OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Citrus fick ligga på min pläd.

I morse funderade jag över det nästan normala läget. Eller läget i Mellanlandet, det mellan då och det som komma skall. Det jag vet är då, det jag känner är nu och det jag inte vet så mycket om är det som blir sen. Igår kväll, till exempel, öppnade jag dörren till Bokrummet så att Citrus fick komma in. Hon ville ha godis och hon visste precis var det finns, i vilken låda i skrivbordet, trots att skrivbordet är vänt på. Hon snodde sen runt lite, försökte hitta nåt bra ställe – och så landade hon på min pläd på sängen. Där har ingen katt legat tidigare. Men nu fick hon. Vi befinner oss ju båda i det nästan normala läget. Då får även Mammisen bjuda på lite snällhet. Pläden går alltid att roll sen för att få bort katthår. Lustigt nog hittade jag knappt nåt när jag sen gjorde det.

Vardagsfrukostmys.

Vardagsfrukost… Jag tänder ljus och läser till frukostfilen i syfte att skapa nån sorts mysig stämning. Katterna kommer inte på vardagsmorgnarna. Då har de fått sin frukost och ligger och sover nånstans. Den här tisdagsmorgonen hade de ätit rätt bra i sina skålar, så jag fick i uppdrag att pytsa upp en påse kattmat till innan jag gick till jobbet.

Det var en disig morgon med temperatur runt nollan och lite halt. Jag gick vintervägen till jobbet. Passerade i gångtunneln under byggnadsställningarna till ett hus på S:t Olofsgatan. Det blev en ganska behaglig promenad ändå.

I Mellanlandet?

På jobbet är folk väldigt pratiga just nu. Mina närmaste arbetskamrater kan jag be vara lite tysta, det är värre med andra som pratar mycket och gärna när jag har min bästa skrivtid. Just nu förbereder jag två artikeltexter. Det går sisådär. Av nån anledning känns det inte som nåt nästan normalt läge. I natt sov jag rätt bra och slapp till exempel kramp. Det borde ha gjort mig energisk på jobbet, dessvärre blev det inte så. Jag känner mig trött och slut och ganska orkeslös. Tror nog jag skippar AW helt och hållet den här veckan. På torsdag är det dessutom Antikrundan från Motala igen och det vill jag inte missa. Ja, jag är fan tråkig. Men jag är också rätt sjuk. Det är som om jag inte riktigt fungerar ibland. Jag känner mig seg och har svårt att komma till skott. Så var det inte tidigare. Då var jag full av liv. Men den senaste tiden, de senaste åren har jag blivit… gammal..?

Lunch tog jag mitt på dan och idag var jag hungrig trots att jag hade ätit varm mat, sallad och knäckemackor till kvällsmat igår.

Jobblunchen var efterlängtad idag.

Lite fick jag i alla fall gjort den här dan på jobbet. Jag har förberett en intervju och en kortare text till ett bildreportage och jag bokar in tider för nya intervjuer. Som vanligt blev det en del möten, såväl planerade som spontana. Vi pratar som sagt mycket på mitt jobb – och allt prat är inte av ondo. Det är bara det att jag är väldigt känslig för babbel när jag ska skriva.

På eftermiddagen roade jag mig med att ringa banken om bolånen. Tidigare har jag aldrig reflekterat över vilken tid en viss dag i månaden de dras. Nu blev jag lite fundersam eftersom vi delvis har bytt återbetalningskonto. Allt var dock OK och jag fick en ungefärlig tid när lånen skulle dras.

∼ ♦ ∼

En nästan normal dag i Mellanlandet avslutades med att Anna och jag åt fisksoppa med bröd tillsammans till kvällsmat. Anna hade slutat tidigt idag och varit och handlat samt fixat en del i badrummet. Själv körde jag en maskin tvätt och plockade ur diskmaskinens rena disk nu i kväll. Mitt bidrag till det allmänna.

Bröd och fisksoppa till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Den här tisdagen har jag fått må bra hela dan och inte haft ont även om jag har blev så trött att det kändes som om jag tog slut. Det berodde nog på att jag sov för lite natten till måndag. Den gångna natten sov jag som sagt bra och givetvis hoppas jag att jag får sova tillräckligt i natt. Hjärtat tackar mig för varje vilostund. Vila ska jag också göra nu, men i vaket tillstånd i fåtöljen med min bok på gång. Det är ett väldigt normalt läge.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag har jag fått rådet att

” […] kliva ner från dina höga hästar och sätta dig på samma nivå som de andra i din omgivning. Det finns annars en viss risk för att din omgivning ska tröttna och ta avstånd från dig vilket vore lite dumt med tanke på den känslomässiga sinnesstämning som du befinner dig i just nu. […]

∼ ♦ ∼

Livet är kort.