på diplomet. Jag tror att jag har fått den där tredje stjärnan nån enstaka gång, dock inte den här säsongen.

Antikkunnig på Åland igår.

∼ ♦ ∼

I morse hade det blivit fredag. Termometern i köket visade över åtta grader varmt utomhus. Jisses, rena sommaren. Jag hoppade upp på vågen som vanligt före frukost. Jag har gått ner nästan ett kilo på en vecka. Muskelmassan har minskat med två tiondelar, medan kroppsfettet har ökat med 1,2 procent. Bentätheten var samma som förra fredagen. BMI hade minskat med tre tiondelar och mängden vatten minskat med två tiondelar. Skumma siffror, men i vart fall inte uppåt. Jag satte mig vid köksbordet och åt fil i sällskap av Camille. Katterna lyste med sin frånvaro efter Citrus morgonhälsning till mig som var en spya. De fick lite mat i skålarna i alla fall.

Varm marsmorgon.

Frukost med Camille,

Fuktig morgon. Här traskar jag över Dombron.

Sen gick jag ut i marsmorgonen. Varmt, men fuktigt. Ett tunt regn tvättade mitt ansikte. Trots att jag var nyduschad kändes det ganska skönt. Jag mellanlandade med dator och ryggsäck på jobbet innan jag traskade iväg till husläkarmottagningen för EKG, blodtrycksmätning och för att lämna prover.

Och det gick ju inte så bra. Eller… Resultatet var inte så bra. EKG visade förmaksflimmer igen, blodtrycket var i högsta laget liksom pulsen. Venproverna ska analyseras innan jag får resultatet. Jag hann prata en liten stund med receptionisten och labb-S stack mig som vanligt utan problem – det kändes inte ens. Av S fick jag dessutom info eftersom hon har jobbat på kardiologen. Jag har tur, men ändå… Mitt hjärta hade gärna fått slå lugnt. Vad som händer nu gissar jag att jag ska diskutera med hjärtmottagningen på torsdag i nästa vecka.

Omplåstrad efter sticket som inte kändes.

Men på grund av min medicinering syns det var jag har blivit stucken.

I väntrummet var det fullt, så jag fick stå en stund.

Det var tungt att gå tillbaka till jobbet…

Ja, det var med tunga steg jag gick tillbaka till jobbet. Där bröt jag ihop. Jag messade tre vännerm men de var ju på distans. Som tur var fanns M på plats med en varm famn. Jag grät som en liten unge fast jag svurit på att inte göra det. Tårar hjälper inte, jag måste vara stark. Ensam är ju stark… Men om livet ska vara så här, då vill jag fan hellre dö, helst typ nu.

På jobbet igen fixade jag ut en artikel om enkla mobiler på intranätet. Jag hade fått bilder till den och gårdagens reportage. Det senare har jag texten iväg för fakta- och citatkontroll innan den kan översättas. Att jobba föser undan tunga tankar ett tag, så länge jag orkar.

Så blev det lunch och jag försökte äta och läsa och göra nåt normalt. Det gick, men fan så livet suger ibland. Nu kan jag drömma om att gå ner i medicindos och i stället fundera över när jag ska in på sjukhus för ablation. Om nu ablation gör nån skillnad. Googlar man ser man att bara 50-60 procent blir bättre av det.

Fredagslunchen var svår att dra i sig, men i sällskap av Camille gick det lättare.

Lila tulpaner till visningen.

Eftermiddagen segade på, men så småningom gick jag hem (lite tidigare). Handla och damma skulle jag väl klara av/orka att göra. (Det gjorde jag.) Anna och jag hade sms-kontakt under dan inför visningen och eftersom hon ville veta mitt läge fick hon det. Hon tar på sig det tyngsta, trots att hon jobbar två kvällspass med start redan klockan 13 både idag och i morrn. Och jag är bara tacksam och låter det ske. Men köpa tulpaner och göra lite smått kan jag. Utmaningen i morrn blir att försöka få tillbaka sängen till Bokrummet.

Jag har ätit resten av fisksoppan från igår, jag har handlat, dammat och burit upp två kassar med krukväxter på vinden. En bukett lila tulpaner står i en vas på köksfläkten. Nu ska jag vila för det behöver jag efter den här skitdan när mitt hjärta har visat att det fortsätter att skutta i otakt.

Resterna av gårdagens fisksoppa samt mackor till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

I morrn förmiddag fejar vi, sen blir det visning av lägenheten.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.