OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

”Vi har vår i luften – var har ni er?

Ett gammalt skämt från gymnasietiden, men det passade bra idag. Mulet väder och ynka två plusgrader till trots blev det säsongspremiär för gympadojor på jobbpromenaden. Vinterbootsen lämnade jag kvar på skostället i hallen på Main Street där de fick stå och skämmas, nej vila, ett tag. De är ju suveräna i såväl snöoväder som regn och framför allt när det är halt.

Säsongspremiär för gympadojor på jobbpromenaden.

Onsdagsfrukost. Det ser ut som om jag har hundmat i filen, men det är havreringar.

I natt sov jag rätt bra. Vid ett tillfälle vaknade jag och gick upp helt hastigt, sen somnade jag om och sov ända till 5.45. Jag gjorde en försiktig start på dan, tog det verkligen lugnt. Katterna fick mat först, sen tog jag medicin. Frukost med läsning och tänt ljus efter morgonduschen. Men det som stack ut var havreringarna i frukostfilen. De ser ut som hundmat – och smakade lite ditåt också.

Jag var inte på jobbet förrän klockan åtta – och då hade jag nästan sprungit dit på grund av mina lättare skor. Vinterbootsen väger nämligen bly.

Arbetsdagen inleddes som vanligt med två rätt pladdriga morgonmöten på raken. Viktigaste aktiviteterna låg på eftermiddagen när vi dels hade ett diskussionsmöte om mål och uppföljning, dels en 50-årsuppvaktning. Lunchen blev ganska vanlig idag, men med ett päron som bonus.

Ganska vanlig jobblunch, men med ett päron som bonus.

Sen blev det kakor och tårta för en arbetskamrat.

Jag har nu två intervjuer och artiklar på gång. Det känns som om jag har lite flyt i arbetet. Men frågan är hur de blir sen när jag ska jobba 50 procent med nyheter och 50 procent med fast information på webben. Det senare ser jag inte fram emot. Jag är skribent, inte bra på teknik eller att göra struktur på webben i ett verktyg som jag knappt är bekant med. Så ja. Lite motstånd känner jag just nu, men vis av erfarenhet vet jag att det bara är att finna sig i det hela och göra som en blir tillsagd utan att ha åsikter. Jag har insett att +30 års erfarenhet inom yrket inte är särskilt mycket värt.

Även idag har jag mått ganska bra och jag sov hyfsat i natt. Det sämsta har varit tröttheten som lamslår mig och yrseln som har börjat slå klorna i mig igen när jag ändrar rörelsemönster. Tänk om det är läge att minska dosen betablockerare???

∼ ♦ ∼

Jag kan köpa mig själv en bakelse.

Vårligt idag alltså. Men min favoritårstid har alltid varit hösten. Den känslan blev förstörd först när min mamma gick bort i oktober 2016 och så lite till när jag blev utesluten ur ett sammanhang. Våren kunde ha blivit min nya favorit. Jag fyller till exempel år då. År 2010 hjälpte jag till när min mamma skulle flytta från hus till lägenhet på min födelsedag. I år är jag mitt uppe i min egen tvångsflytt och jag har ingen familj som firar mig. Nä, jag vill inte det här, men jag är tvungen och måste finna mig i det. Det blir nog bra om jag biter ihop och inte ältar så mycket. Jag ska köpa mig själv några paket och en bakelse på födelsedagen. För jag fyller liksom inte fem år, jag blir 62.

Men ännu är det bara februari. Jag blev erbjuden att äta det sista av fisksoppan som Anna hade köpt igår, för hon åt annan mat. Fast först när jag anlänt till Main Street var jag tvungen att sitta ner en stund. Jag var helt slut. Vårtrött? Nåja, ingen rast och ingen ro, här finns ett sopberg att ta reda på liksom ren och torr tvätt.

Goa rester till kvällsmat idag – fiskroppa.

Jag har hört av mig till en vän som är nyopererad och önskat god bättring och fått en lägesrapport. Det går i rätt riktning för en av oss i alla fall.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nån tycks tro att den känner mig…

”Du är mycket nyfiken. […] du hamnar i trubbel ibland. Folk kanske tror att du skvallrar. […] håll dig borta från andra ett tag. […] Om du på grund av motgångar inte tror fullt ut på dig själv kommer du alltid att missa en hel del chanser som livet har att erbjuda.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.